Nu dansar de tillsammans igen

Igår åkte jag och Edvin till tågstationen för att åka till Hudik och träffa min mormor Ingrid innan hon skulle till att lämna oss. När vi kom till stationen så upptäcker jag att det inte går något tåg. Efter många om och men så ser jag att det fanns en liten notis om den avgången - Går endast 18/4. Varför går tåget endast det datumet? Vad är det för speciellt just den dagen? Jag vet, det är min mormor Ingrids födelsedag. Men det känns lite underligt att det skulle vara just den anledningen.
Resan till Hudik löste vi så att vi åkte bil med Lina, Ossian och Olivia. Under tiden vi väntade på dom så ringde mamma och sa att mormor somnat in. Vi valde att åka till Hudik ändå, jag behövde det.

Vi fick en fin stund på sjukhuset med mormor och Edvin sjöng "Nu tändas" för sin gammelmormor. Det var fint men väldigt sorgligt.

Mormor hade bestämt sig för att lämna oss och det var skönt att det gick så fort som det gjorde på slutet. Hon kom in med ambulans tisdagen före jul och när läkaren frågade vad som var jobbigt svarade min lilla mormor: "livet" Hon var nöjd, hon var redo, hon ville till morfar Arvid.

Mormor fick dropp på sjukhuset men det slet hon ut, hon ville inte ha hjälp, hon ville få somna. Hon somnade in ensam i sin säng, förmodligen nöjd och glad över sitt långa liv. Nu kan hon och morfar dansa igen, de kan snickra och plantera. Maten behöver mormor inte bry sig om, det ordnar sig i himlen. Min mormor gillade inte att laga mat, det var ett nödvändigt ont sa hon.

Det kändes bra när vi satt inne hos mormor, smekte henne på kinden, höll i handen och pratade med henne. När vi skulle gå så tyckte jag att det var väldigt jobbigt. Det blev så definitivt. Nu är hon borta, men nu dansar hon igen!

Älskade mormor

Min mormor är 94 år, hon har levt ett långt och innehållsrikt liv. Hon o morfar dansade sig igenom livet kan man säga. 17 december 2007 somnade min fina, snälla och omtänksamma morfar in, nu är det mormors tur. Nu får hon och morfar återförenas igen. Jag tror att de längtar. 

Hon är 94 år, gammal och trött, men hon är fortfarande min mormor som jag älskar och kommer att sörja när hon försvinner. 

Max 2-3 dagar kvar sa läkaren idag. Jag o Edvin tar tåget till Hudik imorgon och träffar henne en sista gång. 

Älskade lilla lilla mormor. 

EMETOFOBI

Information till berörda, arbetskamrater, läkare, anhöriga, vänner m.fl. 

Sammanställt av Björn Enqvist, leg. tandl., med. dr.,leg. psykoterapeut

DELA GÄRNA UT DENNA INFORMATION OCH SPRID KUNSKAPEN OM EMETOFOBI!

Kräkfobi, illamåendefobi, (bacillskräck?) är vanligt förekommande och rangordnas enligt en brittisk sammanställning som 5 eller 6 i vanlighet bland fobierna. Trots detta är den okänd, få läkare och terapeuter känner till kräkfobi. För andra fobier finns väl utarbetade metoder för bot, beteendeterapi och kognitiv terapi brukar fungera bra.

Kräkfobi däremot lyder delvis andra lagar och är också ofullständigt förklarad. Sannolikt påverkas den som har kräkfobi av ett område i hjärnan som är kopplat direkt till överlevnadsinstinkten. Den katastrofberedskap som emetofobikern utsätts för kan inte påverkas på samma sätt som vid andra fobier, vilka brukar kunna släckas ut. Kräkfobin påverkar föreställningar och kropp och en ström av katastrofbilder och katastroftankar aktiveras till ett varnande flöde. Detta har sannolikt haft ett överlevnadsvärde från evolutionens synpunkt. I dag, med vårt skyddade liv, är detta varnande flöde dock inte funktionellt. Andra fynd talar för en sårbarhet för illamående som orsakas av en neurofysiologisk svaghet med en överkänslighet för sådant som kan ge balansproblem på knappt märkbar nivå.

En vanlig attityd från närstående och även professionella är att den drabbade är besvärlig och pjoskig och med lite god vilja skulle kunna skärpa sig. Få, förutom de som själva drabbats, vet hur svårt det är att bemästra skräcken för att må illa eller kräkas. Eftersom fobin är så dold och förknippad med skam uppfattar sig de drabbade som mycket avvikande. Det brukar vara en lättnad att få kontakt med andra och att förstå hur vanligt det är.

Vid andra fobier kan det räcka med att gradvis utsätta sig för det fruktade, att exponera sig, för att neutralisera fobin. Vid kräkfobi kan fobin kvarstå även om vederbörande kräks. Att gradvis utsätta sig för egna eller andras kräkningar kan t.o.m. ge en försämring, speciellt om man enbart arbetar med beteendet utan att påverka tankemönster och lära ut och träna sådana strategier.

Kräkfobi skall ses och förstås som ett allvarligt handikapp. Om den som drabbats av kräkfobi kan sprida fakta kring fobin kan det hemliga och skamliga minskas. Den som drabbats av kräkfobi väljer ju inte detta utan får slåss mot ett sinne/en kropp som signalerar livsfara på samma gång som andra människor är oberörda av motsvarande. Detta medför naturligtvis en svår anpassning till vanligt liv och många förevändningar för att undvika minsta smittfara. Livet blir fokuserat på undvikandet.

Ändå är de som drabbas snarare friskare än genomsnittet och kräks mycket sällan. I praktiken kan det vara 15-25 år sedan senaste gången. Ändå handlar livet om att undvika smitta och andra risker förknippade med illamående. Den som drabbats vet att det inte är rationellt. Men det är inte rationella delar av hjärnan som styr. De enda terapiformer som beskrivits som en väsentlig hjälp är kognitiv terapi i kombination med beteendepåverkan.

Hur yttrar sig kräkfobi? Vanligen börjar fobin i barndomen med en rädsla för eget eller andras illamående eller kräkningar. Kräkfobi kan vara baserad på (panik)ångest, ibland i kombination med andra fobier och/eller baserad på fysiskt illamående vilket mycket lätt kan aktiveras.

Följande punkter är vanliga yttringar:
· Känslig mage, direkt koppling mellan tanken "jag är smittad" och reaktioner i mage-tarm. Kallsvett, yrsel, svimningskänsla, känslan av annalkande kräkning mm.
· Undvikande av allmänna kommunikationer med risk för smitta, åksjuka.
· Ofta överdriven noggrannhet med hygienen så att minsta risk för skämd mat undviks.
· Mediciner och undersökningar som kan ge illamående undviks.
· Många kvinnor undviker graviditet på grund av risken för illamående.
· Magsjuka i närheten blir bemött som livsfara.
· Känslor av genans och skam inför att må illa när att andra ser på, strategier som syftar till att ha reträttplaner klara.

Till det yttre är emetofobikern vanligen välfungerande och lyckas också dölja fobin för arbetskamrater och andra. Många kan leva med en partner som inte vet om fobin.

Varför får man kräkfobi, vilka drabbas?
I vissa fall kan en tidig situation beskrivas som utlösande faktor, men det tycks inte finnas någon gemensam förklaring. Samverkande faktorer kan vara anknytningsmönster, d.v.s. hur trygg den tidiga relationen mor-barn varit, sårbarhet, förebilder (föräldrar) med liknande problematik, kanske också en neurologisk avvikelse som kan drabba balansorgan.

Vilka terapiformer och mediciner har prövats? 
(Sammanfattat från www.gut-reaction.freeserve.co.uk )

Att kombinera kognitiv terapi med beteendeterapi är en bra modell för att återerövra ett normalt liv. De principer som gäller för kognitiv terapi och beteendeterapi är: Kartläggning av undvikanden och av negativa tankemönster, kartläggning av resurser samt inlärning av de tankemönster som är funktionella med hjälp av bl.a. hemuppgifter.

Rangordning av situationer som är svåra att bemästra och en gradvis upptrappning av dessa i den takt som är rimlig. Målet är en gradvis normalisering och utvidgning av vardagen. Stora vinster finns om andra fobier som social fobi kan lindras. Kognitiva psykoterapeuter arbetar med anpassade hemuppgifter och stödjer mönster som fungerar. Fobin finns ofta kvar i bakgrunden men kan ändå hanteras på ett bra sätt.

Psykodynamisk terapi: Inga belägg för påverkan. Beteendeterapi: Fobin försvinner vanligen inte med enbart beteendeterapeutisk exponering, ibland ger provokationsterapi försämring. Kognitiv terapi: Katastroftankar kan mildras men ibland kan den egentliga fobin kvarstå. EMDR, ögonrörelseterapi: Kan vara användbart för bearbetning av tidigare trauman men kräkfobin kvarstår. NLP (NeuroLinguisticProgramming): Trots att en del företrädare hävdar att NLP botar finns inte belägg från forskning att detta stämmer. Psykoanalys, gestaltterapi, TA, akupunktur har inte heller visat sig vara verksamt. Hypnosmetodik: Användbart för att lära sig avslappning och för att stärka det som lärs ut inom ramen för kognitiv beteendeterapi. Kanske kan terapiformer som "energimedicin" eller "energy psychology" utgöra en ny väg, men än så länge saknas kontrollerade studier och forskning.

Såvitt författaren till denna information känner till är den enda terapiform som är realistisk en kombination av kognitiv psykoterapi och beteendeterapi, gärna understödd av hypnosmetodik. Målsättningen är att normalisera vardagen, att inskränka på undvikande.

Mediciner. Många moderna varianter av Prozac har prövats men i en del fall är biverkningarna besvärande i form av illamående. Ett flertal ångestdämpande och lugnande mediciner har prövats vilket många patienter kan ha nytta av. Hittills finns ingenting som visar att en effektiv medicin är tillgänglig specifikt mot kräkfobi även om en del individer kan ha hjälp av t.ex. antidepressiv medicin. Med det nyvaknade intresse för forskning om emetofobi kan nya rön förutses.

Vilka stödorganisationer finns?
Den källa som har en uttömmande och nyanserad information är www.gut-reaction.freeserve.co.uk Den svenska stödorganisationen Svensk Mötesplats för Emetofober (www.emetofobi.se) tillhandahåller information om emetofobi på svenska samt ett medlemsforum för emetofober.

Egna erfarenheter.
Patienter med kräkfobier varierar mycket sinsemellan. Flera har kunnat normalisera sin vardag med hjälp av metoder för att bemästra tankar, inre bilder och beteende. Den som vill läsa om hypnos som komplement till annan terapi finner en längre informationsartikel på www.hypnosmetodik.com

Jul, jul..

Julen har än så länge varit väldigt bra. Våra barn har varit förkylda och lite hängiga men ändå på gott humör. Arvid klagade på huvudvärk härom dagen och har haft lite lätt feber. Imorse såg farmor att han har prickar på halsen och när vi kollade resten av kroppen så fanns det flera. Det ser ut som vattkoppor och vi hoppas att det är det. Han har lite feber men inte så farligt. 

Det känns lite jobbigare att Nico har magsjuka... De åkte härifrån igår eftermiddag o hon blev sjuk inatt, ordentligt sjuk dessutom. Nu ligger jag uppe och vilar mig lite och har som vanligt när det gäller magsjuka - ångest! Det känns lite jobbigt om vi skulle få det här och ännu värre om vi skulle få det i bilen påväg hem. 70 mil i bil och magsjuka känns sådär. Jag ville åka hem imorse men vi stannar. Vi sover på madrasser på golvet i Joels rum och det känns bara väldigt jobbigt. 

Det fula är att jag o Nico pratade om det igår, min magsjukefobi och sen händer det. 

Bara tanken på att det kan hända gör ju att jag gärna undviker stora folksamlingar under värsta magsjukeperioden men just julhelgen i en jättestor familj är ju svår att undvika. Ja, jag vet att det låter helt sjukt men en fobi är en fobi.. 

Ivar

Ja, nu har Ivar passerat o lämnat spår lite överallt. 

Igår åkte jag från jobbet lite tidigare för att åka och handla inför stormen. Vi förberedde oss så gott vi kunde. Plockade undan alla lösa föremål ute, kollade ljusförrådet, tändstickor, ved, ficklampor, bäddade i gillestugan och kokade vatten o fyllde upp i termosar. 

Barnen somnade vid 19 och sen drog Ivar igång. Det blåste helt galet mycket och kl 21:50 gick strömmen. Det stormade under hela natten och det blev inte mycket till sömn för oss. Dels för att vi var rädda, oroliga för huset och sen att alla tre barnen vaknade i omgångar av olika anledningar. 

När vi vaknade var det både mörkt och kallt i huset. Jag stannade hemma en stund på morgonen för att försöka underlätta lite för Jakob. Ture är inte så pigg, lite feber, förkyld och verkar ha ont i halsen. Edvin o Arvid är också förkylda men inte febriga iaf. 

Jag åkte till jobbet och var med i företagets överraskningsluciatåg 😃 

Jobbade hela dagen medan Jakob var hemma i det strömlösa huset med tre barn...

Innan jag åkte hem så fyllde jag upp termosar med hett vatten och även en kanna kaffe så att vi ska klara oss. Jag svängde förbi Cherry woken också och köpte mat. Elen lyser med sin frånvaro och E.on säger att det kan ta några dygn.. Det är tur att vi har så många omtänksamma människor omkring oss. Imorgon bitti ska vi åka till Vintertjärn och äta frukost och kolla på julkalendern. På vägen dit ska vi svänga in till Östtjärn för att hämta ett elaggregat hos en dagiskompis till E & A. Elaggregatet ska vi använda till frysen. Vi ska även åka till familjen Walker (Selma & Klara) och låna ett gasolkök. Vi får hoppas att elen är tillbaka snart. 

Det var lite retsamt att köra genom byarna runt om och se hur alla hushåll vräker på sin belysning, det kändes som ett hån men, så gör vi också när vi har el. 

Vi klarade oss rätt så bra, förutom elen. En grantopp ligger på gräsmattan och mjölkpallen + staketet nere vid vägen är "kaffeved" men huset är helt och vi mår bra!