Nu dansar de tillsammans igen

Igår åkte jag och Edvin till tågstationen för att åka till Hudik och träffa min mormor Ingrid innan hon skulle till att lämna oss. När vi kom till stationen så upptäcker jag att det inte går något tåg. Efter många om och men så ser jag att det fanns en liten notis om den avgången - Går endast 18/4. Varför går tåget endast det datumet? Vad är det för speciellt just den dagen? Jag vet, det är min mormor Ingrids födelsedag. Men det känns lite underligt att det skulle vara just den anledningen.
Resan till Hudik löste vi så att vi åkte bil med Lina, Ossian och Olivia. Under tiden vi väntade på dom så ringde mamma och sa att mormor somnat in. Vi valde att åka till Hudik ändå, jag behövde det.

Vi fick en fin stund på sjukhuset med mormor och Edvin sjöng "Nu tändas" för sin gammelmormor. Det var fint men väldigt sorgligt.

Mormor hade bestämt sig för att lämna oss och det var skönt att det gick så fort som det gjorde på slutet. Hon kom in med ambulans tisdagen före jul och när läkaren frågade vad som var jobbigt svarade min lilla mormor: "livet" Hon var nöjd, hon var redo, hon ville till morfar Arvid.

Mormor fick dropp på sjukhuset men det slet hon ut, hon ville inte ha hjälp, hon ville få somna. Hon somnade in ensam i sin säng, förmodligen nöjd och glad över sitt långa liv. Nu kan hon och morfar dansa igen, de kan snickra och plantera. Maten behöver mormor inte bry sig om, det ordnar sig i himlen. Min mormor gillade inte att laga mat, det var ett nödvändigt ont sa hon.

Det kändes bra när vi satt inne hos mormor, smekte henne på kinden, höll i handen och pratade med henne. När vi skulle gå så tyckte jag att det var väldigt jobbigt. Det blev så definitivt. Nu är hon borta, men nu dansar hon igen!

Älskade mormor

Min mormor är 94 år, hon har levt ett långt och innehållsrikt liv. Hon o morfar dansade sig igenom livet kan man säga. 17 december 2007 somnade min fina, snälla och omtänksamma morfar in, nu är det mormors tur. Nu får hon och morfar återförenas igen. Jag tror att de längtar. 

Hon är 94 år, gammal och trött, men hon är fortfarande min mormor som jag älskar och kommer att sörja när hon försvinner. 

Max 2-3 dagar kvar sa läkaren idag. Jag o Edvin tar tåget till Hudik imorgon och träffar henne en sista gång. 

Älskade lilla lilla mormor. 

EMETOFOBI

Information till berörda, arbetskamrater, läkare, anhöriga, vänner m.fl. 

Sammanställt av Björn Enqvist, leg. tandl., med. dr.,leg. psykoterapeut

DELA GÄRNA UT DENNA INFORMATION OCH SPRID KUNSKAPEN OM EMETOFOBI!

Kräkfobi, illamåendefobi, (bacillskräck?) är vanligt förekommande och rangordnas enligt en brittisk sammanställning som 5 eller 6 i vanlighet bland fobierna. Trots detta är den okänd, få läkare och terapeuter känner till kräkfobi. För andra fobier finns väl utarbetade metoder för bot, beteendeterapi och kognitiv terapi brukar fungera bra.

Kräkfobi däremot lyder delvis andra lagar och är också ofullständigt förklarad. Sannolikt påverkas den som har kräkfobi av ett område i hjärnan som är kopplat direkt till överlevnadsinstinkten. Den katastrofberedskap som emetofobikern utsätts för kan inte påverkas på samma sätt som vid andra fobier, vilka brukar kunna släckas ut. Kräkfobin påverkar föreställningar och kropp och en ström av katastrofbilder och katastroftankar aktiveras till ett varnande flöde. Detta har sannolikt haft ett överlevnadsvärde från evolutionens synpunkt. I dag, med vårt skyddade liv, är detta varnande flöde dock inte funktionellt. Andra fynd talar för en sårbarhet för illamående som orsakas av en neurofysiologisk svaghet med en överkänslighet för sådant som kan ge balansproblem på knappt märkbar nivå.

En vanlig attityd från närstående och även professionella är att den drabbade är besvärlig och pjoskig och med lite god vilja skulle kunna skärpa sig. Få, förutom de som själva drabbats, vet hur svårt det är att bemästra skräcken för att må illa eller kräkas. Eftersom fobin är så dold och förknippad med skam uppfattar sig de drabbade som mycket avvikande. Det brukar vara en lättnad att få kontakt med andra och att förstå hur vanligt det är.

Vid andra fobier kan det räcka med att gradvis utsätta sig för det fruktade, att exponera sig, för att neutralisera fobin. Vid kräkfobi kan fobin kvarstå även om vederbörande kräks. Att gradvis utsätta sig för egna eller andras kräkningar kan t.o.m. ge en försämring, speciellt om man enbart arbetar med beteendet utan att påverka tankemönster och lära ut och träna sådana strategier.

Kräkfobi skall ses och förstås som ett allvarligt handikapp. Om den som drabbats av kräkfobi kan sprida fakta kring fobin kan det hemliga och skamliga minskas. Den som drabbats av kräkfobi väljer ju inte detta utan får slåss mot ett sinne/en kropp som signalerar livsfara på samma gång som andra människor är oberörda av motsvarande. Detta medför naturligtvis en svår anpassning till vanligt liv och många förevändningar för att undvika minsta smittfara. Livet blir fokuserat på undvikandet.

Ändå är de som drabbas snarare friskare än genomsnittet och kräks mycket sällan. I praktiken kan det vara 15-25 år sedan senaste gången. Ändå handlar livet om att undvika smitta och andra risker förknippade med illamående. Den som drabbats vet att det inte är rationellt. Men det är inte rationella delar av hjärnan som styr. De enda terapiformer som beskrivits som en väsentlig hjälp är kognitiv terapi i kombination med beteendepåverkan.

Hur yttrar sig kräkfobi? Vanligen börjar fobin i barndomen med en rädsla för eget eller andras illamående eller kräkningar. Kräkfobi kan vara baserad på (panik)ångest, ibland i kombination med andra fobier och/eller baserad på fysiskt illamående vilket mycket lätt kan aktiveras.

Följande punkter är vanliga yttringar:
· Känslig mage, direkt koppling mellan tanken "jag är smittad" och reaktioner i mage-tarm. Kallsvett, yrsel, svimningskänsla, känslan av annalkande kräkning mm.
· Undvikande av allmänna kommunikationer med risk för smitta, åksjuka.
· Ofta överdriven noggrannhet med hygienen så att minsta risk för skämd mat undviks.
· Mediciner och undersökningar som kan ge illamående undviks.
· Många kvinnor undviker graviditet på grund av risken för illamående.
· Magsjuka i närheten blir bemött som livsfara.
· Känslor av genans och skam inför att må illa när att andra ser på, strategier som syftar till att ha reträttplaner klara.

Till det yttre är emetofobikern vanligen välfungerande och lyckas också dölja fobin för arbetskamrater och andra. Många kan leva med en partner som inte vet om fobin.

Varför får man kräkfobi, vilka drabbas?
I vissa fall kan en tidig situation beskrivas som utlösande faktor, men det tycks inte finnas någon gemensam förklaring. Samverkande faktorer kan vara anknytningsmönster, d.v.s. hur trygg den tidiga relationen mor-barn varit, sårbarhet, förebilder (föräldrar) med liknande problematik, kanske också en neurologisk avvikelse som kan drabba balansorgan.

Vilka terapiformer och mediciner har prövats? 
(Sammanfattat från www.gut-reaction.freeserve.co.uk )

Att kombinera kognitiv terapi med beteendeterapi är en bra modell för att återerövra ett normalt liv. De principer som gäller för kognitiv terapi och beteendeterapi är: Kartläggning av undvikanden och av negativa tankemönster, kartläggning av resurser samt inlärning av de tankemönster som är funktionella med hjälp av bl.a. hemuppgifter.

Rangordning av situationer som är svåra att bemästra och en gradvis upptrappning av dessa i den takt som är rimlig. Målet är en gradvis normalisering och utvidgning av vardagen. Stora vinster finns om andra fobier som social fobi kan lindras. Kognitiva psykoterapeuter arbetar med anpassade hemuppgifter och stödjer mönster som fungerar. Fobin finns ofta kvar i bakgrunden men kan ändå hanteras på ett bra sätt.

Psykodynamisk terapi: Inga belägg för påverkan. Beteendeterapi: Fobin försvinner vanligen inte med enbart beteendeterapeutisk exponering, ibland ger provokationsterapi försämring. Kognitiv terapi: Katastroftankar kan mildras men ibland kan den egentliga fobin kvarstå. EMDR, ögonrörelseterapi: Kan vara användbart för bearbetning av tidigare trauman men kräkfobin kvarstår. NLP (NeuroLinguisticProgramming): Trots att en del företrädare hävdar att NLP botar finns inte belägg från forskning att detta stämmer. Psykoanalys, gestaltterapi, TA, akupunktur har inte heller visat sig vara verksamt. Hypnosmetodik: Användbart för att lära sig avslappning och för att stärka det som lärs ut inom ramen för kognitiv beteendeterapi. Kanske kan terapiformer som "energimedicin" eller "energy psychology" utgöra en ny väg, men än så länge saknas kontrollerade studier och forskning.

Såvitt författaren till denna information känner till är den enda terapiform som är realistisk en kombination av kognitiv psykoterapi och beteendeterapi, gärna understödd av hypnosmetodik. Målsättningen är att normalisera vardagen, att inskränka på undvikande.

Mediciner. Många moderna varianter av Prozac har prövats men i en del fall är biverkningarna besvärande i form av illamående. Ett flertal ångestdämpande och lugnande mediciner har prövats vilket många patienter kan ha nytta av. Hittills finns ingenting som visar att en effektiv medicin är tillgänglig specifikt mot kräkfobi även om en del individer kan ha hjälp av t.ex. antidepressiv medicin. Med det nyvaknade intresse för forskning om emetofobi kan nya rön förutses.

Vilka stödorganisationer finns?
Den källa som har en uttömmande och nyanserad information är www.gut-reaction.freeserve.co.uk Den svenska stödorganisationen Svensk Mötesplats för Emetofober (www.emetofobi.se) tillhandahåller information om emetofobi på svenska samt ett medlemsforum för emetofober.

Egna erfarenheter.
Patienter med kräkfobier varierar mycket sinsemellan. Flera har kunnat normalisera sin vardag med hjälp av metoder för att bemästra tankar, inre bilder och beteende. Den som vill läsa om hypnos som komplement till annan terapi finner en längre informationsartikel på www.hypnosmetodik.com

Jul, jul..

Julen har än så länge varit väldigt bra. Våra barn har varit förkylda och lite hängiga men ändå på gott humör. Arvid klagade på huvudvärk härom dagen och har haft lite lätt feber. Imorse såg farmor att han har prickar på halsen och när vi kollade resten av kroppen så fanns det flera. Det ser ut som vattkoppor och vi hoppas att det är det. Han har lite feber men inte så farligt. 

Det känns lite jobbigare att Nico har magsjuka... De åkte härifrån igår eftermiddag o hon blev sjuk inatt, ordentligt sjuk dessutom. Nu ligger jag uppe och vilar mig lite och har som vanligt när det gäller magsjuka - ångest! Det känns lite jobbigt om vi skulle få det här och ännu värre om vi skulle få det i bilen påväg hem. 70 mil i bil och magsjuka känns sådär. Jag ville åka hem imorse men vi stannar. Vi sover på madrasser på golvet i Joels rum och det känns bara väldigt jobbigt. 

Det fula är att jag o Nico pratade om det igår, min magsjukefobi och sen händer det. 

Bara tanken på att det kan hända gör ju att jag gärna undviker stora folksamlingar under värsta magsjukeperioden men just julhelgen i en jättestor familj är ju svår att undvika. Ja, jag vet att det låter helt sjukt men en fobi är en fobi.. 

Ivar

Ja, nu har Ivar passerat o lämnat spår lite överallt. 

Igår åkte jag från jobbet lite tidigare för att åka och handla inför stormen. Vi förberedde oss så gott vi kunde. Plockade undan alla lösa föremål ute, kollade ljusförrådet, tändstickor, ved, ficklampor, bäddade i gillestugan och kokade vatten o fyllde upp i termosar. 

Barnen somnade vid 19 och sen drog Ivar igång. Det blåste helt galet mycket och kl 21:50 gick strömmen. Det stormade under hela natten och det blev inte mycket till sömn för oss. Dels för att vi var rädda, oroliga för huset och sen att alla tre barnen vaknade i omgångar av olika anledningar. 

När vi vaknade var det både mörkt och kallt i huset. Jag stannade hemma en stund på morgonen för att försöka underlätta lite för Jakob. Ture är inte så pigg, lite feber, förkyld och verkar ha ont i halsen. Edvin o Arvid är också förkylda men inte febriga iaf. 

Jag åkte till jobbet och var med i företagets överraskningsluciatåg 😃 

Jobbade hela dagen medan Jakob var hemma i det strömlösa huset med tre barn...

Innan jag åkte hem så fyllde jag upp termosar med hett vatten och även en kanna kaffe så att vi ska klara oss. Jag svängde förbi Cherry woken också och köpte mat. Elen lyser med sin frånvaro och E.on säger att det kan ta några dygn.. Det är tur att vi har så många omtänksamma människor omkring oss. Imorgon bitti ska vi åka till Vintertjärn och äta frukost och kolla på julkalendern. På vägen dit ska vi svänga in till Östtjärn för att hämta ett elaggregat hos en dagiskompis till E & A. Elaggregatet ska vi använda till frysen. Vi ska även åka till familjen Walker (Selma & Klara) och låna ett gasolkök. Vi får hoppas att elen är tillbaka snart. 

Det var lite retsamt att köra genom byarna runt om och se hur alla hushåll vräker på sin belysning, det kändes som ett hån men, så gör vi också när vi har el. 

Vi klarade oss rätt så bra, förutom elen. En grantopp ligger på gräsmattan och mjölkpallen + staketet nere vid vägen är "kaffeved" men huset är helt och vi mår bra! 

Ja, nu är det dags igen!

Jag har en sjuk magsjukefobi, en sjuk sådan.. 

Nu börjar det härja magsjuka och då kommer min ångest som ett brev på posten. Jag tror varje gång att jag ska vara starkare men det är jag inte. 

Idag berättade E & A att en tjej på dagis hade kräkts, då är det kört. Nu ligger jag vaken och bara väntar, kan inte slappna av och sova, bara väntar. 

Så fort någon av barnen piper till, hostar eller gnäller till så tror jag att det är dags. Edvin sover med oss och då blir det ännu värre, tänk om han skulle kräkas på mig! 

Jag avskyr det här, jag försöker tänka klart men det går inte. Jag är en obotlig magsjukefobiker! 

Hmm...det här skrev jag i natt men det publicerades visst inte. 

Helgen

I fredags så åkte jag tidigare från jobbet och hämtade Selma och Klara på dagis. Robert var påväg hem från USA och Åsa var också på resande fot. När vi kom hem så fixade vi tacos och även fast det satt fem barn runt bordet så var det faktiskt tyst och lugnt. Alla barnen åt bra och sen lekte de en stund innan det var dags för film och osthjärtan. Strax före Robert öppnade dörren så sa Jakob: snart kommer Selma och Klaras pappa. Då kom Selma på hur mycket hon längtade efter pappa och då sprack det 😔 Hon blev så ledsen. Som tur var så dök han upp. 

Lördagen fixade vi lite hemma och bakade en kaka. Vi väntade nämligen besök. Jenny S, Kakan, Kakans kille Fredrik och hans två barn plus att Jonas o barnen kom. Det var jättemysigt. 

På kvällen åt vi, familjen, renskavsgryta. Vi har köpt en ren genom syrran så nu ska vi njuta av det!

Söndag morgon så packade vi väskorna och åkte till Matfors för att bada. Det var så mysigt och fullt tillräckligt för oss. Det kändes mycket lugnare där än på Himlabadet och framför allt galet mycket billigare! Dit åker vi fler gånger. 

På eftermiddagen och kvällen var barnens så trötta men vi fixade till de sista bokstäverna till deras namn iallafall. 

Nu är det en ny vecka och jag hoppas det blir en bra sådan!

Tak och badrum

Taket är bytt och i stort sett allt är klart! Förhoppningsvis ska Jakob slippa att hacka is i vinter..
Det har varit ett drygt jobb och det har slitit på oss alla, Jakob, pappa, mig och barnen. Jonas har också hjälpt till och även min mosters man Kenneth.
Det är så roligt för Edvin o Arvid leker ofta att de snickrar och de byter ofta tak och sätter upp vindskivor. Jag tror inte det är så jättemånga treåringar som sätter upp vindskivor när de leker :)
När de går omkring här med sina verktyg så heter de oftast morfar och Kenneth :)
Det är så roligt när de kommer och vaggar lite "karligt" när de går och pratar med en låg vuxen stämma. Det är väldigt svårt att hålla sig för skratt då!
Ja, som sagt. Taket är klart och då tar vi nästa bekymmer...badrummet. Under sensommaren så upptäckte vi mögel i badrummet. Det är det finaste badrummet i huset och det är en väldigt tråkig historia.
Hur som helst så är det mögel och det resulterade i att vi flyttade ner till gillestugan o har sovit där. Edvin o Arvid har delat på en 120 säng o vi har sovit på resårmadrasser på golvet, Ture har sovit i sin resesäng.
Nu är möglet ute ur huset och en avfuktare står och brummar i badrummet och även in under sovrumsgolvet, det hade ju så lämpligt spridit sig vatten dit också.
I helgen så flyttade vi upp igen, om då bara för två veckor så är det helt klart värt det.
Barnen har längtat så efter sina sängar och vi också. Nu fick vi inte komma hela vägen men gästrummet duger bra för oss. Tures säng står i Edvin o Arvids rum till deras stora glädje.
Fortsättning följer....

Sjukgymnastik

Jag har inte några bra erfarenheter av sjukgymnaster men idag får jag nog säga att jag ändrat min åsikt.
Jag har problem med mina höfter och även mitt bäcken. Idag har jag fått svar på mina funderingar.
Jag har fortfarande problem med foglossningarna och det skapar en del av smärtan och sen har jag typiska "löparhöfter". Hon förklarade varför och hur det fungerar så att jag kände att jag förstod men jag kan inte riktigt återberätta. Jag är dessutom mycket starkare på min vänstra sida mot för den högra och på den högra sidan är jag stel och spänd.
Det var väldigt tydligt när hon bände, vände och vred.
Jag ska tillbaka den 28 okt och få ett träningsschema som jag ska köra utöver mina pass på EGO.
Jag sa att jag ska springa tjejmilen och det ska vi se till att jag kan göra.
Det är svårt att komma åt de muskler som jag behöver träna upp nu men jag tror det kommer att bli bra.
Jag ska köra på som vanligt med spinning, MC och CrossFit.

Hon frågade om jag hade några ytterligare problem med ryggen och jag sa att jag ofta får låsningar i bröstryggen, hon bad mig ta ett djupt andetag och i utandningen så tröck och vred hon lätt och det var som ett smatterband. Så skönt efteråt!
OJ, här satt det fast, sa hon.

Världens finaste gopluttar!

 

Det här kollaget har jag som skrivbordsunderlägg. Våra fantastiskt vackra barn! <3 p="">


Edvin

Jag och Ture

Arvid

Ture

Tvillingkärlek

Tack finaste Linnéa Asp för de vackra korten!

Första penicillinkuren för hösten...

...och förhoppningsvis den enda!
Edvin har haft ont i ett öra och natten till fredag så vaknade han och var så ledsen. Han sa att han hade ont i örat och bad om alvedon.Han fick det och somnade till slut om.
På fredagen så hade han hög feber hela dagen och sov mest hela dagen.
Vid 17:30 ville han sova så vi borstade och gick ner o la honom. Han ville ha lite välling så han åt det och somnade direkt.
Sen sov han hela natten till strax före 7 på lördag morgon.
När vi klivit upp så sa han att det var kladdigt i örat. Det var det...
Vi ringde 1177 och de sa att vi skulle åka till primärvårdsjouren.
Väl där så visade det sig att han har dubbelsidig öroninflammation med en sprucken hinna + väldigt röd i halsen. Det var en jättebra och barnvänlig doktor, han undersökte både Edvin och Ambjörn.
Nu äter Edvin penicillin i 10 dagar...

Träning

Innan Edvin o Arvid föddes så tränade jag 4-6 dagar/vecka på Friskis o Svettis här i Sundsvall + att jag red minst 1 dag och innan jag flyttade hit tränade jag antingen på Friskis i Hudik, var ute o sprang eller red.
Jag gillar att träna o när jag väl kommit igång så vill jag träna varje dag.
Nu är jag där igen.
Jag började ordentligt med löpningen i sommar och bestämde mig för att springa varannan dag och det höll jag.
Jag sprang 5 eller 7 km och fick upp ett bra flyt.
När jag började att jobba igen 2 sept så började jag att träna på EGO. EGO är ett gym som ligger precis vid mitt jobb o det är perfekt för lunchträning.
Jag tränar flera dagar i veckan och blandar spinning med styrka. Den här veckan gick jag på lunch-spinning måndag och tisdag, CrossFit (grymt styrkepass) onsdag och morgon-spinning torsdag och fredag. Det känns som en bra vecka. Igår vilade jag o idag är jag väldigt sugen att springa i det fina vädret men Jakob håller på och jobbar ute så jag får nog vänta tills i morgon när det är lunch-spinning igen.
Ibland får jag med mig någon kollega men oftast går jag själv.
I veckan så anmälde jag o Åsa oss på tjejmilen 2014. 6 september går det av stapeln och jag längtar redan.
Jag har lite problem med höfterna vid löpning men ska träffa en sjukgymnast på tisdag.

Det känns så skönt att ha kommit igång ordentligt igen!

Våra stora pojkar!

Edvin o Arvid går på "storbarnsavdelning" nu, Solrosen.
Det har varit jobbigt och främst för Edvin.
Det är en ny miljö, nya barn och nya fröknar. Han har gråtit i stort sett varje dag vid lämning.
Det har hänt en och annan kiss- och bajsolycka också.
Han har hittat en fröken nu som han tyr sig till och hon heter Pia. Pia är egentligen pensionär men tycker om sitt arbete och jobbar tisdagar, onsdagar och torsdagar. Precis de dagar Edvin o Arvid är där :)
Hon är en väldigt lugn och trygg människa som jag känner gott för. Hon är kreativ och sitter ofta och ritar med barnen.
De har ju sina bästa tjejer, Selma, Klara och även Nellie och Nova, på avdelningen också så jag tror det är rätt ok ändå.

De har en härlig treårskris fortfarande och de byter gärna av varandra.

