Sjukhusvistelse med Edvin

Tisdag 15 november ringde de från dagis till mig. Jag hade precis gjort mig en kopp te.
Det var Karin som ringde och jag hörde på henne att hon var skärrad. Hon sa att Edvin ramlat och slagit sig illa.
Man hinner verkligen tänka en miljon tankar när hon säger så. Hon sa att vi nog måste åka in på sjukhuset.
Jag blir helt förvirrad och vet inte vad jag ska göra. Jag går i alla fall ner till min arbetsplats och ringer Jakob. Jag känner mig lugn när jag pratar med honom men när jag lägger på blir jag rädd. Jag sprang upp till fikarummet där mina kollegor sitter och säger något snabbt om att han ramlat och att jag måste åka.
Väl i bilen så vet jag inte var jag ska ta vägen med Edvin när jag hämtat honom.
Jag ringer min fantastiska vän Elin som jobbar på Akuten. Hon säger att jag ska åka på akuten med honom. Hon säger några väl valda och lugnande ord och det känns lite bättre inom mig. Hela vägen till dagis hinner jag tänka ytterligare en miljon tankar.. hur illa skadad är han, vad händer om han somnar i bilen, hur gör jag när jag själv ska köra bilen och ha han i baksätet.
När jag kommer på dagis så är Edvin ute med de andra barnen. Både Edvin och Arvid ser mig och blir såklart glada av att se mig. Edvin gråter lite..
Maria berättar då att Edvin ramlat från tredje trappsteget med huvudet före rakt ner i stenplattorna ute på dagis. Han hade legat kvar på backen och varit helt tyst. Maria hade lyft upp honom och då blödde han från munnen och näsan och hade direkt fått en ordentlig bula i pannan.
De tog in honom och tvättade av honom. Han fick nappen och tvärsomnade.. det är ju inte så bra när man slagit huvudet så de tog ut honom igen.
Arvid blev jätte ledsen när jag och Edvin åkte såklart. Lilla hjärtat.
Edvin somnade 2 gånger i bilen på vägen in så jag stannade och väckte honom.
När vi kom till akuten så fick vi komma in ganska snabbt och fick träffa en sjuksköterska som fick mig och känna mig ganska dum. Hon fick mig och känna att jag inte skulle ha åkt in. Men när jag tittade på Edvin så kändes det rätt. Med en bula som var stor som en pingisboll, uppskrapad näsa och överläpp, trött och lite vinglig, klart vi ville kolla honom.
När läkaren kom så kändes det annorlunda, han tog det på största allvar och skrev in oss på observation.
Där blev vi kvar i 6 timmar. Det var 6 långa timmar.
Han somnade vid 14 tiden och sov bara en timme.. Det var både sent och kort.
De hade koll på honom när han sov och när han var vaken kom de in och lyste honom i ögonen ibland.
Han åt både lunch och middag på sjukhuset och det åt han med STOR aptit :)
Det är svårt att underhålla en 1.5 åring på ett litet rum på sjukhuset. Det fanns lite leksaker som han lekte med men lessnade snabbt. Han ville vara mest ute i korridoren men till en början bara i min famn. Så jag gick fram och tillbaka, fram och tillbaka bärandes på vår "nätta" lilla kille.
Vid 16 tiden var han så pigg att han började gå själv och sen sprang han i korridoren, fram och tillbaka.
Han lyckades charma en och annan sjuksköterska också.
Vid 16:30 fick han middag och sen kom läkaren och sa att om han behåller maten i magen och verkar pigg så fick vi åka hem vid 17:30.
Han behöll maten och han var pigg så vi fick åka hem. Det var jätte skönt att få komma hem till pappa och "Ia" (Arvid).
Arvid hade haft en jobbig dag på dagis. Han hade letat efter "Dede" (Edvin) hela dagen. Även när han kom hem.
Lyckan i deras ögon när de såg varandra var obetalbart, vilken underbar kärlek de har till varandra men 30 minuter senare var de osams....
Edvin gick på dagis dagen efter och har sedan dess mått hur bra som helst!

Det syns inte på bilden hur utåtstående bulan är men färgen och omkretsen syns :)
Det var lite svårt att knäppa på honom :)

Motivering till Sveriges bästa grannar

För ett tag sedan så fanns det en tävlig i Vi i Villa. Tävlingen hette Sveriges bästa grannar.
Vi kände direkt att vi måste skicka in och nominera Berith och Anders. Vi väntade länge på ett svar och blev uppriktigt förvånade när de inte vann... Det kan inte finnas bättre grannar!!

Så här löd vår motivering:
Berith och Anders är grannarna som alltid ställer upp. Vi har tvillingarna Edvin och Arvid som är drygt ett år gamla. Det är tufft att få ihop vardagen när vi inte får sova på nätterna, har fullt upp med barnen på dagarna och en hel del projekt på vårt hus. Särskilt eftersom våra egna föräldrar bor långt borta. Berith och Anders har förmågan att se när vi behöver hjälp och avlastning. De tar hand om våra barn så att vi får vila eller jobba med huset/tomten, de bjuder oss på middag lite då och då och ser helt enkelt alltid till att vi mår bra. Vintertid kan vi komma hem till en skottad gårdsplan eller få ett sms på morgonen att bilen är sopad och att motorvärmaren sitter i. Om någon av oss är själv hemma med de små vid läggningstid tar det inte många minuter innan de finns här om vi behöver hjälp. Allt detta gör de med stor glädje och mycket kärlek.

Ett exempel: När Edvin var sjuk och hade hög feber kom Berith hit och hjälpte mig på förmiddagen. När det var dags för sovning för de små tog hon med sig Arvid hem till sig. Han fick sova där och stanna resten av dagen så att jag och Edvin fick vara hemma och vila oss. På kvällen när vi skulle hämta Arvid bjöd hon hela familjen på god middag.

Berith och Anders har också erbjudit sig att hjälpa till att hämta och lämna på dagis.

Tack vare Berith och Anders får vi den tid och energi vi behöver för att klara av vardagen och samtidigt ta hand om varandra.

De är helt klart Sveriges bästa grannar!!!

Kommentarer på bloggen

Vi får väldigt få kommentarer på bloggen. Vi vet att folk läser men väldigt få ger sig till känna.. :)
Vi har ingen häftig modeblogg, snygg inredningsblogg eller en massa spännande äventyr att skriva om.
Vi är en rätt vanlig familj som trivs med livet och det skriver vi om ibland.
Våra två (snart) 1,5 åringar är ofta fokus på vår blogg, det är dom för att dom är så vansinnigt söta, goa, roliga, charmiga och våra älskade småtroll.

VAA

Vård Av Anne-Lie..
Jag har haft lite känningar i halsen och lite snorig men igår slog det till.
Jag har ont i halsen, huvudet, nacken och ansiktet. Jag har feber och är snorig. Det är faktiskt lite synd om mig... :(
Jag åkte på jobbet i morse men kl 10 låg jag hemma i sängen, 10:03 sov jag. Jag hade fått ett sms från min barndomsvän Johanna som jag inte hört.
Snart ska jag åka och hämta grabbarna på dagis och håller tummarna för att det är två glada skruttar. Jakob kommer hem vid 16.30 så så får jag vila huvudet lite.
Det är väldigt sällan jag får feber men nu har jag. Sist var när jag hade bröstbölden förra sommaren.
Det är så tråkigt att vara sjuk!!!

Barnmottagningen

I fredags så åkte jag och Edvin till barnmottagningen för ett återbesök. Han har ju inhalerat Flutide (förebyggande) i 2 månader nu. Det är svårt att säga om han blivit bättre men vår läkare tycker att vi ska fortsätta under vintern i alla fall. Han har hosta nu och hostade när vi var där, hon frågade direkt om han hostar mycket. Jag meddelade läget och sa även att Arvid är mycket värre. Hon skrev ut Airomir (vid behovs medicin) till både E & A.
Jag tycker att Arvid är "pipigare" än Edvin.
Om 3 månader ska vi dit igen och då vill hon att Arvid ska med också.

Vi har två killar som fattat det här med "kan själv". Varje morgon när vi ska på dagis så ger jag dom deras ytterkläder, fleecejacka, fleecebyxor och mössa, och sen får dom sitta och försöka klä sig en stund tills de inser att mamma måste hjälpa till lite. Men dom är otroligt duktiga och mössan sitter oftast på huvudet och jackan kan vara halvt på. När vi kommer till skorna så bestämmer Arvid först vilka han ska ha, annars kan det bli problem.. Edvin ska bara ta på sig sina själv, det tar tid men han lyckas.. ibland. Han ställer skorna vid vagnen i hallen, håller i sig i handtaget och stoppar i en fot i taget. Ibland tar han skohornet till hjälp, men det hjälper sällan :) Arvid får jag faktiskt hjälpa. De är duktiga tycker jag. Eftersom att jag vet att de vill själva så är vi redo i god tid. 

En härlig höstdag

Idag har vi varit ute och gjort lite höstsysslor. Jag har krattat, Jakob har kört lövsamlaren och barnen har krattat lite, kört sina skottkärror och rymt till Anders..
Det är så mysigt att vara ute och betydligt lättare nu än i somras. Nu äter dom inte allt längre och hänger med bättre. Nu kan dom ju gå överallt själv. Våra stora killar.
Här kommer lite bilder:

Före...

...efter

Framsteg

Det märks verkligen att barnen utvecklas. Det har hänt så mycket med båda sen de började på dagis men det känns som att Edvin har utvecklats mest.
Han har ett helt annat intresse för ord nu än han haft förr. Han försöker sig på massor med ord. Arvid har varit väldigt verbal länge, även om man inte förstår så mycket.
Vi vet ju att de sjunger mycket på dagis. Några sånger som vi märkt att de sjunger är bland annat "björnen sover" "blinka lilla stjärna" och även "tänk om jag hade en liten liten apa, ompa ompa fallerallera..." Både Edvin och Arvid har gått omkring och sjungit "bompa, bompa" Vi trodde att det var Bollibompa men det är det inte tydligen :)

De leker otroligt mycket med varandra. De busar, de skrattar, de gosar och de läser böcker tillsammans och även för varandra.
Edvin kan sitta hur länge som helst själv och bygga klossar. Han ger sig inte och när han byggt ett torn river han det snabbt så att han kan bygga ett nytt. Arvid han har inte riktigt samma ro i kroppen.. men visst sitter han också och bygger och leker men inte lika mycket.
De spelar mycket på pianot och när pappa tar ner gitarren njut de överlyckliga. Får de dessutom spela en truddelutt så är lyckan total :)

Nu ska vi sova och vi hoppas på en bra natt. Edvin låter lite "kruppig" men jag hoppas han klarar sig.

God natt och sov gott önskar familjen Hed/Melin