Bröderna Melin

Edvin och Arvid är väldigt stolta över sin lillebror. De vill hålla i honom, klappa på honom, pussa honom och krama. Det är fantastiskt att se hur det glittrar i ögonen på dom när de ser Ture eller håller i Ture.
Det värmer enormt i mammas och pappas hjärtan.
Självklart så har de reagerat men inte mot Ture, utan mot oss. De testar, de utmanar och de blir väldigt ledsna mellanåt. Det fullkomligt skriker "bekräftelse" ur deras små kroppar.
Vi försöker verkligen sätta dem främst men det är ofrånkomligt med reaktioner.
Eftersom jag blev kvar så många dagar och att vi sen behövde åka in på BB igen + att vi åkte utan dom på söndagen när jag behövde hämta ut mina mediciner så känner de sig säkert lite bortglömda.
I söndags så var det första gången de reagerade med att bli ledsna när vi skulle åka, även om de skulle få vara med Anna. Det gick såklart över men det skar i hjärtat på oss när vi åkte.
När vi kom hem så kom reaktionen från Arvid. Han var så ledsen så ledsen och när han väl lugnat sig så satt vi i soffan hela familjen och myste.
Igår behövde jag åka till jobbet för att fixa min dator och då åkte vi allihopa.

Idag så fick Edvin och Arvid åka till dagis. Vi visste inte riktigt hur det skulle gå att lämna men Arvid hade sprungit in och glömt att pussa pappa till och med så Edvin gick in och hämtade honom :) Det gick med andra ord bra. De har längtat efter Klara och dagis.
När de skulle åka hemifrån så pussades och kramades vi, de pussade Ture flera gånger var och Jakob pussade både mig och Ture men Arvid såg inte att han pussade Ture så med bestämd röst och med spända ögon sa han: pappa, du måsse pussa bäbisen!! :)
Vår lille chef!