I övrigt så har de gjort stora framsteg när det gäller kalsonglivet. De är torra både dag o natt. Visst händer det någon olycka på dagen när de glömmer bort sig men på nätterna går det otroligt bra! Vi tar inte upp dom och kissar längre.

Ture den lille fisen har börjat att gå och är så duktig.
Han äter massor med mat och vi har slutat att mata honom, det fixar han så bra själv.
Han leker mycket och försöker bygga lego.
Han älskar sång och musik och har svårt att sitta stilla när det är musik. Han gör rörelser till Imse vimse och klappar glatt händerna när han sjungit klart.

De växer så det knakar och utvecklas hela tiden.

Jobb och annat

Nu har jag jobbat i drygt 4 veckor.
Det är så himla roligt att vara tillbaka. Det känns skönt att Jakob är hemma och sköter barnen o hemmet på dagarna så jag kan fokusera på jobbet till 100%.,
Jag behöver aldrig åka på dagis och hämta sjuka barn.
Nu har de inte haft någon sjukdag än, peppar peppar, men det kommer nog.
Det är mycket nytt på jobbet och nya verktyg att lära men rackarns så roligt.
Jag kan använda min kreativitet på ett helt annat sätt.

Nu när jag börjat att jobba så tränar jag på EGO istället för att springa varannan dag.
Jag har hittat några pass som faller mig i smaken. MC (muscle challenge) är ett favoritpass som går flera tillfällen per vecka och sen spinning för konditionens skull. Jag ska nog springa lite också för att hålla i det.
Till hösten ska jag och Åsa springa tjejmilen och har tänkt ta några andra lopp innan också. :)
Jag har haft och har fortfarande ont i höfterna och det blir värre när jag springer men jag ska få komma till en sjukgymnast på VC nu. Jag är väl inte super imponerad av just sjukgymnastik men får ge det en chans annars får jag gå till Teamed (naprapat)

Jag tog bort ett födelsemärke i somras som jag hade en förändring i så för tre veckor sedan fick jag komma till kirurgen och där tog de bort ett lite större område för säkerhets skull.
De sydde 7 stygn och sa att jag skulle vila från träning i 2 dygn men att jag kunde träna på sen.
Det blev inte så bra.. såret blev ordentligt irriterat och infekterat så efter 2 samtal med rådgivningen ringde jag till slut till VC.
Jag fick komma dit så att de fick kolla på det.
De beslutade att ta stygnen 4 dagar tidigare o det var nog klokt. Det var så infekterat att stygnen sätt fast och det gjorde VANSINNIGT ont att ta dom.
Efter ett par dagar såg det bättre ut men det kommer nog inte bli så snyggt ärr.
Jag tål ju inte tejp heller så jag fick en kortisonkur för eksemen också.
Nu känns det bättre :)

Ture har fyllt 1 år!

Älskade lille Ture har fyllt 1 år!
Den lille busungen, jag kan inte förstå att han är så stor. Vår lille bäbis!

Dagarna innan så fick han 40 graders feber och de där fruktansvärda blåsorna kom direkt.
Febern höll i sig även på födelsedagen men Johanssons och mormor kom på kalas.
Han fick paket och blev erbjuden grädde och bär men åt bara lite.

Dagen efter var han feberfri och då var det dags för BVC och vaccin.
Han skötte sig exemplariskt och gick nästan igenom besiktningen.
Han hade ett litet blåsljud på hjärtat men det är tydligen jättevanligt när de haft feber.
Han ska tillbaka snart och kolla igen. Vi skulle inte vara oroliga så, då är vi inte det!

VM i Berlin

Jag kan inte låta bli att skiva lite om VM i Berlin. Det var en helt otrolig upplevelse och det var grymt att se min syster prestera så fantastiskt bra i VM.
Tisdagkväll åkte jag och Jonas ner till pappa i Rumsta och sov där en liten stund innan det var dags att åka mot Arlanda. Vi klev upp vid 4 och satt i bilen redo att åka 04:50.
Resan ner gick bra och det var dags för det värsta med den här resan - flygningen...
Det gick ändå rätt bra. Jag satt bredvid Jonas när vi skulle lyfta och jag grinade bara lite.
Resan tog bara lite drygt en timme och jag somnade ganska snart eftersom jag hade tagit åksjuketablett så när jag vaknade såg jag hus nedanför och vi var nästan nere. SKÖNT!

När vi landat så tog vi en taxi till hotellet och sedan åt vi lunch och planerade hur vi skulle överraska Camilla. Jag hade kontakt med Camillas kompis Jenny och hon visste att vi var påväg.
Vi gick till tunnelbanan och köpte oss ett åkkort så att vi kunde åka obegränsat  med tunnelbana, pendeltåg, buss och spårvagn alla fem dagar.
Vi bodde i väst och tävlingsplatsen var i öst och det tog 1 timme att komma fram.
Jenny och Hreggi lurade ut Camilla och Hjalti från tävlingsplatsen och helt "plötsligt" möttes vi på gatan i Karshorst.
Camilla blev jätteglad och jätteöverraskad. Jag vet inte hur många gånger vi kramades.
Vi satte oss allihopa på en glassbar och myste lite innan det var dags för Camilla att gå till Tore och förbereda honom och sig själv inför tävlingsdagen.
Jag, Jonas och pappa åkte till hotellet och vilade lite för att sedan gå ut och äta middag. Vi hade en jättemysig kväll då vi satt och pratade massor. Vi somnade ovaggade den kvällen.

Torsdag morgon - klev upp tidigt, åt frukost och åkte ut till Karshorst för att se Camilla rida fram. Hennes klass började kl 7 men vi var där strax före 9. Det var 44 startande och Camilla startade sent.
Camilla red jättebra och Tore var fin men i sista momentet, det moment då hon rider på lös tygel, så tappade Tore och börjde "rolla" i kurvorna.
Efter uttagningen så låg Camilla på en 9:e plats och kom till B-final. För att komma till A-final så behövde Camilla vinna B-finalen som skulle gå på lördagen. Vi hade inte köpt biljetter till den så vi fixade ståplatsbiljetter. Vi stannade kvar på tävlingarna till kvällen och gick sedan ut och åt middag med Camilla, Hjalti och Dagbjört.

På fredagen tog vi sovmorgon och gick sedan ut för att upptäcka Berlin. Vi åkte till Öst-Berlin och gick på bland annat Jude-museet, DDR-museet, Checkpoint Charlie, Berlin-muren och mycket annat. Man glömmer lätt att Tyskland faktiskt har en historia före andra världskriget också, det är lätt att fastna i det.
Vi såg några fina gamla byggnader som faktiskt överlevt kriget men de var få.

Lördag morgon var det tidig uppstigning. Vi smög in på frukosten 06:40 och snikade åt oss lite kaffe och macka iallafall. Frukosten öppnade 07:00. Vi åkte till tävlingsplatsen - väldigt nervösa. Vi ställde oss vid framridningen och väntade på Camilla, Tore och Hjalti. Det var en mycket spänd Hjalti som mötte oss.
Väl inne på ovalbanan så red Camilla som en gudinna och Tore rörde sig som en gud - de ägde verkligen arenan. När finalerna går så rider alla finalister samtidigt och då ser man ju verkligen hur överlägsen hon var.
När det var klart så förstod vi att Camilla vunnit B-finalen och gått vidare till A-final!! STORT!
När hon red in med den svenska flaggan i handen och speakern säger: And the winner is, the BIG ONE from Sweden, Camilla Hed and Thór fra´Järsta så sprutade mina tårar av lycka och STOLTHET!
MIN syster rider in på arenan inför 12400 personer och alla står upp och jublar och skriker. Det var så mäktigt!

