Idag brast det

Att vara hemma med två trotsiga treåringar och en bäbis som "kräver" allt mera av mig samtidigt som jag servar byggjobbarna på taket med kaffe, vatten, lunch, middag och så lite sömnbrist på det börjar slita ordentligt på mig.
Visst, jag har barnen på dagis alla dagar, hela tre timmar. Om det är bättre eller sämre vet jag inte. Det är inte en lätt match att komma iväg med alla tre på morgonen och tiden innan lunchen kommit ner i de små magarna är sällan smärtfri.
Det är stressigt att hinna med något den korta stund de är på dagis och det är inte bra för någon känns det som, jo, möjligen för kommunens ekonomi och personalen som får färre barn under lunchen och på eftermiddagen.
För Ture så krockar det alltid med någon sovning eller matning men han hänger bara på. Det är svårt att få till hans matrutiner när det är såhär.
Men jag behöver de timmarna för att få andas, ta en kopp VARMT kaffe, en möjlighet att prata med Ture, förbereda lunch och middag, hänga en och annan tvätt och handla på Ica.
Jag skulle kunna sätta mig i bilen på dagisparkeringen och läsa en bok och vila de timmarna också men det skulle inte Turelure uppskatta!

Jag är väldigt tacksam för hjälpen vi får av pappa och Jonas så att vi kan göra det här projektet så billigt och bra som möjligt men visst önskade jag att någon annan gjort det så att jag fått avlastning hemma. Jag har ju barnen från morgon till läggning i stort sätt helt själv.

Trots, testa gränser, utmana..ja nåt sånt är det. De slåss med varandra, de väljer att inte lyssna på vad jag säger, de skriker, de retar varandra och mig, de bråkar om leksaker och de kan ställa sig och bara skrika åt mig. De välter ut alla backar med leksaker, river ur alla böcker ur bokhyllan och de vägrar att plocka upp efter sig. Jag håller mig lugn, ett tag, men det svämmar över! Jag blir så ledsen och så arg.
Det har ju hänt att de fått gå och lägga sig utan napp för att de inte gjort som vi sagt och det biter på dom, i alla fall en stund.

Idag brast det för mig. Jag hade hämtat dom på dagis. Vi kom hem och det började redan ute i bilen. Båda skulle kliva ur först. Lugnt och metodiskt så försökte jag säga att den som fick kliva in först får kliva ur sist.. bla bla bla... Efter många om och men så var båda ute ur bilen, Ture i vagnen (som somnat i bilen utan lunch i magen) och alla grejer med från bilen. Då traskade vi upp. Bilen står ju i uppfarten nu eftersom vi har en container ivägen.
Vi kom in i huset och sen var karusellen igång. Trötta (vaknade alldeles för tidigt) och hungriga stod de här i köket och skreeeek, grät och bråkade. Jag försökte prata lugnt med dom för att inte göra dom ännu mera upprörd men det är svårt. Värmde blodpudding som var kvar sen igår pch satte dom vid bordet. Edvin åt men Arvid ville inte ha. Han ville ha fil, nötter och russin. Jag gjorde nåt jag inte brukar när det gäller maten, jag gav honom fil! Jag orkade inte ta det bråket!
De åt och sen var det lek. Då hällde de ut alla leksaker ur alla backar och började spela golf med leksakerna, det var leksaker precis överallt.
Jag sa till dom att de inte fick göra så ett par gånger, jag sa att de skulle plocka upp och efter att ha sagt det 100 gånger både vänligt, bestämt och ilsket tappade jag tålamodet och blev arg!
Jag sa åt dom att att de blir utan napp ikväll om de inte plockar upp och de valde att nonchalera mig...
Det hela slutade med att det brast och jag började storgtåta! Jag orkade inte, måttet var rågat!
Edvin reagerade inte direkt men Arvid såg ganska snart att jag var ledsen. Han blev väldigt sammanbiten och ställde sig en bit bort och bara tittade. Till slut sa han; varför gör du så där mamma? Då sa jag att jag blir så ledsen när de bara bråkar och inte gör som jag säger. Jag grät verkligen och tårarna rann i ansiktet. Då började Edvin att skratta och Arvid började storgtåta han också. Edvin slutade att skratta och förstod "allvaret" så även han blev lite ledsen.
Vi satte oss och pratade om det som hänt och det biter verkligen på Arvid när det blir så här men tveksamt om det biter på Edvin. Arvid var ledsen länge efteråt och sen ville de gå ut.
Vi klädde oss och gick ut i regnet..
Jag var helt utmattad efteråt och har känt mig ledsen i hela kroppen.
Nu ikväll har jag varit ute lite och Jakob har varit inne med grabbarna.
Jag läste en artikel om hur tiden i en familj ska läggas upp. Det behövs egentid, partid, familjetid och tid för en förälder och ett barn.
Jag skulle vilja att min egentid var något annat än en tur till Ica och storhandla, en halvtimme i tvättstugan eller en promenad/joggingtur. Jag skulle kunna tänka mig att ta en bok, åka till något ställe (ett fik eller varför inte en strand) och bara vara själv. Jag, boken och musik i lurarna.
Det skulle vara egentid för mig, kvalitets-egentid!

