Det är verkligen inte alla som får uppleva en graviditet. Vissa väljer att inte få uppleva det, andra kämpar och kämpar men får aldrig den äran. För visst är det en stor ära och inte alls en självklarhet att få vara gravid.
När jag fick min diagnos Endometrios 2005 så sa min läkare att jag skulle ställa in mig på att jag kanske aldrig kommer att bli gravid.. De orden satte sig hårt i mitt huvud, att aldrig få vara gravid, att aldrig få ett barn kändes fruktansvärt. Jag hade en tung tid då jag ofta tänkte på det.
Under de 10 år, innan diagnosen, som jag hade väldiga problem med min mage, smärtor och faktiskt mycket ångest, så hade jag en tanke att jag nog inte skulle kunna bli mamma. Efter diagnosen så blev det liksom som ett kvitto på min oro.
Min Endometrios styrde mitt liv. Jag kunde inte hitta på saker, träna, tävla eller åka bort under en mens för då var jag liggandes.
Jag kommer så väl ihåg då jag fyllde 25. Vi skulle fira mig i stugan i Bergsjö. Min familj, min dåvarande sambos familj och andra släktingar och vänner. På natten till den dagen fick jag mens och sedan låg jag kvidandes och gråtandes. Mamma kom ut till stugan och hade som tur var voltaren med. Jag överlevde dagen men det blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Jag fick tre hormonbehandlingar, 6 månader vardera, då jag blev satt i ett konstgjort klimakterie för att endometriosen inte skulle växa vidare. Efter det så är jag tvungen att äta hormoner för att hålla endometriosen borta. Jag kommer förmodligen alltid att behöva äta hormoner tills jag av naturen hamnar i klimakteriet.
När jag sedan träffade min fantastiska sambo så kom ju de känslorna om en eventuell barnlöshet upp väldigt starkt igen. Tanken att vi två inte skulle kunna få biologiska barn var jobbig. Vi pratade mycket om det och när vi väl bestämde oss för att göra ett försök var jag väldigt orolig. Nu visade det sig att det gick alldeles förträffligt bra och att vi dessutom fick två små skatter. Min tanke och känsla då var mest att det nog var en mening med att vi fick tvillingar, att det kanske var vår enda chans och att vi ändå skulle få två barn.
Nu är det dags igen. Vi får när som helst vårt tredje barn. En lycka som är enorm och en tacksamhet som inte går att beskriva.
Jag tycker att det är jobbigt när folk spekulerar om par och när de ska skaffa barn, se kanske försöker, kanske har gjort det en lång tid och den absolut jobbigaste frågan man kan få då är just: Ska inte ni skaffa barn snart..
Jag tycker att fler ska tänka på det innan frågan ställs, för det är som sagt inte alla som får uppleva en graviditet!
Jag håller med fullständigt. Man har ingen aning om vad som pågår i ett förhållande. Om det försöks, inte vills, inte går, eller inte är på tal. Det finns lika många anledningar som par, till varför man inte skaffat barn. Jag är SÅ less på frågan. Enligt många ska vi visst skaffa otroligt många barn eftersom vi har så stort hus. Japp, vi tänkte att dom skulle få bo i det stora köket, kanske en i skafferiet och en i hallgarderoben!! Tvättstugan är också stor så där får vi säkerligen in en säng också! Höhö!!
SvaraRaderaNu kommer snart en lite fis till, till er! Jag håller tummarna att det går finfint när det väl sätter igång!! Fjurten kommer ju få 2 härliga storebrorsor, som garanterat lär dom alla hyss dom kan!!
Kram!
Tack Angelica før de kloka orden och Anne-Lie: Du ær så eftertænksam och klok. Det ær mycket man frågar, och mycket man sæger i all vælmening, som blir ett hårt slag før den andre. Undrar om mænniskan någonsin blir 100% klok. Jag vet inte, men man måste stræva ditåt i alla fall.
SvaraRaderaKramisar till er båda från Mamsen och Gunløg