Ja, nu är det dags igen!

Jag har en sjuk magsjukefobi, en sjuk sådan.. 

Nu börjar det härja magsjuka och då kommer min ångest som ett brev på posten. Jag tror varje gång att jag ska vara starkare men det är jag inte. 

Idag berättade E & A att en tjej på dagis hade kräkts, då är det kört. Nu ligger jag vaken och bara väntar, kan inte slappna av och sova, bara väntar. 

Så fort någon av barnen piper till, hostar eller gnäller till så tror jag att det är dags. Edvin sover med oss och då blir det ännu värre, tänk om han skulle kräkas på mig! 

Jag avskyr det här, jag försöker tänka klart men det går inte. Jag är en obotlig magsjukefobiker! 

Hmm...det här skrev jag i natt men det publicerades visst inte.