På onsdagen så var vi där mellan 9-11:30. Då fick de äta lunch och sen åkte vi hem. De somnade som två klubbade sälar i bilen och reagerade inte ens när vi kom hem och jag bar över dom till vagnen.
De verkar gilla dagis och gör egna små utflykter utan mamma i alla lekrum. Några barn är väldigt goa och nyfikna på de nya killarna. Det finns en liten tjej som heter Alma och hon har verkligen tagit hand om dom, hon visar var alla leksaker finns, hon visar pussel och var alla kritor finns.
När vi kom på torsdagen så sa Maria, vår inskolningsfröken, att jag kunde åka hem när de skulle ut och leka och sedan komma tillbaka tills de skulle sova. Jag var visst inte mentalt förberedd för det tror jag.. Vi klädde på och gick ut, efter ett tag så skulle jag säga hejdå! När jag gjorde det så vinkade Edvin och skickade slängpussar, Arvid han fick paniken i blicken och hängde sig fast runt min hals. Då började mamman att gråta men jag försökte verkligen att de inte skulle se..
Det hade gått jättebra när jag väl åkt och när jag kom så blev de så glada. Edvin hade inte ätit något nästan men Arvid hade ätit 2 portioner med pölsa, potatis och rödbetor.. När jag kom så fick Edvin sitta med mig bredvid Arvid och då åt han också mat.
Sen var det stora provet... att sova på madrass i sovsalen med de andra barnen.
De hade bäddat åt Edvin och Arvid i ett hörn och deras "gosar" och nappar låg där när vi kom in.
Det var spännande... efter att ha bökat omkring, klättrat på mig och varandra alldeles för länge så fick vi lov att gå ut. Jag gav Arvid till en av fröknarna och skulle gå ut och hämta vagnen. På 2 minuter sov han i Susannas famn. Edvin satt i Marias knä och lyssnade på bok.
Susanna gick in och la Arvid på madrassen och jag bäddade ner Edvin i vagnen. Han somnade direkt.
Jag åkte för att handla på ICA medan de sov och skulle komma tillbaka när de ätit mellis.
På fredagen lämnade jag dem när de skulle gå ut och leka (vid 10 tiden) och fick sen komma och hämta dem när de ätit mellis.. många timmar utan mamma, många timmar utan barnen.. Det gick rätt bra att lämna dem, jag höll mig tills jag vänt ryggen till och grinade lite i bilen i stället.
När jag skulle hämta så följde Berith med, de blev glada av att se henne också såklart.
Ja, då har vi gjort den första inskolningsveckan och det blev inte riktigt som vi trodde från början.
Arvid, den blyge, har verkligen tagit ett stort steg och är riktigt tuff. Inte blyg alls.
Edvin, den tuffe, är lite mera tillbakadragen när han är på dagis och bevakar, studerar och är lite försiktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar