Vemdalen, älskade Vemdalen!

I samma ögonblick som jag ser belysningen i Hovdebacken när vi kommer körandes på vägen så åker mina axlar ner till normalläge, jag andas ut och ett lugn sprider sig i kroppen. Vemdalen - bästa stället att varva ner på!
Luften, solen, snön, ljudet av liften och ljudet av skidorna som möter snön! Livskvalitet!
Vi har förmånen att ha en jättefin stuga precis i anslutning till Hovde-backen och det är ett galet bra läge. När vi skaffade stugan 1984 så var inte Vemdalen så stort som det är nu och det var långt ifrån så många stugor som det är nu.
Det är pappa som har stugan tillsammans med Kerstin och en till och vi får ju vara där när det går, det är fantastiskt.

Vi kom upp på onsdagskvällen och det var kallt i stugan när vi kom så grabbarna hade sina ytterkläder på sig och satt under en varsin filt tills brasan hade värmt upp stugan. Vi kom fram vid 23-tiden men det var nog rätt så mysigt att få vara vaken en stund verkade det som.
Vi bäddade och sen la vi oss alla fem tillsammans.
Edvin, Arvid och Jakob i dubbelsängen och jag och Ture sov på en madrass på golvet i samma rum.

På torsdagen så var vi ute i pulkabacken och åkte hela förniddagen, hem och åt lunch och sen ut igen.
Det var ett fantastiskt väder och grabbarna var på strålande humör.
På kvällen kom morfar Rune upp och grabbarna blev överlyckliga.
På fredagen så var vi ute i backen igen och åkte pulka och lagom till lunch så kom Berith och Anders.
Vi var ute på eftermiddagen igen och på kvällen myste vi i stugan.

På lördagen var det dags för pulkabacken igen. Vi försökte få grabbarna att prova stå på skidor men de ville inte.
Edvin, Jakob och Berith åkte häst och släde men Arvid vågade inte.. Han gillar inte nya saker :)
Vi gick hem och åt lunch och på eftermiddagen så tog morfar skidorna upp till jaktstugan medan vi andra åkte vessla och släde. DET var spännande tyckte både Edvin och Arvid. Det var strålande sol och helt underbart vackert!
Vi åt våfflor uppe i jaktstugan, åkte lite stjärtlapp och sedan var det dags att ta vesslan ner igen. Morfar tog en liten omväg på sina skidor på drygt 2 mil. Det var sånt härligt väder så han åkte till Storhogna och vände :)
På lördagskvällen kom Eva och hennes barnbarn Carro upp till stugan också. De sov nere i lägenheten tillsammans med morfar.
På söndagen var det dags för Berith och Anders att åka hem. De åkte redan på morgonen för Anders hade så mycket på jobbet. Men vi är så glada att vi fick ha riktigt kvalitetstid med dom även om de inte kunde stanna så länge.
Morfar, Edvin, Arvid och Jakob stack ut i pulkabacken medan Ture sov i vagnen på altanen och jag packade och började städa stugan. Eva och Carro stack iväg på en skidtur till jaktstugan men fika i ryggsäcken.
På eftermiddagen så ville både Edvin och Arvid prova skidorna. Edvin åkte mycket och tyckte det var jätteroligt men Arvid stod bara i 3 minuter ungefär :) Men han provade iallafall! :)

Vi avslutade vår härliga Vemdalen-vistelse på en Thai-restaurang på hotellet tillsammans med morfar, Eva och Carro sen styrde vi kosan mot Sundsvall igen.
Då fullmatade med friskluft, energi, rosiga kinder och lycka i hela kroppen!

Pulkabacken

Utsikten från vår stuga

Edvin var lite trött när vi var påväg hem efter en förmiddag i pulkabacken

Gos-Edvin

Ture undersöker morfars tänder

Sötnos-Arvid

Cool kille

Häst och släde-tur

UNDERBART!!!!

Jag och Turis

Vid jaktstugan

Mina fina

Skidpremiär

Morfar och Ture

Grabbarna med sin bästa bästa Berith

Svår urtikaria

Ja, det är vad de kallar Jakobs åkomma. Det har lugnat ner sig nu men han äter fortfarande 11 antihistamintabletter per dygn och det dyker upp lite utslag lite då och då.
Han är piggare rent allmänt nu och har jobbat den här veckan.
Han har tagit massor med prover och ska iväg för en lungröntgen om två veckor, långsökt sa de men de vill göra en röntgen. Det är några blodprover som ska tas om också men annars så har det inte visat något konstigt.
Det är ju så att uritkaria kan man få utan att man vet varför men det brukar väl inte bli så extremt som det här.

