Tävling på Angelicas blogg

Angelica, grabbarnas gudmor, har en tävling på sin smyckesblogg, klicka HÄR så kan ni vara med och tävla!

Hon är fantastiskt duktig på att göra smycken, ja eller på allt hon gör!

Om det är någon som glömt bort hur våra barn ser ut så delar vi med oss av några bilder här!

Inte bara en dans på rosor..

Som ni kanske förstod av Anne-Lies inlägg är mitt bloggande knappast någonting jag valt själv. Det är helt enkelt ett ont måste för en modern hemmapappa!

Som om det inte var nog med att man ska få allt att flyta med mat, sovtider och blöjbyten. Nu ska man sätta sig och blogga också! Och vad för då detta med sig? Jo, mera stress och krav! För vem vill läsa om pappan som bara sitter hemma och byter blöjor, lagar barnmat och tvättar kläder?? Förmodligen inte många. Man har alltså press på sig att leva ett aktivt och spännande "bloggliv". Dvs ge sig ut på intressanta lärorika strapatser som både är roliga att läsa om och går att dra kloka slutsatser ifrån. Sen ska man helst ha med sig kameran och ta en massa fina bilder på alltihop också. Inga dåliga krav som ställs på en nybliven hemmapappa!

Nåja. Jag lovar att göra mitt bästa.

Hittills har vi inte kommit iväg på så mycket äventyr, men vi går en daglig promenad ner till älven och tillbaka. Kul för grabbarna, frisk luft och bra träning för den (för tillfället) alltför otränade pappan. Sen är det ju så att vi bor fantastiskt vackert också och det gör ju inte saken sämre. Jag tog med kameran idag och knäppte lite bilder. Tyvärr hade vägen drivit igen under nattens oväder så vi kom inte hela vägen ner till älven.

Tillslut kan jag ju faktiskt erkänna att allting inte alltid går som på räls här hemma. Det viktigaste är dock att man kan lära av sina misstag och kanske även dela med sig av sina nyvunna kunskaper till andra. Som exempel har jag valt en av dagens små fadäser. Efter moget analyserande kom jag fram till detta:

Spill ingenting på barnens nya lekmatta!

Om ni av någon okänd anledning verkligen inte kan låta bli, välj då någonting som:

1. inte luktar allt för mycket

2. inte är alltför färgstarkt

Välj inte en burk makrill i tomatsås.

Nu ska jag byta blöjor och fixa barnmat!

Tvillingmammans inlägg

Nu får ni inte tro att jag har något som helst kontrollbehov... men ok, det var tårar i ögonen och ångest i hela kroppen.

Tankarna som snurrade är: VEM kan sköta om grabbarna lika bra som jag? Vem kan se till att allt flyter med bloggning, tvätt, blöjbyten, mat, tandborstning, städning och annat lika bra som jag... förmodligen ingen!

Men ok, han får ett försök på sig!

Och se där... han lyckades!!

Jakob är nog den bästa hemmapappan som någonsin funnits och jag saknar dem oerhört mycket på dagarna.

Men höjdpunkten på dagen är när jag kommer hem och möter mina tre killar, alla lika glada. Det är en varm och skön känsla i hela kroppen!

Jag har en fantastisk familj, faktiskt den bästa!

Kram från tvillingmorsan!

Premiärbloggning

Nu har det gått en dryg vecka sen en ångestfylld och orolig tvillingmamma med tårar i ögonen motvilligt lämnade sina barn och deras pappa alldeles ensamma hemma. Vem skulle ta hand om dem?? Visst, några timmar i sträck kan de väl klara sig. Bara maten är förberedd och de inte bajsar så mycket tänkte hon. Men hela dagar? Tänk vad mycket som kan hända... Inte konstigt att hon bävat inför denna dag.

Okej, lite överdrivet kanske men lite sanning är det nog. :)

Ja som sagt, nu har det gått en dryg vecka och jag hoppas att mammans oro har lagt sig lite. Det verkar ju trots allt gå ganska bra. Antalet dagliga oroliga samtal har minskat något och tiden det tar att säga hejdå på morgonen har nästan halverats. Stora framsteg på bara en vecka!

Jag och grabbarna har det fantastiskt mysigt! Även om det var underbart att få vara hemma tillsammans hela familjen i en hel månad såg jag ända fram emot (självklart i smyg) att få vara hemma själv med grabbarna. Trots att jag har varit mycket med dem är det Anne-Lie som har varit det viktigaste i deras värld. Även när jag har har varit hemma har det blivit naturligt att hon har tagit ett större ansvar för grabbarna. Det är hon som har haft bäst koll på vardagsrutiner som mat- och sovtider. Samtidigt har jag känt mig lite stressad över allt som ska göras med huset och inte riktigt haft ro att ägna mig lika mycket åt grabbarna som jag velat.