Dagis 8-11

Från idag går alla 15-timmars, alltså barn till föräldralediga eller arbetslösa, måndag-fredag 8-11.
Inte bra!
Det blir inte bra för någon känns det som.
Imorse fick jag väcka alla tre. Snabbt klä på, i med lite välling och borsta tänderna. In i bilen och iväg. Kommer med andan i halsen till dukat frukostbord, snabb lämning och ut.
Väl hemma så är det frukost för mig och Ture, plocka ur diskmaskinen, slänga i en tvätt, låta Ture leka lite, förbereda lunch och sen är det dags att åka igen.
Hämta två hungriga barn, hem, värma mat och hoppas att Arvid inte hinner få ett utbrott innan lunchen är klar. Ja, sen är vi hemma resten av dagen...

Kroniska urtikaria

Ja, Jakob har fortfarande utslag och äter fortfarande massor med tabletter.
Han har varit iväg och tagit nya prover och träffat hudläkaren igen men det finns liksom inget mera att göra. Han ska ta nya prover igen om 4 veckor!

Nu är det ju hanterbart men väldigt irriterande!

Varannandag-Ture

Det går ju lite sisådär med maten för Ture.
Han är inte så jätteintresserad men ibland så får han i sig lite. Har kommit på att när han får sitta själv och plocka lite så går det i.
Han har fått leverpastej i småbitar, bröd och även blodpudding. Det har funkat bra men det är svårt att hitta mat som han kan äta i småbitar när han inte har så mycket tänder.
Han har ju iallafall fått två små gaddar i underkäken nu.
Han gillar inte kladdig mat som i barnmatsburkar. Då ska det vara ren puré som jag gjort själv.
Igår så hade i en bra matdag. Han åt lite gröt till frukost, sen ammade han lite, åt lite småplock själv till lunch och till middag så åt han faktiskt en halv burk med lasagne. På kvällen så sög han i sig 30 ml välling också men ammade 4 gånger inatt.
Idag så vill han bara amma..
Han gör ofta så, varannan dag så går det bra och varannan inte alls.
Hoppas att han kommer igång snart nu!

Takbyte

Nu har pappa varit här och börjat med ställningsbygget inför takbytet. Nästa vecka, om vädergudarna är med oss, börjar han att riva taket och sen är det igång.
De ska jobba på fram till juli och sen kommer det vara vilande tills semestern är slut och sen kör de igång igen i augusti.
Jakob jobbar fram till v.28 så han hjälper till så mycket han bara kan och hinner på kvällarna. Det kommer att bli en tuff period för mig att vara själv med barnen så mycket men vi får ju ett nytt tak :)

Fortsättning följer....

Treårskalas och treårskontroll

Nu har grabbarna fyllt 3 år. Det är inte klokt vad de har blivit stora.
Det märks så väl att de blivit 3 år, både på gott och ont...
De är väldigt trotsiga och sätter sig gärna på tvären. De bråkar väldigt mycket och retar varandra till vansinne. Maria på dagis har till och med sagt att Arvid visar sin trotsiga sida på dagis och det är inte likt honom, han brukar vara så väldigt ordentlig på dagis. Edvin är lugnare på dagis och råkar ut för sin lillebrors trots varje dag. Hemma är Edvin väldigt trotsig.
Ibland leker de fantastiskt bra tillsammans och har riktigt roligt men så smäller det bara till ibland.
De rymmer flera gånger om dagen här hemma men som tur är så går de ju bara till Johanssons.

Båda två, mest Arvid, var sjuka när de fyllde och kalaset blev nog mest jobbigt. Vi hade fint väder och satt ute på vår underbara altan tillsammans med mormor, morfar, Jonas, Lina, Ossian och Olivia, Berith, Anders, Anna och Alfred, Angelica och Stefan, Monica, Åsa, Robert, Selma och Klara.
De fick jättefina presenter men de orkade inte riktigt med det just då.

Av oss fick de en studsmatta som vi satte upp på lördagen och det har visat sig vara en riktig höjdare.
De fick även böcker, en varsin mössa och bänkar/bord att ha ute på altanen.

Veckan efter så var vi på treårskontroll på BVC. De kollar tal och förståelse + att de skulle rita lite. Edvin och Arvid är ju inte så tysta i vanliga fall utan pratar ju mest hela tiden men inte då minsann... De fick sätta sig och rita lite och efter ett tag så lossnade det. Catrin frågade om dagis, om mat de tycker om, vad de brukar leka, vilka de leker med på dagis mm. När det väl hade lossnat så pratade de på.
Arvid visade att han kan skriva A som i Arvid och E som i Edvin. Edvin visade att han kan skriva T som i Ture. :)
Sen var det dags för vägning och mätning. Edvin är 94 cm lång och väger 14,5 kg och Arvid är 92 cm lång och väger 14 kg.
De ligger under sin egna kurva men det var inget att oroa sig för. De har ju varit väldigt mycket sjuka också så det kan väl förklara en del. I sommar kommer de säkert växa massor.

De andra tvillingarna har också fyllt tre år, inte Astrid och Linnéa men de andra fyra. Ivar och Greta har varit på kontroll och Ivar är 102,5 och väger 18 kg, Greta är 95,5 och väger 13 kg. William och Emanuel var 98,5 cm/98 cm och väger 17,5 kg/17 kg. Jag vet inte vem som väger vad..

Arvid

På fredag morgon, en timme efter att Arvid fått sin antibiotika så kräktes han. Han klagade på huvudvärk och han fick några röda utslag i ansiktet.
Jag ringde rådgivningen, just eftersom att han kräktes, för att kolla om han tagit till sig av den dosen. Det var vår katastrofala BVC-sköterska från Nacksta som svarade och hon är precis lika otrevlig, nonchalant och "trött" nu som hon var när hon jobbade på BVC.
Jag blev inte så mycket klokare mest irriterad.
Han var trött hela dagen, precis som dagarna innan, och åt lite men inte med någon speciell aptit. Han hade inte diarré så jag kände mig rätt lugn.
På kvällen så var det jättesvårt att få honom att ta sin antibiotika men efter många turer och hjälp av Berith så fick han i sig det.
En timme efteråt så kräktes han!
Då ringde vi rådgivningen igen.
De tyckte att vi skulle åka in på PVJ eftersom att han reagerar på antibiotika och inte verkar bli nå bättre.
Han klagade på ont i sidan, huvudvärk och han var allmänt hängig.
Jag frågade om vi inte kunde vänta till morgonen eftersom att Arvid precis lagt sig i sängen men de ville att vi skulle åka in direkt.
Jakob och Arvid åkte in vid 20:30 och fick direkt träffa en läkare på PVJ. Läkaren skickade dom vidare till akuten så att de skulle få träffa en barnläkare.
Väl där så fick Arvid sätta sig på en potta igen och försöka få ur sig kiss... drygt 2 timmar senare gav de upp.
Sänkan var ok och barnläkaren trodde inte att det är UVI. Vid 1-tiden kom de hem igen, utan antibiotika.
Han är fortfarande väldigt trött och sliten och både lördag och söndag natt så har han kräkts en gång. Det kan bero på reaktionen av antibiotikan men om det händer inatt också så måste vi nog kontakta sjukvården - IGEN.
Han har ju fortfarande inte diarré och äter ju, inte några kopiösa mängder men lite iaf, så vi är helt övertygade om att det inte är en magsjuka.