Snömodd och halka = ångest

Idag var det snömodd och halka när jag åkte till dagis med barnen, alla minnen väcks till liv när det underlaget dyker upp!
Det är snart 4 år sedan vi var med om en trafikolycka på väg från Hudik till Sundsvall. Det var snömodd och halka.
Vi var på väg hem igen efter ett besök i min hemstad. Vi hade bland annat träffat Angelica och bytt julklappar.
Det var den 8 december 2008.
Vi kom vid Hammering och körde om en långtradare. Långtradaren körde över mittlinjen så att jag vejade och kom ut i snömodden vilket resulterade i en sladd...
Det enda jag såg var de stora däcken på långtradaren och gjorde allt för att få grepp i vägen igen.
Jag trodde verkligen att vi skulle dö, jag tänkte att vi skulle fastna under långtradaren och inte komma loss. Det var fruktansvärt.
Efter några sladdar så fastnade vi i mitträcket och gled vidare men fick ingen mera sladd som tur var. 20 stolpar senare så stannade äntligen bilen!
Långtradaren försvann men bilen bakom oss stannade.
Det rök ur motorn och Jakob sa att vi nog skulle skynda oss ur bilen.
Lugnt och metodiskt så stängde jag av bilen, tog ur nyckeln, tog ur stereon, klev ur och låste bilen.. Sen fattade jag vad som hänt.
Det var bildelar överallt, det rök ur motorn och bilens front var bara mos men VI var helt oskadda!
Jag gjorde ett försök att ringa pappa men det var ganska dålig mottagning men han hörde i alla fall trafikolycka, Hammering och att jag var ganska chockad.
Han hoppade in i bilen och åkte mot E4. Självklart så var det ju bilkö och han fick ju inte köra fram även fast han sa att han var pappa till en av dom som var med i bilen så pappa klev ur och promenerade mot olycksplatsen.
Då hade redan ambulansen kommit och hämtat oss. Jag, som mådde väldigt illa, fick sitta fram så jag såg pappa komma gåendes. Eftersom att det inte var någon fara med oss så kunde ambulansföraren stanna så att jag fick prata med pappa. Pappa vände och gick tillbaka till sin bil och åkte till akuten i stället.
Där blev vi undersökta och fick ligga där och vila. Vi var väldigt chockade, rädda och ledsna.
Pappa och Eva kom till oss där och satt med oss länge tills vi fick åka därifrån. De ville se att allt var bra med oss innan vi fick åka.
När vi åkte därifrån så åkte vi och kollade på bilen som stod hos Bärgningskåren och plockade ur det vi ville ha kvar, för där fick den här bilen stanna...

Dörren klarade sig helt och våra ben slapp bli klämda

Vi hade ju som sagt bytt julklappar med Angelica och julklapparna låg i bilen. I hennes paket fanns en fin tomte och på honom fanns en vers:

En liten en
att ställa i en vrå

Vår skyddstomte

Ett extra beskydd
ni alltid ska få
Ett vakande öga över er han sänder
Känn er trygga, ni är i säkra händer

Den här tomten kommer alltid att finnas med oss och kommer aldrig att hamna i en låda i förrådet!