18-månaderskontroll o öronkoll

I torsdags var vi på BVC för koll av Edvins öron efter hans senaste öroninflammation o 18-månaders för Ture. 

Edvin var först ut. Hanna, barnläkaren, såg att hans trumhinna buktar inåt o har skickat remiss för kontroll på öron. Om det fortfarande är så när han kommer dit så kommer han nog få rör i sitt högra öra. Han hör ju lite dåligt så det är förklaringen. Lillvännen, vi som trott att han låtsats att han inte hör. 

Ture gick igenom o har blivit 81 cm lång o 11 kg tung. Sprutan reagerade han inte ens på o när hon klämde på magen så kunde han inte hålla sig för skratt. Han fick OK i rumpan. 

Besök

I fredags kväll kom Jennie och Casey på besök. För er som inte vet vilka det är så är det barnens faster o hennes man. 

Edvin o Arvid hade längtat så mycket. De gjorde fina teckningar o pärlplattor till dem o när de träffades så hoppade de in i famnen på dem direkt. Underbart att se. Ture var så trött så han fick lägga sig istället. 

På lördagen stack alla jag o Ture till Allsta dagis för skidåkning. Jag stoppade Ture i vagnen och joggade runt Klingstatjärn istället. Ture skulle sova så det passade perfekt. Grabbarna var superdiktiga och körde två km. Jennie o Casey har precis börjat lära sig att åka men det gick bra för dem också. 

Ture fick en ny favorit - Casey! De ritade, busade, gosade och pratade. Ture tittade hela tiden var Casey var o sökte honom hela tiden. Edvin o Arvid slukade sin faster som hade bra o pedagogiska spel på sin surfplatta. Det är inte helt fel att ha en faster som är lärare. Jennie sa att de är väldigt duktiga på både alfabetet, skriva o räkna. De busade massor med Casey också 😊 

På kvällen så lagade vi mat så att bi fick äta när barnen somnat. Vi satt länge o pratade på kvällen o skippade Mello på tv. Mysigare att sitta o prata vid brasan. 

På söndagen så ville E o A åka längd igen så de stack iväg igen, alla utom jag o Ture. Det var precis när han skulle äta lunch o sova så vi fick stanna hemma. Det var väldigt isiga spår på söndagen så det hade inte varit lika lätt. De fick ihop en kilometer iaf. 

Ingen av oss ville att de skulle åka hem men deras hund längtade nog efter husse o matte så på söndag em. åkte de hemåt igen. MEN eftersom att vi gillar besök så bjöd vi moster Millan, Viggo och Thelma på middag när de var på genomresa. Det var roligt att få träffa dom en stund också. 

Lilla Njurunda runt

I lördags så packade vi in oss i bilen o åkte till Njurunda för skidtävling. Jonas, Lina, Ossian o Olivia åkte en bil, vi en och mamma & Britta en. 

När vi kom fram så blev de nog lite överrumplade. De trodde nog inte att det skulle vara så mycket folk som det var men vi anmälde dom och började åka lite för att komma igång. När starten väl gick så tyckte de att det var jättekul och de var så duktiga. Det var både uppför och nerför, klassiskt och fristil. Ossian försvann som en blixt och kom sen och hejade på sina kusiner på upploppet. Det blev en spurtstrid mellan bröderna Melin som slutade med vinst för Arvid men båda fick guld. 

Det är ganska jobbigt att vara på skidtävling ... 

Nappar

Edvin är väldigt nappig. Skulle inte vi begränsa tiden för nappanvändandet så skulle han ha den jämt. Nu får dom nappen när de har plockat ihop, tagit på pyjamas o borstat tänderna. Nu ikväll så sa Edvin att han skulle sluta med napp. Han tog alla sina nappar o la dom i en låda som vi ska skicka till tomtens bäbisar. Vi skulle skriva ett brev o lägga med men han kom inte på något bra att önska sig så vi väntar med brevet. Han önskar sig iofs en lila låda som har en spegel när man öppnar den o lådan ska vara lika stor som sängen.. Hmm, kan bli svårt för tomten att hitta nåt sånt. 

Ikväll gick vår storpojke upp o la sig utan napp. Han hade lite svårt att somna men nämnde inte nappen en enda gång!

Arvid ville inte sluta just ikväll men vi ska jobba på det. Vi tror att när E får så mycket beröm så kan inte A vara sämre. 

