Ja...magsjuka

Sist jag hade magsjuka och kräktes var när jag bodde på Domaregatan och var 19 år - alltså 17 år sedan. Jag och min lillebror fick magsjuka efter en resa till vår morbror Chrilla i Östersund.
Anledningen till att jag kommer ihåg det är ju för att det inte händer så ofta.
Jag är LIVRÄDD för att kräkas, jag menar verkligen LIVRÄDD! Löjligt kanske många tycker men för mig är det verkligen inte en löjlig grej utan det är något som styrt mitt liv.
I min förlossningsplanering inför grabbarnas förlossning så står det med rött: "Får panikångest vid tanken på att kräkas."
Jag var mera rädd för att kräkas än själva smärtan.
Det sägs att det handlar mycket om kontrollbehov.
Ja, men nu har det hänt! Jag har kräkts. Det jag var mest förvånad över när jag gjort det var att jag klarade av det, att jag överlevde, för på den nivån är det!

Nu är jag inte så skitsmidig ur sängen så det var tur att det hände när jag varit nere och druckit vatten. Jag stod precis vid toadörren när jag kände att det inte gick att hejda.
För att det inte ska hända en olycka, förmodligen en del av kontrollbehovet, så sitter jag inne på toaletten, på en madrass, med en bok.

Nu är det bara att hoppas att Jakob, Edvin, Josef och Hanna klarat sig och att Arvid fått ur sig sin bacill. Han har sovit hela natten.

Jag hörde nyss hur Edvin ramlade ur sängen, lillvännen, men jag ville inte gå dit för då har jag nog fått stanna så Jakob sprang dit.

Ja vi får väl se när jag vågar sova det här dygnet....