Söndagen var också en dag med tidig uppstigning och uppladdning för A-final. Det var en lugnare Hjalti som mötte oss vid framridningen den dagen.
A-finalen gick också fantastiskt bra och efter andra momentet så låg hon och två till delad 2:a. När det är dags för momentet där hon rider med lös tygel så fick hon samma varv som i uttagningen och samma sak händer, Tore tappar och orkar inte bära sig i tölten. SKIT, hur skulle det nu gå...
När det är dags att ropa upp inför prisutdelningen så ropar de upp den som kom 6:a och det var inte Camilla, de ropar upp den som kom 5:a och det var inte heller hon.. Hon kom FYRA! Hon red alltså upp sig från en 9:e plats till en 4:e. Det var en väldigt nöjd och glad Camilla som kom in på arenan, återigen men den svenska flaggan i handen och återigen så sprutade mina tårar av stolthet. Den här dagen var det nog närmare 15000 åskådare och stämningen var heeeelt fantastisk!

Tack Camilla och Tore för den fantastiska uppvisningen - jag är mållös!

Längesedan

Oj, oj, oj vad det var längesedan jag bloggade nu. Hela sommaren har gått och jag har ägnat mig åt familjen istället för bloggen :)
Vi har gjort massor under sommaren men framför allt så har vi haft mysig familjetid.
Vi har haft besök av farmor, farfar, Joel och Ida. Efter det så kom Josef och Hanna. Vi har varit i Järvsö hos Åsa, Selma och Klara, vi har varit på Torlska skogen med Åsa, Selma och Klara. Vi har haft besök av Marie och Emilia och vi har varit och badat.
Vi har varit på Åsa och Roberts bröllop och jag har varit i Berlin och kollat på syrran när hon tävlade VM.

Jag har så mycket jag vill skriva om allt men jag orkar inte nu. Nu börjar vi om på ny kula och nya inlägg!
Jag kan sammanfatta sommaren som härlig, jobbig, treårs-krisig, mysig, bråkig men alldelses underbar!
En väldigt tråkig sak är att vi upptäckt mögel i badrummet uppe så nu ska det rivas, saneras och göras om... :( Det känns extra tråkigt eftersom att det är det badrum som är fint i det här huset.
Taket är snart klart, plåten är försenad men de ska hinna ändå.

Edvin och Arvid började på Solrosen i tisdags. Solrosen är en avdelning för 3-5-åringar och det var både skrämmande och spännande att börja.
Nya lokaler och nya fröknar men de känner många av barnen. En av fröknarna från Maskrosen, Susanna, är med på Solrosen så henne känner de iallafall.
Selma och Klara börjar nästa vecka så då kommer det nog kännas ännu bättre tror jag.
Edvin och Arvid är torra både dag och natt nu och det märks att vi bara har ett blöjbarn nu mot för tre. Både sopberget och antalet blöjpaket vi inhandlar.

Ture är jätteduktig på att somna själv nu. Vi ger honom välling och lägger honom i hans säng. Han bökar på lite, ibland så får vi gå och ge honom nappen men oftast så sköter han det själv.

En väldigt skum sak som hänt i sommar är att en klasskompis till mig från gymnasiet sitter häktad misstänkt för dråp på sin pojkvän. Det känns helt konstigt. Han är/var en jättefin kille men någonstans har ju något gått snett. Man dödar inte den man älskar om man är helt frisk. Det känns jättekonstigt att han gjort nåt sånt.

Nu ska jag ta och lägga mig snart... är väldigt trött!
God natt!

Stora framsteg för alla våra barn!

Edvin: Har slutat med välling på kvällen och oftast så äter han ingen välling på morgonen heller. Han har ingen blöja på dagen och sen 6 nätter tillbaka så är han blöjfri på natten också. Det händer fortfarande olyckor på dagen ibland men mer och mer sällan, men ingen på natten än sålänge.
Han har sagt att han ska skicka napparna till tomten snart.
Edvin har en ordentlig treårskris och är för det mesta tvärtom. Han är ofta arg och ledsen, bråkar och skriker. Vi har pratat om det jag och Edvin och han säger att han tycker det är jobbigt.

Arvid: Äter ingen välling på kvällen men oftast på morgonen. Han har ingen blöja på dagen men på natten vill han gärna ha en blöja. Den senaste veckan har han skippat blöjan när han ska bajsa också, det gör han i pottan eller toaletten.
Det händer olyckor fortfarande för Arvid också men det går bättre och bättre.
Napparna vill han behålla ett tag till.
Treårskrisen finns även här men han är mera nonchalant och kaxig. Beter sig som en tonåring rätt ofta.

Ture: Har börjat att äta välling på kvällen och har gått från att amma varannan timme på natten till att äta välling endast en gång på natten. Han sover mycket bättre och accepterar att han inte får använda mig som napp.
Han säger pappa och mamma, vinkar glatt och släpper taget mer och mer när han står upp.
Han är busig och älskar när man jagar honom och säger "nu kommer jag och tar dig".
Han somnar bra på kvällen och bäst om det är pappa som nattar.
Maten är fortfarande ett problem men det blir bättre. Om han får plocka själv så äter han helt ok. Han ammar 2-3 ggr/dag numera.
Han älskar musik och dansar så fort han hör musik.
Han kramas massor och pussas väldigt gärna, helst med mamma :)
Ett riktigt litet charmtroll!

Johanssons

Familjen Johansson har varit på sin årliga semester i Spanien. En vecka är de borta och det är en hel evighet för grabbarna.
I måndags kom de hem, äntligen!!
Som vanligt så hade de köpt presenter till grabbarna.
Ture fick en Barcelona-tröja och en Barcelona-keps. Edvin och Arvid fick också kepsar och FOTBOLLSSKOR!!
Jag blev helt tårögd. Behöver jag säga att det är favoritskorna?

En mysig dag

Igår så samlades hela tvillinggänget hos Sandra och David i deras nya hus i Brattås, Stöde.
De har köpt ett fantastiskt hus med jättehärlig tomt och med den finaste lekstuga jag någonsin sett.
Alla barnen lekte och hade roligt, de spelade fotboll, gungade, var i sandlådan och lekte i lekstugan.
Vi åt grillad korv och glass i stora lass.
När vi åkte hem så somnade alla tre barnen och sov en timme. När Edvin och Arvid sover så på dagen så blir det en sen läggning.
Vi åt middag och var en sväng till Johanssons.
Tio minuter innan Jakobs träning började så bestämde vi att vi skulle åka allihopa. Edvin och Arvid bytte om till fotbollskläder och drog på fotbollsskorna, in i bilen och iväg.
De tyckte att det var så roligt att vara på pappas fotbollsträning och spelade på sidan av planen i 1,5 timme. Spelade, vilade, stretchade och spelade igen.
De somnade vid 22-tiden och det resulterade i en sovmorgon till 08:10! Underbart!

Aspholms

På söndag eftermiddag så kom Elin, Krister, Iris, Greta och Ivar hit.
Vi hade en jättemysig dag och kväll tillsammans och barnen lekte jättebra allihopa. På kvällen grillade vi och vid 19-tiden var det läggdags för alla treåringar. Alla fyra somnade bra och kvar uppe var den äldsta och den yngsta. Då passade de på att bada i badkaret tillsammans och det uppskattades av både Iris och Ture :)
När de två väl somnat så fick vi vuxna en lång och härlig pratstund. Vid 1:15 så kände vi att det nog var dags att lägga oss också.
Ture vaknade och åt välling och sov sen till 7:30.
Dagen efter så lekte barnen ute tills det var dags för familjen Aspholm att åka hemåt igen.
Vi tycker så mycket om den familjen. De är så lättsamma, trevliga och vi är så lika gällande barnen och då blir det så mycket enklare.