Vi tänkte visa några bilder från när det var som värst:

Kiss och bajs

Edvin har gjort stora framsteg när det gäller pottan.
När han är hemma funkar det jättebra. Han säger till när han är kiss- eller bajsnödig och springer till pottan.
Igår när de var hos Johanssons så kom det i kalsongerna och han ville ha blöja sen men han vill ju prova iaf.
När vi pratar om att han kan ha kalsonger på dagis så vill han inte det.
Jag har pratat med Maria, en av fröknarna, och hon ska försöka peppa honom lite när han är på dagis.
Arvid är absolut inte mogen för potta. Han har kissat i pottan 2 gånger bara.. Vill inte och vi pressar inte, det kommer när han är redo.
Arvid har annars kommit in i kiss- och bajsåldern. Han pratar mycket om bajs och han kan säga "mm...vilken god mat, det smakar som bajs"
På tisdag ska han på utflykt med fröken Maria, Max och Moa. De ska åka buss till Kulturmagasinet och kolla på en utställning som heter Naturen och bajs. Tror det passar honom perfekt :-)

Johanssons

Idag kl 11 kom Anders och Anna och hämtade två glada skruttar. De packade sina ryggsäckar och knatade iväg.
18:40 kom de hem igen!
De hade ätit pannkakor, badat, busat, lekt med kattungarna, ätit mellis, busat mera, ätit middag och sen gick de hem, mot sin vilja :)
De ville stanna kvar men blev faktiskt glada av att träffa mamma, pappa och Ture.
Nu har de somnat i sina sängar.

Det var skönt att få vila lite och det har vi verkligen gjort. Men vi längtade verkligen efter dom nu på eftermiddagen. Jakob har varit lite bättre i knän och fötter på eftermiddagen men nu är han sämre igen.
Ture har varit lite gladare och jag trodde att han var feberfri, tog tempen, 39.4... :(
Han har ju sina hemska blåsor på tungan och nu idag såg vi att han har blåsor i rumpan också, precis runt öppningen. De verkar göra riktigt ont :(

Johanssons, dom är världens bästa!!!

Tures tunga

Så här ser lill-tungan ut. Det är såna blåsor på heeela tungan.
Lillhjärtat!

Jo då, nu ler båda igen!!

Ture har fortfarande feber men är betydligt mycket piggare och framförallt gladare.
Nu sitter han i gåstolen utan att gråta av utmattning.

Jakob är på benen även om han fortfarande har ont i knän, handleder och fötter. Ipren var verkligen ett bra beslut!

Edvin och Arvid är hos Johanssons idag och vi vilar lite.
De har varit fantastiskt goa och snälla nu och förstår nog att pappa verkligen är sjuk. De har varit goa mot Ture också men de är snart 3 år med mycket energi i kropparns så det är klart att det blir livat här.

Nu hoppas vi att det vänder!

Det vände inte..

Inte inatt iallafall.
Jakob somnade först framåt 5-5:30. Han har så ont i knäna och höger fot. Han var så svullen i höger knä och fot inatt så han var blå. Han behövde gå upp och kissa så jag fick hjälpa honom när han skulle gå.
När han låg i sängen igen så pallade vi upp fötterna och jag beordrade honom att vicka på tårna. Efter ett tag så var han inte blå iaf.
Han hade så ont så han inte kunde sova trots Alvedon. Till slut tog han en Ipren, trots att han helst skulle undvika det, och efter det kunde han sova lite. Även hans handleder har börjat göra ont nu.

Ture har haft hög feber inatt också och jag har varit vaken väldigt mycket med både Jakob och Ture. Arvid har sovit hela natten men Edvin har vaknat flera gånger så jag har fått gå till honom. Jag har känt mig ganska otillräcklig.

Edvin och Arvid sov, tack och lov, till 6:30 idag.
Jakob och Ture ligger uppe och sover. Jag är tveksam till att Jakob kommer ur sängen idag.
Idag är det familjedag med dagis som jag är med och anordnar via föräldrarådet men vi får se om vi kommer iväg. Eventuellt så skulle Anders, Anna och Alfred följa med men vi har inte pratat mera om det.
Även våra fina vänner Åsa och Robert, Selma och Klaras mamma och pappa, har erbjudit sig att ta Edvin och Arvid idag. Vi får se vad grabbarna vill göra.

Igår kom ett blombud från Jakobs kollegor och Berith kom förbi med en bukett tulpaner också. Anders åkte runt på Ica, OKQ8 och apoteket för att hitta Alvedon-suppar till lille Ture men det är en restad vara i alla butiker. Jag ska ringa Kvantum och apoteket i Kvissle och se om det finns där.

Det är så många som är så fina och omtänksamma runt oss.