Idag brast det

Att vara hemma med två trotsiga treåringar och en bäbis som "kräver" allt mera av mig samtidigt som jag servar byggjobbarna på taket med kaffe, vatten, lunch, middag och så lite sömnbrist på det börjar slita ordentligt på mig.
Visst, jag har barnen på dagis alla dagar, hela tre timmar. Om det är bättre eller sämre vet jag inte. Det är inte en lätt match att komma iväg med alla tre på morgonen och tiden innan lunchen kommit ner i de små magarna är sällan smärtfri.
Det är stressigt att hinna med något den korta stund de är på dagis och det är inte bra för någon känns det som, jo, möjligen för kommunens ekonomi och personalen som får färre barn under lunchen och på eftermiddagen.
För Ture så krockar det alltid med någon sovning eller matning men han hänger bara på. Det är svårt att få till hans matrutiner när det är såhär.
Men jag behöver de timmarna för att få andas, ta en kopp VARMT kaffe, en möjlighet att prata med Ture, förbereda lunch och middag, hänga en och annan tvätt och handla på Ica.
Jag skulle kunna sätta mig i bilen på dagisparkeringen och läsa en bok och vila de timmarna också men det skulle inte Turelure uppskatta!

Jag är väldigt tacksam för hjälpen vi får av pappa och Jonas så att vi kan göra det här projektet så billigt och bra som möjligt men visst önskade jag att någon annan gjort det så att jag fått avlastning hemma. Jag har ju barnen från morgon till läggning i stort sätt helt själv.

Trots, testa gränser, utmana..ja nåt sånt är det. De slåss med varandra, de väljer att inte lyssna på vad jag säger, de skriker, de retar varandra och mig, de bråkar om leksaker och de kan ställa sig och bara skrika åt mig. De välter ut alla backar med leksaker, river ur alla böcker ur bokhyllan och de vägrar att plocka upp efter sig. Jag håller mig lugn, ett tag, men det svämmar över! Jag blir så ledsen och så arg.
Det har ju hänt att de fått gå och lägga sig utan napp för att de inte gjort som vi sagt och det biter på dom, i alla fall en stund.

Idag brast det för mig. Jag hade hämtat dom på dagis. Vi kom hem och det började redan ute i bilen. Båda skulle kliva ur först. Lugnt och metodiskt så försökte jag säga att den som fick kliva in först får kliva ur sist.. bla bla bla... Efter många om och men så var båda ute ur bilen, Ture i vagnen (som somnat i bilen utan lunch i magen) och alla grejer med från bilen. Då traskade vi upp. Bilen står ju i uppfarten nu eftersom vi har en container ivägen.
Vi kom in i huset och sen var karusellen igång. Trötta (vaknade alldeles för tidigt) och hungriga stod de här i köket och skreeeek, grät och bråkade. Jag försökte prata lugnt med dom för att inte göra dom ännu mera upprörd men det är svårt. Värmde blodpudding som var kvar sen igår pch satte dom vid bordet. Edvin åt men Arvid ville inte ha. Han ville ha fil, nötter och russin. Jag gjorde nåt jag inte brukar när det gäller maten, jag gav honom fil! Jag orkade inte ta det bråket!
De åt och sen var det lek. Då hällde de ut alla leksaker ur alla backar och började spela golf med leksakerna, det var leksaker precis överallt.
Jag sa till dom att de inte fick göra så ett par gånger, jag sa att de skulle plocka upp och efter att ha sagt det 100 gånger både vänligt, bestämt och ilsket tappade jag tålamodet och blev arg!
Jag sa åt dom att att de blir utan napp ikväll om de inte plockar upp och de valde att nonchalera mig...
Det hela slutade med att det brast och jag började storgtåta! Jag orkade inte, måttet var rågat!
Edvin reagerade inte direkt men Arvid såg ganska snart att jag var ledsen. Han blev väldigt sammanbiten och ställde sig en bit bort och bara tittade. Till slut sa han; varför gör du så där mamma? Då sa jag att jag blir så ledsen när de bara bråkar och inte gör som jag säger. Jag grät verkligen och tårarna rann i ansiktet. Då började Edvin att skratta och Arvid började storgtåta han också. Edvin slutade att skratta och förstod "allvaret" så även han blev lite ledsen.
Vi satte oss och pratade om det som hänt och det biter verkligen på Arvid när det blir så här men tveksamt om det biter på Edvin. Arvid var ledsen länge efteråt och sen ville de gå ut.
Vi klädde oss och gick ut i regnet..
Jag var helt utmattad efteråt och har känt mig ledsen i hela kroppen.
Nu ikväll har jag varit ute lite och Jakob har varit inne med grabbarna.
Jag läste en artikel om hur tiden i en familj ska läggas upp. Det behövs egentid, partid, familjetid och tid för en förälder och ett barn.
Jag skulle vilja att min egentid var något annat än en tur till Ica och storhandla, en halvtimme i tvättstugan eller en promenad/joggingtur. Jag skulle kunna tänka mig att ta en bok, åka till något ställe (ett fik eller varför inte en strand) och bara vara själv. Jag, boken och musik i lurarna.
Det skulle vara egentid för mig, kvalitets-egentid!