Sömn

Det är ett hett ämne när man är småbarnsförälder. Det är ofta en bristvara och verkligen en färskvara..
Edvin och Arvdis första två år var inte bra. Vi kämpade och kämpade men det var så svårt att få bra nätter. Själva läggningen var ofta helt ok, visst hade många skrikläggningar men den lugna pappan löste det för det mesta. Nätterna kunde vi vara uppe länge och sömnen var inte så bra men vi fixade det ändå på något sätt. Det kändes som att vi två blev starkare av det tillsammans. Det är inte en dans på rosor att vara småbarnsförälder men jag skulle ALDRIG vilja göra det ensam.
Strax innan Ture föddes så började Edvin och Arvid att sova bättre på nätterna och nu är det helt fantastiskt bra.
Vi har varit hård när det gäller rutiner från den dagen de föddes och det har gett resultat. Vid 18:45 ungefär då vill E & A ta på pyjamas, borsta tänderna, kissa och gå upp till sina sängar. Ture också men han säger det inte med ord, han hämtar en blöja och pyjamas och gapar stort när tandborsten kommer fram. 19:10-19:20 så ligger alla tre i sängen och på några minuter sover alla tre.
Arvid sover hela natten, Edvin vaknar ofta en gång och kommer in till oss och Ture sover oftast hela natten. Han kan vakna till och gnälla till lite men han somnar om själv i sin säng. Edvin kan vakna och vara kissnödig men det är väldigt sällan och när han kommer in till oss och vill sova så försöker vi gå tillbaka med honom så att vi alla får sova bra.
Vi har fantastiskt bra nätter nu men det har varit en tuff resa hit.

Minnen

Det väcker många minnen när man är på begravning. Många fina minnen av barndomen, mormor och morfar. Jag är väldigt tacksam för den fina uppväxt vi fått, både från mamma o pappa och från mormor o morfar. 

Min kusin Linda skrev på Facebook några saker vi barnbarn minns och jag kan fylla på den listan. Hon nämnde tex doften av det te som mormor o morfar alltid drack - svartvinbärste som de bryggde i en bryggare, till det fick vi mackor med Port Salut och tunna skivor av päron eller äpple. Inget fika smakade så gott som det. Eller varför inte alla middagar som väldigt ofta bestod av kassler och till efterrätt fruktsallad med russin i och mycket "flöte" (grädde) till. Det lyssnades på mycket musik ur deras kassettbandspelare som stod i köket och när Rune Broberg spelade musiken på begravningen så förflyttades jag till köket på Erik Larsvägen. Mormor hade många vävstolar nere i hennes vävstuga i källaren och det var alltid ett flertal vävar igång. Nere i den källaren fanns även en frys och i den frysen fanns det glass - glasspinnar. Det hörde inte till vanligheten att vi fick glass men ibland så och det kändes. Glassen var ofta lite seg och smakade frys. Morfars kontor fanns också i källaren och där var det papper, pärmar och räknemaskiner överallt. 

Uppe på övervåningen hade de några garderober och byråer. I de där garderoberna och byråerna fanns massor med gamla och fina kläder och smycken. Jag kommer ihåg känslan att smyga upp och titta på alla fina saker. Nere i deras sovrum fanns deras telefon. Mormor svarade alltid "tretton fyra sex nio" glatt med sin lilla röst. "Hej mormor, det är Anne-Lie" "Men hejdå lilla gumman. Men vad roligt att du ringer". Alltid med en pigg och glad liten röst. Inne i deras sovrum fanns även en hög trave med veckotidningar och av någon anledning var alltid korsordssidorna uppslagna. Undra hur många korsord hon löst i sina dar? I vardagsrummet fanns en bokhylla med böcker och väldigt fina prydnadssaker från världens alla hörn. De reste rätt mycket min mormor o morfar. 

Mormor o morfars stora stolthet var Ganse-stugan. Deras livsverk, deras andningshål. Där var de hela somrarna. 

På vägen ut måsta man passera häxans hus, om man fick absolut inte titta på det huset. 

Mormor och morfar snickrade, målade, planterade, rensade ogräs, pysslade och stortrivdes. Mormor hade växtfärgning där och stod som en trollgumma och rörde i sina stora grytor. Min mormor var otroligt kreativ och hade alltid något på gång. Morfar var en händig karl och trivdes som bäst i snickarboa. Han byggde allt och inget blev halvdant. Jag vet inte om det fanns något finger på hans händer som inte var tilltygat, de var krokiga, ärriga och alla hade inte full längd. 

I Ganse fanns det mycket blåbär och vi har ätit många portioner blåbärsgröt och blåbär med mjölk i Ganse-stugan. Precis nedanför stugan finns Ganse-sjön. Där badade vi och morfar hade en sten en bit ut i sjön där han la sin tvålkopp. Jag kan se morfar framför mig när han går ner till sjön med handduken på axeln, iförd sina badbyxor med lite halvbra "karuscha" och träskor. 

Om man promenerade en bit så kommer man till ett fint ställe med en bro. Vid den bron var det alltid massor av trollsländor. De är så fina och det var alltid lika spännande att gå dit.

Mormor och morfar har alltid dansat folkdans och har varit kursledare. De älskade dansen och var väldigt duktiga.

Vi har som sagt massor med fina minnen av våra fina morföräldrar och det var alltid många kramar och mycket kärlek. Min morfar kunde sitta och titta på oss och säga: vilken tur jag har som har så fina barnbarn. Jag säger: vilken tur vi haft som haft sån fin mormor och morfar. Värmen och kärleken som dom, framförallt morfar, förmedlade har smittat av sig på min mamma, moster och morbror och även på oss barnbarn. 

Tack mormor Ingrid och morfar Arvid för allt ni gett oss!