Minnen

Det väcker många minnen när man är på begravning. Många fina minnen av barndomen, mormor och morfar. Jag är väldigt tacksam för den fina uppväxt vi fått, både från mamma o pappa och från mormor o morfar. 

Min kusin Linda skrev på Facebook några saker vi barnbarn minns och jag kan fylla på den listan. Hon nämnde tex doften av det te som mormor o morfar alltid drack - svartvinbärste som de bryggde i en bryggare, till det fick vi mackor med Port Salut och tunna skivor av päron eller äpple. Inget fika smakade så gott som det. Eller varför inte alla middagar som väldigt ofta bestod av kassler och till efterrätt fruktsallad med russin i och mycket "flöte" (grädde) till. Det lyssnades på mycket musik ur deras kassettbandspelare som stod i köket och när Rune Broberg spelade musiken på begravningen så förflyttades jag till köket på Erik Larsvägen. Mormor hade många vävstolar nere i hennes vävstuga i källaren och det var alltid ett flertal vävar igång. Nere i den källaren fanns även en frys och i den frysen fanns det glass - glasspinnar. Det hörde inte till vanligheten att vi fick glass men ibland så och det kändes. Glassen var ofta lite seg och smakade frys. Morfars kontor fanns också i källaren och där var det papper, pärmar och räknemaskiner överallt. 

Uppe på övervåningen hade de några garderober och byråer. I de där garderoberna och byråerna fanns massor med gamla och fina kläder och smycken. Jag kommer ihåg känslan att smyga upp och titta på alla fina saker. Nere i deras sovrum fanns deras telefon. Mormor svarade alltid "tretton fyra sex nio" glatt med sin lilla röst. "Hej mormor, det är Anne-Lie" "Men hejdå lilla gumman. Men vad roligt att du ringer". Alltid med en pigg och glad liten röst. Inne i deras sovrum fanns även en hög trave med veckotidningar och av någon anledning var alltid korsordssidorna uppslagna. Undra hur många korsord hon löst i sina dar? I vardagsrummet fanns en bokhylla med böcker och väldigt fina prydnadssaker från världens alla hörn. De reste rätt mycket min mormor o morfar. 

Mormor o morfars stora stolthet var Ganse-stugan. Deras livsverk, deras andningshål. Där var de hela somrarna. 

På vägen ut måsta man passera häxans hus, om man fick absolut inte titta på det huset. 

Mormor och morfar snickrade, målade, planterade, rensade ogräs, pysslade och stortrivdes. Mormor hade växtfärgning där och stod som en trollgumma och rörde i sina stora grytor. Min mormor var otroligt kreativ och hade alltid något på gång. Morfar var en händig karl och trivdes som bäst i snickarboa. Han byggde allt och inget blev halvdant. Jag vet inte om det fanns något finger på hans händer som inte var tilltygat, de var krokiga, ärriga och alla hade inte full längd. 

I Ganse fanns det mycket blåbär och vi har ätit många portioner blåbärsgröt och blåbär med mjölk i Ganse-stugan. Precis nedanför stugan finns Ganse-sjön. Där badade vi och morfar hade en sten en bit ut i sjön där han la sin tvålkopp. Jag kan se morfar framför mig när han går ner till sjön med handduken på axeln, iförd sina badbyxor med lite halvbra "karuscha" och träskor. 

Om man promenerade en bit så kommer man till ett fint ställe med en bro. Vid den bron var det alltid massor av trollsländor. De är så fina och det var alltid lika spännande att gå dit.

Mormor och morfar har alltid dansat folkdans och har varit kursledare. De älskade dansen och var väldigt duktiga.

Vi har som sagt massor med fina minnen av våra fina morföräldrar och det var alltid många kramar och mycket kärlek. Min morfar kunde sitta och titta på oss och säga: vilken tur jag har som har så fina barnbarn. Jag säger: vilken tur vi haft som haft sån fin mormor och morfar. Värmen och kärleken som dom, framförallt morfar, förmedlade har smittat av sig på min mamma, moster och morbror och även på oss barnbarn. 

Tack mormor Ingrid och morfar Arvid för allt ni gett oss!