Perfekt!

Tänk att vi lyckades igen, vi fick ett helt perfekt barn!
Har jag sagt någon gång att jag är väldigt ödmjuk... :)

Skräp-nacke

För 11 år sedan så kraschade jag och min häst Galicia in i en oxer på en hoppträning i Delsbo. Det var en av alla underbara träningar för vår fälttävlanstränare Uffe.
Vi, jag och Galicia, kom fel i en hörnpassering och missuppfattade varandra i anridningen mot hindret och resultatet blev en krasch.
Galicia klarade sig helt oskadd men jag landade väldigt illa så jag slog revbenen i bommarna men hade som tur var säkerhetsvästen på mig så jag bröt inga revben men jag landade på hakan och kroppen flög bakåt, åt fel håll så jag såg ut som en kinesisk gymnast.
Efter en stund klev jag upp men fick inte rida mera för jag var ganska groggy.
Jag gjorde ordning Galicia, packade ihop mina och hennes grejor och ringde pappa och bad om hämtning. Jag kände mig inte helt hundra men tänkte att det skulle gå över. Pappa kom och jag berättade att jag flugit av men inte hur jag kände mig. Vi åkte med Galicia till stallet, packade ur och pappa åkte hem. Jag mockade och fixade hennes mat innan jag åkte hemåt. Daniel, min dåvarande sambo, hade fotbollsmatch så jag duschade och drog iväg för att se matchen. På väg till Enånger så började jag må illa och kände mig sämre. Jag kollade iallafall på matchen och bad Daniel att skynda sig efter matchen så att han kunde köra hem.
På natten så vaknade jag och hade svårt att andas. Vi ringde rådgivningen och åkte in på akuten. Det var ingen större fara med mig förutom att nacken fått sig en rejäl smäll..

De första åren var Skit! Jag led verkligen av min skada men gick på akupunktur och efter det blev det lite bättre. Att dagligen mocka, köra spån, bära hö och vatten, rida och sköta allt som är omkring hästar var kanske inte det bästa men vad gör man när det är det absolut roligaste i livet.
Efter att jag blev hästlös så har nacken blivit bättre men jag får mina återfall.
Nu sen vi fick Ture så är jag sämre igen. Jag bär honom, jag sitter inte helt bra på natten när jag ammar, jag sover inte helt ok och jag är ganska spänd överlag, vilket jag tror beror på att jag varit hemma med alla tre. Det har varit lite tufft när jag varit så mycket själv med alla tre och det påverkar också såklart.
Det var längesedan jag hade så många "skitdagar" i följd men det vänder nog snart.
Det blir ju lite svårt när jag får en sån dag och ska då försöka att sköta barnen, fixa allt med fika och mat under dagen, sära på dom vid alla bråk och underhålla dom när det enda jag vill göra är att stänga in mig i ett mörkt och tyst rum och sova bort skiten.. Jag masserar med liniment och tar de enda värktabletter jag kan ta: Alvedon, och hoppas att det ska gå bra!

Jag vet att de finns dom som har det värre men... nu har jag spytt ur mig lite :)

Stockholm

I fredags så kom mamma och Erik upp till oss på förmiddagen för att vara barnvakt. Arvid blev jätteledsen och låg som en liten bäbis i min famn, så fort mamma rörde honom så grät han och kröp näst intill under skinnet på mig.
Efter att de ätit lunch så skulle jag hjälpa Arvid att tvätta händerna och munnen men se det fick jag inte. Då var det Erik som var den stora favoriten, efter det så släppte det.
Vi hade förberett grabbarna på att vi skulle åka men båda tyckte det var lite jobbigt precis när jag skulle åka.
Helgen gick underbart bra för mamma och Erik och grabbarna stortrivdes i deras sällskap. Allt funkade, mat, läggning, utelek, tandborstning.. ja allt! PUH! Skönt för oss och skönt för dom.
Vi hade det underbart bra i Stockholm.
Det var så mysigt att få träffa alla och det var så skönt att komma hemifrån och få lite egentid med bara Ture. Helst för Jakob som inte riktigt får det.
Vi var på Naturhistoriska och kollade, vi var ut och åt, vi strosade lite, vi myste på hotellet, vi träffade Marie, Britta, Jennie, Casey, Josef och Hanna, vi åt underbar frukost i lugn och ro.. ja vi hade det helt enkelt jättebra.
Ture var jätteduktig och gör inte mycket väsen av sig. Olivia var också jätteduktig men hon låter lite mera och lite högre :) Hon har kommit på att hon har en röst, en fin och hög sådan. Charmtroll!

Nu vet vi att det går bra att åka ifrån dom så det kommer nog hända igen :)

Sömn

Sömn är bra, sömn är livsviktigt. Får man inte sova så blir man ett monster och hjärnan fungerar inte riktigt.
De första 1,5-2 åren med Edvin och Arvid var sömn en stor bristvara, nu sover de fantastiskt bra och oftast hela nätterna. Ibland kommer de in och lägger sig med oss men somnar om direkt och då märks det knappt.
Ture, han är än så länge helt fantastisk.
Han sover bra i sin säng och efter att han ätit så somnar han om direkt.
I natt så åt han vid 22 när vi gick och la oss, sov till kl. 3, åt, somnade om med mig och sov till kl. 6, åt och somnade om. Sen kom det 4 stora kaskadkräkor i rad och då gnydde han lite sen somnade han om igen!
Jag hoppas verkligen att det här håller i sig för det tycker jag att vi är värda! :)

Bra investeringar

Igår fick Edvin och Arvid leklera med tillbehör och idag ska jag hämta ett paket från Panduro med en massa pärlor, pärlplattor och fina saker man kan göra halsband av. Det är ett måste med pysselsaker på våra heldagar.
Idag har det varit lite tufft. E & A har varit ganska mycket ledsna, förmodligen för att vi varit borta i helgen, Ture verkar ha ont i magen och har inte sovit så mycket idag.
Nu längtar vi efter pappa! 

En annorlunda helg

Idag kl 12:30 ska jag, Jakob och Ture åka tåg till Stockholm tillsammans med Jonas, Lina och Olivia. Våra storbarn ska vara hemma. Edvin och Arvid ska vara med mormor Gunlög och Erik och Ossian ska åka till Träsk till morfar Bosse och mormor Ingalill.
För oss är det första gången vi åker ifrån våra killar och det känns i hjärtat. Det känns som att det är lite taskig tajming, de har fullt upp med att smälta att de blivit storebror, vi har fullt upp med att vara trebarnsföräldrar och de har just nu lite jobbigt båda två, och då åker vi iväg från dom..
När vi har pratat om det så säger Edvin; mamma ja åsså följa määä.

Vi ser fram emot en helg i Stockholm tillsammans med Jonas & Lina, Emma & Micke, Johan & Marie och Raffe & Carro. Vi ska bo på hotell, gå ut och äta, gå på museum, de andra ska på spa (jag får inte bada :'( ) shoppa, fika och äta frukost i lugn och ro... Ikväll ska vi äta middag tillsammans med Britta och Marie.
På söndag kl 17:55 beräknas vi vara hemma igen.

De här vackra små varelserna ska vi åka ifrån..

Att amma..

..är ingen självklarhet.
Förra gången gick det inte alls nå bra för mig med amningen. Båda sög fel/dåligt och snabbt fick jag såriga, blodiga och mycket onda bröstvårtor. Det var redan på BB och jag försökte på alla sätt att få bröstvårtorna att läka men icke!
Bvc var inte till någon hjälp alls utan gjorde mig bara mera osäker på mina egna tankar om amningen och gjorde mig väldigt osäker som mamma.
Jag hade ju läst på innan och trodde att det skulle gå jättebra men Edvin och Arvid hade inte läst på.
Jag blev jätte ledsen över att det inte funkade och tog på mig allt, kände mig som en jätte dålig och oduglig mamma.
Jag provade amningsnapp men fick bara negativ respons från bvc-sköterskan.
Jag fick mjölkstockning och senare en stor bröstböld.
Efter 8 veckor av tårar,ångest, vånda och mycket funderingar så gav jag upp. Droppen var när Arvid kräktes blod efter en amning.
Det blev värst på mitt vänstra bröst och den bröstvårtan är bara ett ärr nu och ganska platt, inte lätt för en bäbis att få tag.