Kalsonger

Edvin och Arvid kämpar på med sin kalsongträning.
Igår var vi ute och åkte hela dagen och grabbarna hade kalsonger.
Vi var på tippen, åt på "restaurang", åkte till Timrå, stannade till i Birsta och avslutade med ett stopp på Ica. De var så duktiga och kissade varje gång vi stannade och när vi var i Timrå hos min kollega Linn så var Arvid bajsnödig, han provade att sitta på toaletten men det gick inte så han bad om en blöja. Några minuter efter att han fått blöjan så var den full!
När vi parkerade här hemma så hade Edvin bajsat lite i kalsongerna men annars så funkade allt. Arvid bajsade en gång i pottan också.
Jag hoppas att det kommer att flyta på nu så vi slipper blöjorna!

Besök

På onsdagskvällen så kom farmor, farfar, Joel och Ida hit.
Kerstin åkte tåg och de andra körde upp. Det var så härligt att träffas igen. Vi har inte träffat farmor och farfar sedan i april och Joel & Ida träffade vi senast i julas.
Vi har haft det mysigt tillsammans. Vi har jobbat lite här hemma med målning och städning, vi har badat i älven (t.om jag), vi har promenerat till vackra Grenforsen, vi har ätit gott och kollat på damfotbollen, det är ju EM.
Jag och Jakob fick möjligheten att åka till Birsta och uträtta en massa nödvändiga saker också.
Igår måndag, på Kerstins 55-årsdag, åkte de hem mot Jönköping igen.
Det är alltid lika jobbigt att säga Hej då när vi vet att det dröjer innan vi ses igen. Förhoppningsvis så kommer de något i höst.

I går åkte hela familjen Johansson till Spanien på semester. Det är tomt här i Tunbyn nu..
Maria, Annas kompis, är hund,katt och husvakt men E & A vågar inte gå dit när hon är där för de är så blyga för henne :-)

Minisemester

I måndags så bestämde vi att vi skulle åka till bästa kompisarna Selma och Klara. De var i stugan utanför Järvsö tillsammans med mamma Åsa. Pappa Robert jobbar fortfarande så han fick lov att vara hemma i Sundsvall.
Det blev en spontantrip som blev så mysigt.
Edvin och Arvid älskar verkligen sina fina vänner och det är så härligt att vi blivit så goda vänner med deras fina föräldrar också.
Vi åkte på måndagskvällen och kom fram vid 21:30. Då skulle barnen ha sovit gott tänkte vi men dert var lite för spännande :-)
Tisdagen packade vi och åkte till Järvzoo. Vi fick en jättehärlig dag i parken, med något trötta barn, och avslutade dagen med pizza.
Det märks att barnen verkligen känner varandra och allt funkar så bra. Vi trivs så otroligt bra med deras mamma Åsa också så allt blir så enkelt.
På onsdagen så åkte vi till Stenegård och lekte. Det är jättefint där och "barnens Stenegård" är jättemysigt. Där finns miniatyr-hus avHälsingegårdar där de kan snickra, måla och hålla på med textilier.
Vi åt lunch där och sen var det dags för oss att styra kosan hemåt.
Vi körde Kalvstigen och sen över Bjuråker och Hassela så när vi passerade Delsbo stannade vi till hos Bengt och Birgitta Tobiaeson. Det är de som har stugan vid oss i Högen, Bergsjö och de är såna som betyder lite extra för mig.
Det var jätte härliga dagar som vi bär med oss länge!!
Tack Åsa, Selma och Klara för gästfriheten och för att ni är så fina människor!

Tunby dagis

Igår, måndag, så kom min pappa hit och med sig hade han Viggo och Thelma. De är mina systerbarn. Viggo är 9 år och Thelma 5 år.
Min syster och hennes sambo, alltså barnens pappa, är och tävlar på SM hela veckan.
Pappa ska fortsätta arbetet på taket och jag får ta hand om barnen.. De här två dagarna har vi haft hjälp på taket av min mosters man, Kenneth, också. Det är fantastiskt vad alla ställer upp och hjälper till.
Min lillebror har också kommit hit med sina två barn så att vi ska kunna hjälpas åt.

Jag och Jonas har varit ett grymt bra team och det har faktiskt gått bra att ha alla 7 barn här med allt vad det innebär. Frukost, mellis, lunch, mellis, middag, se till att de fått i sig vatten, sett till att alla gått på toaletten i rätt tid (Edvin & Arvid är utan blöja), sett till att de håller sams, roat Ture som inte är så lätt att ha med ute, sett till att de inte hoppat på studsmattan allihopa samtidigt, kollat att ingen drunknat i lilla badbassängen, mm mm...
De två herrarna på taket har fått i sig en och annan kopp kaffe under dagarna också plus mat.
Idag var inte Ossian med för han är på sommarlov hos mormor och morfar ett par dagar.

Jakob har jobbat på sitt "vanliga" jobb på dagarna men klättrat upp på taket så fort han kommit hem.
Nu ikväll så åkte pappa hem till Rumsta och alla vi ska ta lite välförtjänt semester från takbytet.
Nu är taket rivet, höjt, det är isolerat och takpappen är på (ett utförligare inlägg om takbytet kommer senare från platschefen) och vi kan andas ut igen och vila oss ett par veckor. Nu är det bara resten kvar..
Tunby dagis är stängt och även om det gått bra och rätt smärtfritt så kan jag lova er att jag ALDRIG kommer att bli "dagisfröken"

Orättvist

Jag var ganska egoistiskt i förra inlägget men jag kan ju bara tala för mig själv.
Jag vill tillägga att min Jakob, min pappa och min lillebror har slitit och sliter som djur på det här projektet.
Jakob jobbar heltid, oftast så är han på jobbet strax efter 6 och kommer hem strax efter 16. Han kommer in och säger hej till oss och sen upp på taket.
Han är ute till sena kvällen, in, duschar, fikar, sitter i soffan några minuter och sen i säng.
Han drar också ett väldigt tungt lass och tycker såklart att det är jobbigt att vara ifrån familjen så mycket.

Idag brast det

Att vara hemma med två trotsiga treåringar och en bäbis som "kräver" allt mera av mig samtidigt som jag servar byggjobbarna på taket med kaffe, vatten, lunch, middag och så lite sömnbrist på det börjar slita ordentligt på mig.
Visst, jag har barnen på dagis alla dagar, hela tre timmar. Om det är bättre eller sämre vet jag inte. Det är inte en lätt match att komma iväg med alla tre på morgonen och tiden innan lunchen kommit ner i de små magarna är sällan smärtfri.
Det är stressigt att hinna med något den korta stund de är på dagis och det är inte bra för någon känns det som, jo, möjligen för kommunens ekonomi och personalen som får färre barn under lunchen och på eftermiddagen.
För Ture så krockar det alltid med någon sovning eller matning men han hänger bara på. Det är svårt att få till hans matrutiner när det är såhär.
Men jag behöver de timmarna för att få andas, ta en kopp VARMT kaffe, en möjlighet att prata med Ture, förbereda lunch och middag, hänga en och annan tvätt och handla på Ica.
Jag skulle kunna sätta mig i bilen på dagisparkeringen och läsa en bok och vila de timmarna också men det skulle inte Turelure uppskatta!

Jag är väldigt tacksam för hjälpen vi får av pappa och Jonas så att vi kan göra det här projektet så billigt och bra som möjligt men visst önskade jag att någon annan gjort det så att jag fått avlastning hemma. Jag har ju barnen från morgon till läggning i stort sätt helt själv.

Trots, testa gränser, utmana..ja nåt sånt är det. De slåss med varandra, de väljer att inte lyssna på vad jag säger, de skriker, de retar varandra och mig, de bråkar om leksaker och de kan ställa sig och bara skrika åt mig. De välter ut alla backar med leksaker, river ur alla böcker ur bokhyllan och de vägrar att plocka upp efter sig. Jag håller mig lugn, ett tag, men det svämmar över! Jag blir så ledsen och så arg.
Det har ju hänt att de fått gå och lägga sig utan napp för att de inte gjort som vi sagt och det biter på dom, i alla fall en stund.

