Vänner för livet

Sommaren 1994 fick jag veta att jag kommit in på en utbildning, Turism och Reseservice, i Avesta. Tjejen som jag sökt tillsammans med ville inte flytta så jag åkte själv. Jag och mamma åkte ner till Avesta för att hitta boende och kolla var skolan låg.
Vi installerade oss och när det var upprop och information så såg jag en lika ensam och vilsen tjej som jag. Efter uppropet så tog jag kontakt med henne, det visade sig vara en tjej från Strömsnäsbruk i mörkaste Småland. En liten nätt tjej som var väldigt lik Malin Berghagen.
Vi gick till Corner Café och satt sedan i flera timmar och pratade, drack te och lärde känna varandra. Det visade sig vara en människa med ett otroligt gott hjärta och en stor skopa humor.
Corner Café var mötesplatsen för alla i Avesta och speciellt för oss som läste TUR. Det satt ett gäng där varav en av tjejerna, Lena, gick i vår klass. De var ett gäng stockholmstjejer som var lite mera framåt än den blyga Norrlänningen och Smålänningen :)
På något sätt, kommer inte ihåg hur, så fick vi kontakt med Lena och vi började att umgås. Det visade sig att Lena och Marie, som gick i en annan klass, bodde i samma område som mig i Krylbo.
Vi började umgås lite och de fick låna min dammsugare eftersom de inte hade någon egen :)
Jenny-ann, tjejen från Småland, bodde åt helt fel håll och det var en bit för oss när vi umgicks. Hon hyrde ett litet rum i en källare hos en familj. Rummet luktade inte ok och det var inte ett bra boende. Jag som bodde i en 2:a själv erbjöd Jenny-ann att flytta in hos mig.
Det gjorde hon! Det var starten på vår livslånga vänskap!

Vi fyra hängde ihop, umgicks varje dag, kollade alla serier tillsammans, åt massor med sockerkaka och popcorn, pratade om allt och ibland så pluggade vi också.
Dagen då vi skiljdes åt var en fruktansvärt jobbig dag. Jag kommer ihåg att jag och Jenny-ann sa farväl på tågstationen i Krylbo och jag grät hela vägen till Iggesund, satt med solglasögon på och försökte dölja min stora sorg. DÅ trodde jag att vi aldrig mera skulle ses.
Men det har vi gjort! Vi har träffats så ofta det gått. Haft tjejhelger tillsammans, träffats när någon av oss fyllt år, dop och bröllop. När Jenny-ann gifte sig med sin Mikael så var jag tärna och vi fyra tjejer hade 10-årsjubileum, när Lena gifte sig med sin Johan hade vi 15-årsjubileum och när vi gifter oss nästa år så har vi 20-årsjubileum.
De här tre tjejerna har en speciell plats i mitt hjärta och även om vi inte träffas så ofta så är de några av mina absolut bästa vänner! Vi har delat stor glädje men också sorg, vi har följt varandra genom det vuxna livet.

Onsdagen 8 maj så packade vi in packning, vagn och alla barn i bilen och styrde kosan mot Enhörna, Södertälje, där Lena bor med sin familj.
Resan var väl inte skitrolig direkt, Ture avskyr att åka bil på kvällen. Han vill mest bara sitta i famnen eller amma och det går ju inte så bra när man sitter i bilen.

Väl framme så sa vi hej och gick sedan och la oss.
På förmiddagen så gick vi till lekparken och rastade våra barn och på eftermiddagen så anslöt Marie med familj och Jenny-ann med familj.
Lenas familj består av hennes man Johan, deras gemensamma barn Oliver 3 år, Lenas dotter Julia och Johans döttrar Ebba och Ida. Maries familj består av hennes sambo Magnus, deras gemensamma dotter Emilia 7 månader och Magnus barn Rebecka och Elias. Jenny-anns familj består av hennes man Mickael och deras döttrar Frida och Stina. Alla,utom Ebba, bodde hemma hos Lena och Johan och det gick över förväntan :)

Vi hade en helt underbar helg tillsammans då våra barn fick träffas och leka och vi vuxna fick träffas och umgås. Supermysigt!
På lördagen så hade Marie och Magnus en namngivningscermoni för lilla Emilia på Clarion Hotel Arlanda. Det var en jättefin cermoni med massor av känslor.
Efter namngivningen så åkte vi hemåt igen och avskedet var som vanligt fyllt av tårar..
Jenny-ann och Micke kommer vi nog inte träffa förrän nästa sommar, kanske under julen om vi är i Jönköping, men Lena, Johan, Oliver, Marie, Magnus och Emilia kommer hit på midsommar :)