Den här gången så kände jag mycket ångest över amningen men ville såklart att det skulle funka. Jag tog med mig amningsnappar till BB för att vara på den säkra sidan.
Ture har en helt annan teknik och suger jättebra. Svårt att få tag på det vänstra bröstet men jag har hjälpt honom med amningsnappen. Amningen funkar perfekt nu och jag tar bort amningsnappen oftare och oftare. Idag har han ätit utan amningsnapp från båda brösten!
Det känns fantastiskt.
Det är så otroligt mycket enklare att alltid ha maten med sig, i rätt temperatur och allt, och inte behöva packa med ersättning, flaskor, varmt och kallt vatten.

Födelsedagsmiddag hos Johanssons

I söndags var vi bjudna på födelsedagsmiddag hos Johanssons. Anders skulle till att fylla 51 år på måndagen.
Vi knatade dit till kl. 16 och där serverades det en underbart god trerättersmiddag.
Som vanligt så hade vi jättetrevligt och efter att vi ätit middag så kom gitarrerna fram. Edvin ville också vara med så han hämtade en ukelele och en hatt, ställde sig i mitten och sög åt sig all uppmärksamhet :) Han är väldigt charmig den lille mannen.
Arvid satt med sin älskade "Angless" (Agnes) och provade Anders hörselkåpor och visir som man har när man kör motorsåg/röjsåg. Gullig som få!
Ture, han sov mest hela tiden i olika famnar.

Lite bilder från kvällen:

Förrätt

Lax med tillbehör till varmrätt

 

En fantastiskt god chokladkaka med jordgubbar och jordgubbsgrädde till efterrätt

En fullt normal Anna..

En fantastiskt vacker Arvid

Ture och Anna myser

De tre musikerna

Underbara, charmiga Edvin

SÖTNÖT!!

Någonting säger mig att jag har väldigt många kilon kvar att gå ner... Men jag har i alla fall nyfärgat och nyklippt hår...

En liten uppdatering

Det känns som det var en evighet sedan jag bloggade nu.
Vad gör vi hela dagarna..ja, när Edvin och Arvid är hemma så går.dagarna i ett. De utnyttjar verkligen stunderna då jag sitter och ammar. De snackar ihop sig och hittar på bus. Att gå ut själv med dom känns som en utmaning om jag även ska ha med mig vagnen.
Nu har ju vi sån tur som har Johanssons och de har som vanligt ställt upp som ingen annan kan och gör.
I måndags så var första dagen för mig med alla tre hemma själv. Förmiddagen gick över förväntan och det hände inte allt för många incidenter. På eftermiddagen så kom Berith över och sen kom Agnes. Tisdag, onsdag och torsdag var barnen på dagis. Jag tillbringade tisdagen på SSG och gick sedan och åt lunch med några kollegor på min avdelning. Anledningen till mitt stadsbesök var apoteket och salva för svampinfektion i underlivet, kom som ett brev på posten av antibiotikan. Det är bättre nu men absolut inte bra än. Min uvi är inte heller borta än.. Onsdagen var en Rut-dag så när jag skjutsat barnen till dagis åkte jag till Ica och handlade lite och sen kom Lina och Olivia på besök. Torsdagen åkte vi till stan igen. Jag hade lite att uträtta och sen hade jag en inbokad tid hos frissan. Med mig hade jag bästa barnvakten Anna som satt och höll Ture i närmare 2 timmar. När vi åkte till dagis så följde Anna med och hämta. Hon hängde med oss hem och stannade på middag + att hon hjälpte mig när Jakob åkte på fotbollsträning.
På fredagen så skulle Anna och hennes kompis Malin vara med Edvin och Arvid men Malin blev sjuk så Anna kom själv. Hon åt lunch med oss och när det var sovdags så tog hon med sig grabbarna hem till Johanssons.
Jag och Ture fixade lite i köket och tog hand om lite tvätt innan vi gick upp och la oss i sängen för en välbehövlig sömn.
Jakob hämtade hem grabbarna när han kom hem från jobbet och efter middagen så hade vi familjemys till en Madicken-film.