Idag brast det för mig. Jag hade hämtat dom på dagis. Vi kom hem och det började redan ute i bilen. Båda skulle kliva ur först. Lugnt och metodiskt så försökte jag säga att den som fick kliva in först får kliva ur sist.. bla bla bla... Efter många om och men så var båda ute ur bilen, Ture i vagnen (som somnat i bilen utan lunch i magen) och alla grejer med från bilen. Då traskade vi upp. Bilen står ju i uppfarten nu eftersom vi har en container ivägen.
Vi kom in i huset och sen var karusellen igång. Trötta (vaknade alldeles för tidigt) och hungriga stod de här i köket och skreeeek, grät och bråkade. Jag försökte prata lugnt med dom för att inte göra dom ännu mera upprörd men det är svårt. Värmde blodpudding som var kvar sen igår pch satte dom vid bordet. Edvin åt men Arvid ville inte ha. Han ville ha fil, nötter och russin. Jag gjorde nåt jag inte brukar när det gäller maten, jag gav honom fil! Jag orkade inte ta det bråket!
De åt och sen var det lek. Då hällde de ut alla leksaker ur alla backar och började spela golf med leksakerna, det var leksaker precis överallt.
Jag sa till dom att de inte fick göra så ett par gånger, jag sa att de skulle plocka upp och efter att ha sagt det 100 gånger både vänligt, bestämt och ilsket tappade jag tålamodet och blev arg!
Jag sa åt dom att att de blir utan napp ikväll om de inte plockar upp och de valde att nonchalera mig...
Det hela slutade med att det brast och jag började storgtåta! Jag orkade inte, måttet var rågat!
Edvin reagerade inte direkt men Arvid såg ganska snart att jag var ledsen. Han blev väldigt sammanbiten och ställde sig en bit bort och bara tittade. Till slut sa han; varför gör du så där mamma? Då sa jag att jag blir så ledsen när de bara bråkar och inte gör som jag säger. Jag grät verkligen och tårarna rann i ansiktet. Då började Edvin att skratta och Arvid började storgtåta han också. Edvin slutade att skratta och förstod "allvaret" så även han blev lite ledsen.
Vi satte oss och pratade om det som hänt och det biter verkligen på Arvid när det blir så här men tveksamt om det biter på Edvin. Arvid var ledsen länge efteråt och sen ville de gå ut.
Vi klädde oss och gick ut i regnet..
Jag var helt utmattad efteråt och har känt mig ledsen i hela kroppen.
Nu ikväll har jag varit ute lite och Jakob har varit inne med grabbarna.
Jag läste en artikel om hur tiden i en familj ska läggas upp. Det behövs egentid, partid, familjetid och tid för en förälder och ett barn.
Jag skulle vilja att min egentid var något annat än en tur till Ica och storhandla, en halvtimme i tvättstugan eller en promenad/joggingtur. Jag skulle kunna tänka mig att ta en bok, åka till något ställe (ett fik eller varför inte en strand) och bara vara själv. Jag, boken och musik i lurarna.
Det skulle vara egentid för mig, kvalitets-egentid!

Dagis 8-11

Från idag går alla 15-timmars, alltså barn till föräldralediga eller arbetslösa, måndag-fredag 8-11.
Inte bra!
Det blir inte bra för någon känns det som.
Imorse fick jag väcka alla tre. Snabbt klä på, i med lite välling och borsta tänderna. In i bilen och iväg. Kommer med andan i halsen till dukat frukostbord, snabb lämning och ut.
Väl hemma så är det frukost för mig och Ture, plocka ur diskmaskinen, slänga i en tvätt, låta Ture leka lite, förbereda lunch och sen är det dags att åka igen.
Hämta två hungriga barn, hem, värma mat och hoppas att Arvid inte hinner få ett utbrott innan lunchen är klar. Ja, sen är vi hemma resten av dagen...

Kroniska urtikaria

Ja, Jakob har fortfarande utslag och äter fortfarande massor med tabletter.
Han har varit iväg och tagit nya prover och träffat hudläkaren igen men det finns liksom inget mera att göra. Han ska ta nya prover igen om 4 veckor!

Nu är det ju hanterbart men väldigt irriterande!

Varannandag-Ture

Det går ju lite sisådär med maten för Ture.
Han är inte så jätteintresserad men ibland så får han i sig lite. Har kommit på att när han får sitta själv och plocka lite så går det i.
Han har fått leverpastej i småbitar, bröd och även blodpudding. Det har funkat bra men det är svårt att hitta mat som han kan äta i småbitar när han inte har så mycket tänder.
Han har ju iallafall fått två små gaddar i underkäken nu.
Han gillar inte kladdig mat som i barnmatsburkar. Då ska det vara ren puré som jag gjort själv.
Igår så hade i en bra matdag. Han åt lite gröt till frukost, sen ammade han lite, åt lite småplock själv till lunch och till middag så åt han faktiskt en halv burk med lasagne. På kvällen så sög han i sig 30 ml välling också men ammade 4 gånger inatt.
Idag så vill han bara amma..
Han gör ofta så, varannan dag så går det bra och varannan inte alls.
Hoppas att han kommer igång snart nu!

Takbyte

Nu har pappa varit här och börjat med ställningsbygget inför takbytet. Nästa vecka, om vädergudarna är med oss, börjar han att riva taket och sen är det igång.
De ska jobba på fram till juli och sen kommer det vara vilande tills semestern är slut och sen kör de igång igen i augusti.
Jakob jobbar fram till v.28 så han hjälper till så mycket han bara kan och hinner på kvällarna. Det kommer att bli en tuff period för mig att vara själv med barnen så mycket men vi får ju ett nytt tak :)

Fortsättning följer....

Treårskalas och treårskontroll

Nu har grabbarna fyllt 3 år. Det är inte klokt vad de har blivit stora.
Det märks så väl att de blivit 3 år, både på gott och ont...
De är väldigt trotsiga och sätter sig gärna på tvären. De bråkar väldigt mycket och retar varandra till vansinne. Maria på dagis har till och med sagt att Arvid visar sin trotsiga sida på dagis och det är inte likt honom, han brukar vara så väldigt ordentlig på dagis. Edvin är lugnare på dagis och råkar ut för sin lillebrors trots varje dag. Hemma är Edvin väldigt trotsig.
Ibland leker de fantastiskt bra tillsammans och har riktigt roligt men så smäller det bara till ibland.
De rymmer flera gånger om dagen här hemma men som tur är så går de ju bara till Johanssons.

Båda två, mest Arvid, var sjuka när de fyllde och kalaset blev nog mest jobbigt. Vi hade fint väder och satt ute på vår underbara altan tillsammans med mormor, morfar, Jonas, Lina, Ossian och Olivia, Berith, Anders, Anna och Alfred, Angelica och Stefan, Monica, Åsa, Robert, Selma och Klara.
De fick jättefina presenter men de orkade inte riktigt med det just då.

Av oss fick de en studsmatta som vi satte upp på lördagen och det har visat sig vara en riktig höjdare.
De fick även böcker, en varsin mössa och bänkar/bord att ha ute på altanen.

Veckan efter så var vi på treårskontroll på BVC. De kollar tal och förståelse + att de skulle rita lite. Edvin och Arvid är ju inte så tysta i vanliga fall utan pratar ju mest hela tiden men inte då minsann... De fick sätta sig och rita lite och efter ett tag så lossnade det. Catrin frågade om dagis, om mat de tycker om, vad de brukar leka, vilka de leker med på dagis mm. När det väl hade lossnat så pratade de på.
Arvid visade att han kan skriva A som i Arvid och E som i Edvin. Edvin visade att han kan skriva T som i Ture. :)
Sen var det dags för vägning och mätning. Edvin är 94 cm lång och väger 14,5 kg och Arvid är 92 cm lång och väger 14 kg.
De ligger under sin egna kurva men det var inget att oroa sig för. De har ju varit väldigt mycket sjuka också så det kan väl förklara en del. I sommar kommer de säkert växa massor.

De andra tvillingarna har också fyllt tre år, inte Astrid och Linnéa men de andra fyra. Ivar och Greta har varit på kontroll och Ivar är 102,5 och väger 18 kg, Greta är 95,5 och väger 13 kg. William och Emanuel var 98,5 cm/98 cm och väger 17,5 kg/17 kg. Jag vet inte vem som väger vad..

Arvid

På fredag morgon, en timme efter att Arvid fått sin antibiotika så kräktes han. Han klagade på huvudvärk och han fick några röda utslag i ansiktet.
Jag ringde rådgivningen, just eftersom att han kräktes, för att kolla om han tagit till sig av den dosen. Det var vår katastrofala BVC-sköterska från Nacksta som svarade och hon är precis lika otrevlig, nonchalant och "trött" nu som hon var när hon jobbade på BVC.
Jag blev inte så mycket klokare mest irriterad.
Han var trött hela dagen, precis som dagarna innan, och åt lite men inte med någon speciell aptit. Han hade inte diarré så jag kände mig rätt lugn.
På kvällen så var det jättesvårt att få honom att ta sin antibiotika men efter många turer och hjälp av Berith så fick han i sig det.
En timme efteråt så kräktes han!
Då ringde vi rådgivningen igen.
De tyckte att vi skulle åka in på PVJ eftersom att han reagerar på antibiotika och inte verkar bli nå bättre.
Han klagade på ont i sidan, huvudvärk och han var allmänt hängig.
Jag frågade om vi inte kunde vänta till morgonen eftersom att Arvid precis lagt sig i sängen men de ville att vi skulle åka in direkt.
Jakob och Arvid åkte in vid 20:30 och fick direkt träffa en läkare på PVJ. Läkaren skickade dom vidare till akuten så att de skulle få träffa en barnläkare.
Väl där så fick Arvid sätta sig på en potta igen och försöka få ur sig kiss... drygt 2 timmar senare gav de upp.
Sänkan var ok och barnläkaren trodde inte att det är UVI. Vid 1-tiden kom de hem igen, utan antibiotika.
Han är fortfarande väldigt trött och sliten och både lördag och söndag natt så har han kräkts en gång. Det kan bero på reaktionen av antibiotikan men om det händer inatt också så måste vi nog kontakta sjukvården - IGEN.
Han har ju fortfarande inte diarré och äter ju, inte några kopiösa mängder men lite iaf, så vi är helt övertygade om att det inte är en magsjuka.

UVI

Arvid har haft ont i snoppen, det har gjort ont när han kissa, varit väldigt trött, han har sagt att han har ont i sidan på magen och i ryggen och varit lite lätt illamående. När febern kom så kände vi att vi ville kolla upp det och ringde VC, där fanns det inga tider så vi fick åka till PVJ istället. Det är ju inte jätteroligt att åka på jouren, det är ju sån väntan.
Det svåraste med det här var ju att han skulle kissa i pottan på beställning. Vi behövde ju ha med ett urinprov och att få honom att kissa på PVJ skulle ju vara omöjligt.
I nästan 2 timmar satt han på pottan hos Berith och lekte lite med leksaker, han var så nära att somna och DÅ kom kisset. Han blev så överraskad och glad att han blev pigg igen :)
Edvin fick stanna hos Berith, jag tog med mig Arvid och Ture till PVJ och Jakob åkte och spela fotbollsmatch i spöregn och snålblåst.
Arvid var jätteduktig hos doktorn, som vanligt, och vi gick hem med diagnosen UVI, eventuellt att det gått upp i njurarna. Han fick antibiotika utskrivet och det enda stället som var öppet just då var ju ICA Maxi.
Hmm... åka till ICA Maxi med två trötta barn vid 21-tiden kändes ju lite sisådär. Ska jag behöva ta ut dom i spöregnet när de somnat och bära in båda två till apoteket. Nej, det kändes inte allt för lockande så jag ringde till Anna och kollade om hon hade lust att hänga på. Det hade hon :)
Hon satt kvar i bilen med barnen när jag sprang in.
TACK finaste bästaste Anna!!
Jakob hade hämtat hem Edvin som hade somnat gott i Beriths säng tillsammans med Barney (hunden) och tog sig an Arvid när vi kom hem. Arvid somnade på pappa i soffan och det såg så mysigt ut!
Arvid är otroligt duktig på att ta medicin och tar sprutan själv och sprutar in i munnen. Den här varianten var tillochmed god sa han.
Alltid när de ätit Kåvepenin så ska det inte tas i samband med mat gärna en timme före eller två timmar efter mat. Det här är en annan sort men ingen sa något om att ta det tillsammans med mat... Jag läste inte men idag när Arvid sa att han hade ont i pannan och var lite lös i magen så kollade jag. Man ska ta det EFTER maten och vanliga biverkningar är ont i huvudet, diarré, illamående, svamp och hudutslag.
Jaha, typiskt! Han är inte alls pigg och är inte så sugen attäta men vi måste försöka få i honom lite mat. Jag sa att hankan få Alvedon om han har ont i pannan men han vill inte... jag ska jobba lite på det!

På söndag fyller de tre år och jag hoppas att han hinner pigga på sig så att han orkar med kalaset.
Edvin är fortfarande väldigt trött också och det är ju inte konstigt eftersom att de hostar hela dagarna och nätterna. Stackars små älsklingar!

Han mår bättre nu..

..älskade lille Edvin.
I söndags så somnade han vid 19-tiden, sov hela natten förutom några vatten och mjölkpauser, vaknade vid 9, var vaken 15-20 minuter, somnade om och sov till 15:30.
Var vaken till strax efter 19, somnade för natten och sov till 6:30. Han vaknade inatt och ville ha välling och åt en full flaska!
SKÖNT eftersom att han knappt druckit sedan i söndags och han kissade inte alls mycket under dagen. Han var väldigt slö och satt mest och stirrade när han var vaken.
Nu sitter jag och lyssnar på Edvin och Arvid när de bygger lego tillsammans och har ett riktigt bra samarbete.
Han har fortfarande 39 i temp men är ju pigg! Arvid verkar må bra och hoppas att det håller sig så.

Nu kommer de och säger att de vill gå ut! Bara att klä på regnkläder och gå ut då! :)

Ett leende

Edvin vaknade vid 9, var vaken 15 minuter ungefär och ville sova sen igen.
Jag tog tempen, 40 grader, gav honom Alvedon, försökte få i honom vatten och la honom. Nu, 11:30, vaknade han igen.
Nu har jag fått se ett litet leende och han har ätit 1,5 dl välling.
Nu sitter han i soffan och ser ut att somna när som helst.
Han hade en väldigt torr blöja efter natten men jag håller koll och försöker få i honom vätska.
Han var upp några gånger inatt och drack mjölk och vatten iallafall.

Edvin...

...har jättehög feber och är riktigt hängig. Klockan är 8:30 och han sover fortfarande, bara det säger ju en hel del..
Vi andra är än så länge pigga!

Altandörr

I torsdags hämtade Jakob hem en altandörr som vi köpt och på lördag morgon började han med "projekt sätta in altandörr". På kvällen kunde vi gå ut på altanen via köket!
Nu är det foder, lister, tröskel och lite annat smått och gott kvar.
Det blir helt underbart bra!!!