Arvid är i en väldigt jobbig period nu. Han har ett vansinnigt humör och blir arg så fort han inte får som han vill.
Det största problemet är att han är så rädd att sova, han är mörkrädd och otrygg i sin säng. Han har alltid varit så trygg i sin säng och alltid somnat där men nu går det inte.
För några kvällar sedan var det en riktig katastrof och han var helt galen. Skulle inte sova, absolut inte i sin säng. Efter många om och men så somnade han men vaknade ungefär varannan timme och var väldigt ledsen.
Vi läste lite om 2 åringen och då står det just att de kan bli väldigt oroliga, otrygga och att de kan vilja och behöva sova med mamma och pappa igen. Eftersom att han aldrig varit intresserad av att sova med oss under hela sitt liv så har vi inte ens tänkt tanken.
Vi gick och la oss i vår säng, jag, Jakob och lille Arvid. Det lyste i hans ögon och han njöt av fulla drag. Vi låg och blundade och då hörde jag hur han viskade: mamma. Ja, sa jag och tittade upp. Då flörtade den lille sötnosen med mig ;)
Han somnade och sov hela natten med oss. Igår så var det samma visa igen, han blir helt galen om vi försöker få honom till sin säng och även till vår säng. Kvällen var en katastrof då han skrek och grät till klockan 21.20. Då fick jag ha honom i mitt knä i soffan och då somnade han på 1 minut.
Ikväll så gick jag upp och la Edvin, han låg där själv och åt sin välling. Ropade på pappa, fick en puss av pappa, pappa åkte på träning och Edvin la sig ner och sen hörde jag inget mera..han somnade.
Arvid fick vara nere. Jakob stack som sagt iväg på träning och jag vår faktiskt lite orolig för hur kvällen skulle bli. Men när jag bara lät Arvid vara här nere så la han sig självmant i soffan och somnade kl 20. Ett stort framsteg.
Den senaste tiden har varit väldigt påfrestande när det gäller Arvid. Han har verkligen testat oss och vi har haft det tufft. Jag har helt ärligt trott att det varit något galet, att han skulle kunna få någon typ av diagnos men nu känner jag mig lugnare.
Han är ju samtidigt helt fantastiskt gosig, mysig och charmig, för att inte tala om hur söt han är!
I måndags så var jag hemma med grabbarna då dagis var stängt. Vid 10 tiden hade Arvid sitt tredje utbrott och jag grät av utmattning, frustration och ilska. Vi har inte sovit speciellt många timmar den senaste tiden och när man har såna fighter både natt och dag så orkar man inte riktigt med, inte jag i alla fall. Jag skickade ett sms till Jakob som löd: "Du kan ju svänga förbi psykakuten på vägen hem och hämta upp mig, jag ringer ambulans och ber dom hämta mig nu.."
Mitt i detta kaos med en hysterisk Arvid, en gråtande mamma och en retsticka till bror så ringde Jakob. Han fattade ett snabbt beslut att åka hem och jobba hemifrån. Det var nog det bästa som kunde hända. När han kom hem så sätt Edvin och åt och jag hade värmt mat åt Arvid. Jakob tog honom direkt och fick i honom mat. Efter att de ätit så stoppade vi ner dom i vagnen och jag tog en mycket skön promenad med vagnen tills de somnade. När jag kom tillbaka så tog jag en lång dusch och åt mat.
Kändes lite bättre..
När de vaknade så gick jag o grabbarna ut och gungade och lekte i sandlådan. När Jakob jobbat klart så gick vi in och då passade jag på att stänga in mig i sovrummet, läste bok och sedan sov jag - i 1,5 timme. Fantastiskt skönt. Arvid fick några fler utbrott men han var väl förmodligen lika trött som jag var..
Jag pratade med Maria på dagis och hon sa att han är så snäll på dagis och visar inte alls några tendenser till utbrott... Skönt!!
Edvin, han är i sin absolut bästa period!! Äter, sover och leker bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar