Urtikaria

I tisdags så började Jakob känna av att det kliade på armarna och att det kändes som allergi.
Han fick lite utslag på underarmarna men vi tänkte inte så mycket mera på det. Han väckte mig vid 23-tiden av att han kände sig mycket sämre. Han tog en allergitablett och ringde sedan rådgivningen. Det kliade i hårbotten och han kände av i läpparna och munnen så de ville att han skulle åka in och med tre sovande barn fick han vackert sätta sig i bilen och köra in själv.
Han lovade att stanna och ringa ambulans om han skulle bli sämre.
Han fick Betapred (kortison) och Tavegyl (antihistamin) och fick stanna kvar över natten för observation.
När han kom hem så la han sig och sov ett par timmar och sedan åkte han till jobbet. Han kände sig ok under onsdagen och torsdagen men utslagen var kvar.
På fredagen blev det värre igen och han åkte in till vårdcentralen då. De gav honom en Betapred-kur och han fick även recept på antihistamin-tabletter och betapred.
Jag och grabbarna var ute och lekte med Anna i det fina vädret och de fick stanna där så att jag kunde skjutsa honom till apoteket för att hämta ut medikamenten. Han var väldigt trött på fredagen och natten var lite sisådär. 
Lördagen var han pigg som en mört och gjorde en massa saker under dagen.
Britta var hos oss så vi åt middag och kollade på Mello. Han började känna att det kliade ordentligt på kvällen så han gick och la sig. På söndag morgon så klev han upp med Edvin och Arvid och kände att han fått mera utslag. Jag hörde honom nere så jag gick ner och då blev han svimfärdig och kallsvettades och jag såg att utslagen hade blivit värre.
Han tog antihistamin och betapred och ringde in.
De tyckte att han skulle åka in till akuten så vi väckte Britta och hon skjutsade in honom och sen blev han kvar.
De ville ha honom på observation under dagen och natten och de skickade en remiss till hud. 
På söndagkvällen så fick jag åka upp och hälsa på honom så Anders, Anna och Alfred kom över och var med Edvin och Arvid. Anders stekte pannkaka som de åt tillsammans och sen var det bus och lek.
Det var skönt att få träffa honom och se hur han mådde, han fick inte ha mobilen på så vi hade inte pratat så mycket heller.
Han låg "på torget" på AVA, Akutvårdsavdelningen, så han hade inget eget rum. Där skulle han även få sova.
Det var ju ingen fara för honom med andningen men de ville att han skulle ligga där ändå.
Jag beundrar alla som jobbar inom sjukvården för det känns rätt deprimerande..
Anna nattade Edvin och Arvid, jag fick inte, och sen gick hon hem. Jag gick och la mig vid 21-tiden och somnade gott.
Natten var stökig. Arvid vaknade och var ledsen. Han frågade om han fick sova med mig så vi låg och pratade lite innan han somnade om. Han ville hålla handen och ligga nära. Ture fick inte sova med oss, han ville ha mamma för sig själv :)
Ture var jättestökig och vaknade var och varannan timme.
Natten för Jakob hade iallafall varit ok!
Jag skjutsade grabbarna till dagis och sen åkte jag in till stan och träffade Elin.
Jakob fick träffa en hudläkare som sa att det var urtikaria som vi trodde och gav honom en kortisonspruta och två olika typer av antihistaminer. Han ska ta 8 tabletter/dygn och kortisonet är långtidsverkande.
När jag skulle åka hem så ringde Jakob och ville bli hämtad.
Jag åkte upp och när jag såg honom så började jag nästan att gråta. FY så han såg ut. Utslag i hela ansiktet och händerna var så svullna att han inte kunde röra fingrarna. Han hade utslag över exakt hela kroppen.
Han hämtade ut ytterligare mediciner och sen åkte vi till dagis och hämtade grabbarna. Han följde inte med in på dagis men satt i bilen när grabbarna kom ut. De blev glada men var lite avvaktande. Han såg ju rätt läskig ut..
Han var sämre då men det finns ju inget mera att göra på sjukhuset så det var skönare att få vara hemma.
Idag har han varit hemma och utslagen har bleknat något men de finns kvar ännu, händerna är något bättre och han har fått av sig förlovningsringen nu.
Han mår inte så bra och är väldigt trött.

Nu är det bara att vänta och hoppas att det släpper snabbt!

Det här var inte när det var som värst...