VM i Berlin

Jag kan inte låta bli att skiva lite om VM i Berlin. Det var en helt otrolig upplevelse och det var grymt att se min syster prestera så fantastiskt bra i VM.
Tisdagkväll åkte jag och Jonas ner till pappa i Rumsta och sov där en liten stund innan det var dags att åka mot Arlanda. Vi klev upp vid 4 och satt i bilen redo att åka 04:50.
Resan ner gick bra och det var dags för det värsta med den här resan - flygningen...
Det gick ändå rätt bra. Jag satt bredvid Jonas när vi skulle lyfta och jag grinade bara lite.
Resan tog bara lite drygt en timme och jag somnade ganska snart eftersom jag hade tagit åksjuketablett så när jag vaknade såg jag hus nedanför och vi var nästan nere. SKÖNT!

När vi landat så tog vi en taxi till hotellet och sedan åt vi lunch och planerade hur vi skulle överraska Camilla. Jag hade kontakt med Camillas kompis Jenny och hon visste att vi var påväg.
Vi gick till tunnelbanan och köpte oss ett åkkort så att vi kunde åka obegränsat  med tunnelbana, pendeltåg, buss och spårvagn alla fem dagar.
Vi bodde i väst och tävlingsplatsen var i öst och det tog 1 timme att komma fram.
Jenny och Hreggi lurade ut Camilla och Hjalti från tävlingsplatsen och helt "plötsligt" möttes vi på gatan i Karshorst.
Camilla blev jätteglad och jätteöverraskad. Jag vet inte hur många gånger vi kramades.
Vi satte oss allihopa på en glassbar och myste lite innan det var dags för Camilla att gå till Tore och förbereda honom och sig själv inför tävlingsdagen.
Jag, Jonas och pappa åkte till hotellet och vilade lite för att sedan gå ut och äta middag. Vi hade en jättemysig kväll då vi satt och pratade massor. Vi somnade ovaggade den kvällen.

Torsdag morgon - klev upp tidigt, åt frukost och åkte ut till Karshorst för att se Camilla rida fram. Hennes klass började kl 7 men vi var där strax före 9. Det var 44 startande och Camilla startade sent.
Camilla red jättebra och Tore var fin men i sista momentet, det moment då hon rider på lös tygel, så tappade Tore och börjde "rolla" i kurvorna.
Efter uttagningen så låg Camilla på en 9:e plats och kom till B-final. För att komma till A-final så behövde Camilla vinna B-finalen som skulle gå på lördagen. Vi hade inte köpt biljetter till den så vi fixade ståplatsbiljetter. Vi stannade kvar på tävlingarna till kvällen och gick sedan ut och åt middag med Camilla, Hjalti och Dagbjört.

På fredagen tog vi sovmorgon och gick sedan ut för att upptäcka Berlin. Vi åkte till Öst-Berlin och gick på bland annat Jude-museet, DDR-museet, Checkpoint Charlie, Berlin-muren och mycket annat. Man glömmer lätt att Tyskland faktiskt har en historia före andra världskriget också, det är lätt att fastna i det.
Vi såg några fina gamla byggnader som faktiskt överlevt kriget men de var få.

Lördag morgon var det tidig uppstigning. Vi smög in på frukosten 06:40 och snikade åt oss lite kaffe och macka iallafall. Frukosten öppnade 07:00. Vi åkte till tävlingsplatsen - väldigt nervösa. Vi ställde oss vid framridningen och väntade på Camilla, Tore och Hjalti. Det var en mycket spänd Hjalti som mötte oss.
Väl inne på ovalbanan så red Camilla som en gudinna och Tore rörde sig som en gud - de ägde verkligen arenan. När finalerna går så rider alla finalister samtidigt och då ser man ju verkligen hur överlägsen hon var.
När det var klart så förstod vi att Camilla vunnit B-finalen och gått vidare till A-final!! STORT!
När hon red in med den svenska flaggan i handen och speakern säger: And the winner is, the BIG ONE from Sweden, Camilla Hed and Thór fra´Järsta så sprutade mina tårar av lycka och STOLTHET!
MIN syster rider in på arenan inför 12400 personer och alla står upp och jublar och skriker. Det var så mäktigt!

Söndagen var också en dag med tidig uppstigning och uppladdning för A-final. Det var en lugnare Hjalti som mötte oss vid framridningen den dagen.
A-finalen gick också fantastiskt bra och efter andra momentet så låg hon och två till delad 2:a. När det är dags för momentet där hon rider med lös tygel så fick hon samma varv som i uttagningen och samma sak händer, Tore tappar och orkar inte bära sig i tölten. SKIT, hur skulle det nu gå...
När det är dags att ropa upp inför prisutdelningen så ropar de upp den som kom 6:a och det var inte Camilla, de ropar upp den som kom 5:a och det var inte heller hon.. Hon kom FYRA! Hon red alltså upp sig från en 9:e plats till en 4:e. Det var en väldigt nöjd och glad Camilla som kom in på arenan, återigen men den svenska flaggan i handen och återigen så sprutade mina tårar av stolthet. Den här dagen var det nog närmare 15000 åskådare och stämningen var heeeelt fantastisk!

Tack Camilla och Tore för den fantastiska uppvisningen - jag är mållös!