Idag lördag så har vi haft finbesök minsann. Först kom Johanna, Björn, Elis och Saga. Precis när de kom så åkte Jakob iväg dör att spela match. Vi fikade och barnen lekte faktiskt bra tillsammans. När de åkt hem så kom Anna o Agnes över en stund, min önskan då Edvin höll på att riva huset medan jag satt fast i soffan och ammade, och lekte med grabbarna. Efter det så kom min fina kusin Marlene med sin Nicklas, Leila och Alfred.
De hade köpt med mat till oss - mycket skönt!

Ture växer och mår bra. Han äter jättebra och är nöjd mest hela tiden. När han är missnöjd så beror det oftast på en kissig/bajsig blöja, hunger eller bara sällskapssjuk. Han sover bra på natten och äter 3-4 ggr/natt. Efter att han ätit så lägger jag honom i hans säng och där sover han så gott. Vid 4:30-5 tiden så kan han vara lite stökig men får han sova med mig då så går det bra.
Han känns väldigt trygg och stressar inte upp sig.
Edvin och Arvid gör revolt men är väldigt goa och mysiga med sin bror. De gosar, pussar och vill hålla Ture. Nu har de börjat amma sina dockor och de byter blöja på dockorna ofta.

Nu ska jag amma och sen SOVA!
God natt!

Höstpromenad

Idag tog vi en promenad ner till älven. Min första på väldigt länge. Det kändes rätt ok i magen när vi var ute men när vi kom hem så fick jag ont, men snart så är jag bra igen. Dessvärre känner jag lite i urinvägarna, det vore ju pricken över i...

Hur som helst så var det jätte mysigt att komma ut hela familjen och vi fick sällskap av Monica och Scott också.
Edvin o Arvid hjälpte till att skjuta vagnen upp för backarna och blev bara osams ungefär 15 gånger...
Väl hemma så gjorde vi pannkakor till lunch.

Bortskämda barn...

...ja alla tre faktiskt.
Det är inte bara Ture som får presenter, hans två bröder också.
De fick en varsin bok av oss på BB som var från Ture och sen när vi kom hem så kom Johanssons förbi... Ture fick ett gosedjur + Bamse-byxor och body och Edvin & Arvid fick Bamse-byxor och matchande tröjor med Tures body, Bamse-kalsonger och en varsin verktygslåda. Av Jonas o Lina fick Ture en jättehärlig dress och en Alfons, Edvin & Arvid fick vattenfärger och ritpapper. Av Lasse & Monica fick Ture en Villervalla body och strumpor, E & A fick en varsin pocketbok.
Pappa o Eva var här i helgen och de hade köpt en massa kläder till lille T och idag var mamma & Erik här, de hade med sig en Barcelonatröja till Ture (Messi), två gosedjur, en filt, en dress och en tröja. Det är inte klokt vad med grejor de får.
Ture har tidigare fått ett par hängselbyxor och en nalle av Josef & Hanna + en Labanbody och mössa av farmor o farfar. Då fick E & A jättefina Pippi-tröjor.

Oj oj oj...de är så bortskämda!

Jag känner mig lite bättre nu, det verkar som att antibiotikan har börjat verka. Jag är feberfri och magen är något bättre men jag är fortfarande väldigt trött. Nu kommer jag upp ur både sängen och soffan själv, även om det fortfarande tar lite tid.
Det kan bara bli bättre nu!

Bröderna Melin

Edvin och Arvid är väldigt stolta över sin lillebror. De vill hålla i honom, klappa på honom, pussa honom och krama. Det är fantastiskt att se hur det glittrar i ögonen på dom när de ser Ture eller håller i Ture.
Det värmer enormt i mammas och pappas hjärtan.
Självklart så har de reagerat men inte mot Ture, utan mot oss. De testar, de utmanar och de blir väldigt ledsna mellanåt. Det fullkomligt skriker "bekräftelse" ur deras små kroppar.
Vi försöker verkligen sätta dem främst men det är ofrånkomligt med reaktioner.
Eftersom jag blev kvar så många dagar och att vi sen behövde åka in på BB igen + att vi åkte utan dom på söndagen när jag behövde hämta ut mina mediciner så känner de sig säkert lite bortglömda.
I söndags så var det första gången de reagerade med att bli ledsna när vi skulle åka, även om de skulle få vara med Anna. Det gick såklart över men det skar i hjärtat på oss när vi åkte.
När vi kom hem så kom reaktionen från Arvid. Han var så ledsen så ledsen och när han väl lugnat sig så satt vi i soffan hela familjen och myste.
Igår behövde jag åka till jobbet för att fixa min dator och då åkte vi allihopa.

Idag så fick Edvin och Arvid åka till dagis. Vi visste inte riktigt hur det skulle gå att lämna men Arvid hade sprungit in och glömt att pussa pappa till och med så Edvin gick in och hämtade honom :) Det gick med andra ord bra. De har längtat efter Klara och dagis.
När de skulle åka hemifrån så pussades och kramades vi, de pussade Ture flera gånger var och Jakob pussade både mig och Ture men Arvid såg inte att han pussade Ture så med bestämd röst och med spända ögon sa han: pappa, du måsse pussa bäbisen!! :)
Vår lille chef!

Livmoderinflammation

Jag har ju haft väldigt ont i magen, inte bara snittet utan även ovanför snittet. Jag har inte haft så bra aptit och jag har känt mig febrig.
Igår så kom Anna, Alfred och Emil hit och tog sedan med sig Edvin & Arvid till dom så att jag kunde vila och Jakob kunde åka och handla.
När han åkt så kollade jag tempen, 38.2, lågtempad som jag är så känns det när jag har 38.
Jag ringde BB och de ville att jag skulle komma in. Jakob handlade klart och jag ringde Anna för att se om de kunde lägga barnen när vi åkt. De hade inga speciella lördagsplaner så de fixade det när vi åkt.
Väl inne på BB så fick jag träffa en gynläkare. Hon kollade såret som såg jättefint ut och kollade brösten eftersom att jag redan känner av lite mjölkstockning i det bröst som jag förra gången hade bröstböld i.
De tog prover och sedan gjorde hon en gynundersökning och ultraljud på livmodern.
En inflammation på livmodern blev diagnosen, men en lättare variant så jag slapp bli inlagd. Hade de sagt att jag behövde stanna hade jag börjat gråta!
Nu ska jag äta 2 sorters antibiotika och regelbundet ta Alvedon. Jag har fått utskrivet en mera långtidsverkande alvedon, Alvedon 665, som är bättre än vanliga Alvedon iallafall.
Det känns att det är något i kroppen för jag var ner och hämtade lite tvätt i tvättstugan och kom upp helt sjöblöt i svett..
Med antibiotika kan det bara bli bättre nu!
Bjuder på en bild på en hungrig Ture :)

Förlossningen

Förra tisdagen hade jag tid hos Kajsa, barnmorskan. Då kollade hon mig o jag var 2 cm öppen då så hon gjorde en såkallad hinnsvepning för att hjälpa till lite + att det bokades en igångsättningstid på måndagen kl 8.
På onsdagen gick den såkallade slemproppen.
Vår stora förhoppning var ju att det skulle komma igång av sig själv men när söndagen kom kändes det hopplöst men ändå hade jag en känsla att det kanske kanske kunde bli så.
Mamma kom hit och sov hos oss. Mina förvärkar kom lite oftare och ändrade känsla under dagen och jag fick en liten liten blödning.
Kl 20 satte vi oss i soffan och kollade film. Under tiden så klockade jag värkarna som kom oftare och blev mera intensiva.
Vid 12 tiden på natten så ringde jag in. Barnmorskan Sandra sa att vi fick avgöra själva. Då bestämde jag att jag ville åka in, väl inne så var jag 7 cm öppen. Jag blev jätte förvånad att det hänt så mycket för jag tyckte inte att det gjort så ont.
Jag bad direkt om Epidural och de kallade på narkosen. Eftersom att det har varit svårt att känna hur huvudet ligger så kände 2 barnmorskor + att en läkare kollade med UL. Han låg nedåt så det var bara att köra på..
De sista 3 cm gick rätt snabbt och sen kom krystvärkarna. Det Ture inte gjort var att komma ner och att han tydligen inte vridit sig klart sp han låg såkallat "vidöppet" vilket försvårade allt.
Jag hade krystvärkar i drygt 3 timmar och var helt slut. Jag kände verkligen att det inte kommer att gå, han kommer aldrig att komma ner såpass att de kan hjälpa till med sugklocka.
De tog hela tiden prover på honom för att se så att han inte fick syrebrist och tillslut var det bråttom..
De la över mig på en annan säng, sprang ut från rummet, krockade in i en vägg precis i en krystvärk, in i hissen och där bytte barnmorskan om, sprang in till operation, kastade åt Jakob kläder och mössa och in.
De hade inte hunnit med att ge mig bricanyl så mina krystvärkar var fortfarande i full gång. Det var folk precis överallt och alla förberedde sitt. Det var stor skillnad från snittet med grabbarna som var väldigt lugnt och kändes väldigt tryggt. Jag blev lite lugnare när jag såg att det var samma specialist som vid grabbarnas snitt, Lena Enesund, som skulle snitta. Vi hade henne under större delen av grabbarnas förlossning förra gången och tyckte väldigt mycket om henne.
De försökte sätta bedövning men insåg att de inte hade tid så de sövde mig.
Jag är jätterädd att bli sövd men hade inget val.
Narkosläkaren såg och hörde hur rädd jag var och han tittade på mig och bekräftade att narkosen skulle gå bra.
När man blir sövd så får inte pappan vara med så Jakob fick gå ut och sätta sig och vänta...
Han fick ingen information om vad som hände men hörde att de behövde mera folk för de hade problem med snittet och att barnet inte mådde bra...
Där satt han, ensam och rädd i väntan på besked. Nu tar det ju inte lång tid att få ut bäbisen men varje minut är ju en evighet i en sån situation.
När Ture kommit ut så hade han låg hjärtfrekvens och svårt att andas. Han fick hjälp och efter några minuter mådde han bättre. Syrebristen har inte skadat honom på något sätt för de fick igång honom så pass snabbt.
Jakob fick träffa honom och det var ett känslosamt möte! Han levde, han klarade det, han fanns där i hans famn!
Jag låg på uppvakningen men bara två timmar senare var jag på rummet, aningens groggy, med vår nye familjemedlem och den stolta fadern.
Ture hade lågt blodsocker så de tog prover var tredje timme + att han tilläggsmatades.

När man gör ett sovsnitt så får man ju inte den bedövning som man annars får + att jag är allergisk mot allt utom Alvedon så jag har haft väldigt ont. Jag fick något morfinpreparat de första dygnen men sen tog jag bara Alvedon.
De sa på BB att det tar längre tid att återhämta sig efter ett sovsnitt och att det gör ondare efteråt. Typiskt!!

Gaser i magen har fått en helt annan innebörd i min värld.. Den smärtan var värre än smärtan i snittet.
Magen var helt uppblåst, gaserna åkte runt i systemet men kom aldrig ut. Istället så blev det knölar på magen som tydligen var gaserna. Det gjorde fruktansvärt ont!!
Det var bara att komma upp ur sängen och gå. Så jag gick och gick och gick i de där korridorerna, jag gick lite för mycket så jag fick bakslag på kvällarna. Tillslut kom det en liten fis, en väldigt efterlängtad sådan :)

När jag gick där i korridoren så träffade jag en tjej som också var ute och vandrade men hon vandrade för att dra igång förlossningen. Vattnet hade gått och hon hade värkar men öppnade sig inte, men torsdag kväll kom deras lille son. 1 kg och 3 cm mindre än vår lille skrutt.
Det visade sig igår att hon och hennes man känner Martin och Martina som bor nedanför oss, världen (eller Sundsvall) är bra liten.