Det är just detta som är så fantastiskt nu! Nu får jag chansen att verkligen bli en del av deras vardag och få vara centrum i deras värld. Jag kan lägga alla andra projekt åt sidan och istället fokusera 100 % på att umgås med och lära känna dem! Även om jag förstod att det skulle vara mysigt att vara hemma hade jag nog inte riktigt förstått hur speciellt det är! Med övervägande risk för att få äta upp det senare (jag har ju trots allt bara varit hemma en vecka och knappt lämnat hemmets trygga vrå) tycker jag att det är väldigt lugnt och skönt. Runt klockan fem när de börjar bli lite trötta och klängiga kan man känna sig lite otillräcklig men överlag har vi det väldigt bra. Misstänker dock att det kan bli lite kämpigare i takt med att de börjar röra sig snabbare. :)

Nu förstår jag lite bättre varför Anne-Lie tycker att det är så jobbigt att börja arbeta igen. Det är en stor omställning att bara få umgås med dem någon timma om dagen. Hon kan i alla fall räkna med ett kärleksfullt mottagande när hon kommer hem på kvällen!

Edvin och Arvid är två fantastiskt glada och busiga pojkar och vi har några fantastiska vårmånader framför oss!

Edvin och Arvid

De är väldigt olika våra två gossar, både till sättet och även utseendet.

Edvin har grönblåa ögon, Arvid har blå

Edvin har fluffigt, spikrakt hår med tunna hårstrån, Arvid har mycket, tjockt och ibland lite lockigt

Edvin har ett brett huvud, Arvid har en mer utstående panna

Edvin har stora fötter, Arvid har små

Edvin har långa tummar, Arvid har korta skomakar-tummar

Edvin ser busig ut och som att han har något lurigt på gång hela tiden, Arvid bara ler och skrattar

Edvin rör sig hela tiden, Arvid rör sig när han verkligen måste

Edvin sätter sig upp när han legat på mage, Arvid lägger sig på rygg

Edvin lägger sig ner på mage och ålar iväg när han suttit på rumpan, Arvid väntar på att någon ska hjälpa honom

Edvin kan sällan sitta stilla på ett och samma ställe för att leka, Arvid kan sitta hur länge som helst och leka med samma leksak, skratta och prata för sig själv

Edvin reser sig mot saker, Arvid väntar med det...

Edvin är helt orädd, Arvid tar det väldigt försiktigt

Båda två tycker om att sjunga och spela piano

Båda två "pratar" rätt mycket

Båda älskar musik

Edvin blir arg, Arvid blir ledsen

Edvin skulle kunna bli utforskare, Arvid uppfinnare

När de ska sova så har Edvin en napp i munnen, en i vardera hand + 4 stycken till i sängen, Arvid har en napp i munnen och kramar om sin elefant

Edvin drar oss i håret, klöser oss i ansiktet och klättar på oss, Arvid kan ligga länge länge och smeka oss i ansiktet, titta på oss och bara njuta

Båda älskar mat, frukt och grönsaker!!!!

Som sagt, de är rätt olika de här två!

Min första arbetsvecka..

..har jag gjort nu!

Det kändes konstigt att komma tillbaka till jobbet men samtidigt som att jag aldrig varit borta.

Veckan började med ett tråkigt besked. En kollega till mig har precis fått veta att hon har en tumör som sitter vid motorikcentrat. Det gick undan när de väl hittat det och nu har hon opererats och allt gick bra! Hon kommer få vara kvar på sjukhuset i Umeå en vecka för att sedan komma hem till Sundsvall och sjukhuset här. Det känns skönt att operationen gick bra och nu är det bara att hålla tummarna för resten!

För mig så var det mycket nytt när jag kom till jobbet, många nya kollegor och många nyheter i systemen vi jobbar i. Men det gick rätt snabbt att komma in i det och nu känns det som vanligt, bara det att jag inte är lika less som jag var innan jag gick hem.

Man kan säga att jag kastades in i hetluften, det är ett jättetryck på jobbet och det känns bra, då går dagarna fort.

Min första dag längtade jag så vansinnigt mycket efter grabbarna, en stor omställning att börja jobba efter att få ha varit hemma alla fyra i drygt 1 månad!

Jag jobbar till 17, kommer hem 17:20-17:30. Grabbarna blir överlyckliga när jag kommer hem och visar verkligen det men efter typ 15 minuter vill de ha pyjamas, välling och vid 18 tiden sover dom... DET är inte roligt! Jag hinner vara lite med dem på morgonen men då ska ju jag fixa mig, äta frukost, klä mig och komma i tid till jobbet...

Det är tur att jag får lite tid med min älskade sambo i alla fall!

Jakob är en helt fantastisk pappa som fixar hela dagarna så att grabbarna ska ha det bäst, de åker pulka varje dag och de provar massa nya saker i matväg.

Jag var inte orolig för att det inte skulle gå bra och det är roligt att se och höra att han tycker det är ännu roligare och mysigare än han trodde innan.

Vi har fantastisk vackra, snälla, glada och underbara barn!!!