Att amma..

..är ingen självklarhet.
Förra gången gick det inte alls nå bra för mig med amningen. Båda sög fel/dåligt och snabbt fick jag såriga, blodiga och mycket onda bröstvårtor. Det var redan på BB och jag försökte på alla sätt att få bröstvårtorna att läka men icke!
Bvc var inte till någon hjälp alls utan gjorde mig bara mera osäker på mina egna tankar om amningen och gjorde mig väldigt osäker som mamma.
Jag hade ju läst på innan och trodde att det skulle gå jättebra men Edvin och Arvid hade inte läst på.
Jag blev jätte ledsen över att det inte funkade och tog på mig allt, kände mig som en jätte dålig och oduglig mamma.
Jag provade amningsnapp men fick bara negativ respons från bvc-sköterskan.
Jag fick mjölkstockning och senare en stor bröstböld.
Efter 8 veckor av tårar,ångest, vånda och mycket funderingar så gav jag upp. Droppen var när Arvid kräktes blod efter en amning.
Det blev värst på mitt vänstra bröst och den bröstvårtan är bara ett ärr nu och ganska platt, inte lätt för en bäbis att få tag.

Den här gången så kände jag mycket ångest över amningen men ville såklart att det skulle funka. Jag tog med mig amningsnappar till BB för att vara på den säkra sidan.
Ture har en helt annan teknik och suger jättebra. Svårt att få tag på det vänstra bröstet men jag har hjälpt honom med amningsnappen. Amningen funkar perfekt nu och jag tar bort amningsnappen oftare och oftare. Idag har han ätit utan amningsnapp från båda brösten!
Det känns fantastiskt.
Det är så otroligt mycket enklare att alltid ha maten med sig, i rätt temperatur och allt, och inte behöva packa med ersättning, flaskor, varmt och kallt vatten.