För 11 år sedan så kraschade jag och min häst Galicia in i en oxer på en hoppträning i Delsbo. Det var en av alla underbara träningar för vår fälttävlanstränare Uffe.
Vi, jag och Galicia, kom fel i en hörnpassering och missuppfattade varandra i anridningen mot hindret och resultatet blev en krasch.
Galicia klarade sig helt oskadd men jag landade väldigt illa så jag slog revbenen i bommarna men hade som tur var säkerhetsvästen på mig så jag bröt inga revben men jag landade på hakan och kroppen flög bakåt, åt fel håll så jag såg ut som en kinesisk gymnast.
Efter en stund klev jag upp men fick inte rida mera för jag var ganska groggy.
Jag gjorde ordning Galicia, packade ihop mina och hennes grejor och ringde pappa och bad om hämtning. Jag kände mig inte helt hundra men tänkte att det skulle gå över. Pappa kom och jag berättade att jag flugit av men inte hur jag kände mig. Vi åkte med Galicia till stallet, packade ur och pappa åkte hem. Jag mockade och fixade hennes mat innan jag åkte hemåt. Daniel, min dåvarande sambo, hade fotbollsmatch så jag duschade och drog iväg för att se matchen. På väg till Enånger så började jag må illa och kände mig sämre. Jag kollade iallafall på matchen och bad Daniel att skynda sig efter matchen så att han kunde köra hem.
På natten så vaknade jag och hade svårt att andas. Vi ringde rådgivningen och åkte in på akuten. Det var ingen större fara med mig förutom att nacken fått sig en rejäl smäll..
De första åren var Skit! Jag led verkligen av min skada men gick på akupunktur och efter det blev det lite bättre. Att dagligen mocka, köra spån, bära hö och vatten, rida och sköta allt som är omkring hästar var kanske inte det bästa men vad gör man när det är det absolut roligaste i livet.
Efter att jag blev hästlös så har nacken blivit bättre men jag får mina återfall.
Nu sen vi fick Ture så är jag sämre igen. Jag bär honom, jag sitter inte helt bra på natten när jag ammar, jag sover inte helt ok och jag är ganska spänd överlag, vilket jag tror beror på att jag varit hemma med alla tre. Det har varit lite tufft när jag varit så mycket själv med alla tre och det påverkar också såklart.
Det var längesedan jag hade så många "skitdagar" i följd men det vänder nog snart.
Det blir ju lite svårt när jag får en sån dag och ska då försöka att sköta barnen, fixa allt med fika och mat under dagen, sära på dom vid alla bråk och underhålla dom när det enda jag vill göra är att stänga in mig i ett mörkt och tyst rum och sova bort skiten.. Jag masserar med liniment och tar de enda värktabletter jag kan ta: Alvedon, och hoppas att det ska gå bra!
Jag vet att de finns dom som har det värre men... nu har jag spytt ur mig lite :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar