Ja, då är den berömda månaden här.. I januari gick barnen på dagis 7 dagar spännande att se hur februari blir. Hittills så har de gått fem dagar men igår slog febern till på Ture.
Jag tyckte han kändes varm när jag kom hem och tog tempen på honom. Jodå, 39,4. Han ville lägga sig vid 18-tiden så han bäddades ner men utan alvedon. Vaknade vid 20 och var varm och orolig. 39,6 och Alvedon. Han kvicknade till lite och satt uppe med mig och kollade Alpina VM. Strax efter 23 så somnade han och då kändes han inte varm men vaknade efter 30 min. HET som en kamin. Jag kollade tempen igen. När den passerade 40 så tog jag ut den och gav en Ipren. Då kräktes han. Han gör det när tempen stiger snabbt men vad vet man.. febern eller magsjuka?
Han somnade efter en stund och vi la honom uppe i sängen. Han sov då till halv 5. Då fick han ny dos Alvedon. Han har haft hög feber hela dagen även fast han fått Alvedon och Ipren. Han fick Alvedon kl. 12 (nu är kl 14) och han har ändå 39.4 i temp. Ligger bara på soffan och flämtar. Jag har lagt på honom kalla handdukar, vilket inte uppskattas, för att försöka få ner tempen på honom. Lille vännen. Jag blir orolig!
onsdag 11 februari 2015
Anledningen till att jag kontaktade Specialistläkarhuset
Jag har haft tinnitus till och från i många år men de
senaste 2 åren har det blivit värre och värre. Nu är det så pass att jag har
svårt att somna, sover dåligt och är aldrig utvilad när jag vaknar. Jag har
fyra toner som tjuter konstant i mitt öra, oavsett tid på dygnet eller ljud
runt om. Jag är otroligt ljudkänslig och kan inte sortera flera ljud som t. ex
att ha radion på och prata med någon samtidigt går liksom inte, jag kan inte
sortera det. Jag är ljudkänslig på jobbet och det är jobbigt när jag sitter i
öppet kontorslandskap.
Jag är alltid väldigt spänd i käkarna och ju mer min
tinnitus bråkar, desto mer biter jag ihop. Jag har även varit extremt trött och
väldigt yr. Jag har t. ex svårt att bocka mig fram utan att bli yr eller när
jag plockar ur diskmaskinen blir jag yr. Ibland får jag riktiga yrselattacker
så jag får sätta mig ner.
Min högra sida av huvudet har spökat, ofta ont i mitt högra
öra, känner mig svullen inne i örat och under kindbenet.
Det här har satt igång många tankar i mitt huvud – som jag
behållit för mig själv – men cancer/hjärntumör har cirkulerat i min skalle
mycket. Jag har inte berättat så mycket om mina åkommor för jag känner mig som
en hypokondriker men har nämnt det ibland. I alla fall att jag tycker det är
väldigt jobbigt med ljud. TV på högt eller barn som busar och leker med hög
ljudnivå är hemskt.
Jag har sökt hjälp på Vårdcentralen för min trötthet och
yrsel och de har kollat en massa men jag känner mig lika dum varje gång – det
är ju inget fel på mig. Jag går ut därifrån och tänker att de pratar om mig på
fikat. Ja idag kom den där igen, hon som är så trött och yr men det är inget
fel…
När jag kom till Ulf på Specialistläkarhuset så konstaterade han snabbt att jag har
tinnitus, av det lite svårare slaget men inte så jag behöver vara sjukskriven,
och jag fick göra ett hörseltest. Det var bra men han hittade mina
tinnituspunkter för där hör jag inte tonerna på testet. Han är öronspecialist
och har själv tinnitus och ett stort intresse för det. Han har forskat på örat
och känns väldigt kunnig. Han är dessutom KBT-terapeut på SCA Hälsan som vi
tillhör via jobbet. Han frågade om jag är stressad – Ja, väldigt stressad i
jobbet och stressad över mina tjut i örat, även den stress som jag kan ha som
vilken småbarnsförälder som helst med heltidsjobb, hus och VAB. Han stoppade in
ett finger i min mun och tryckte på min övre käkmuskel. Då hoppade jag bakåt
för det gjorde så ont. Han sa att jag är svullen, spänd och väldigt öm i övre
tuggmuskeln. Boka tid hos din tandläkare för bettskena var första
åtgärden.
Vi pratade vidare och tillslut så nämnde jag att jag är så
obeskrivligt trött och ofta yr. Jag berättade även om svullnaden jag känner i
örat! Då gick han igång. Han bad mig boka en ny tid för en neurologisk
undersökning. Nu är vi det på spåret sa han nöjt!
När jag kom ut i bilen så brast det för mig! Jag bara
storgrät! ÄNTLIGEN kan jag berätta och det är till någon som faktiskt förstår vad jag säger och förstår
att det är ett problem och DESSUTOM tror att han vet felet.
Jag ringde tandläkaren och fick en tid (9 december) för en bettskena
och även till Scandia igen för att boka en ny tid. Fick tid på torsdagen!
Jag berättade för min chef att jag varit med och han
lyssnade, förstod och ifrågasatte varför jag inte sagt till om min
ljudkänslighet. Jag tycker det är svårt att berätta eftersom att det låter lite
konstigt kanske..
Åkte tillbaka till Specialisläkarhuset på torsdagen,
aningens nervös men förväntansfull. Han kollade en massa reflexer på hela
kroppen, han kollade balansen (som är lite svajig) och sen fick jag ta på mig
ett par konstiga glasögon med frostat glas och lampor in mot ögonen. Han höll i
mitt huvud och kollade mitt fokus i ögonen. Jag fick sedan vrida huvudet till
vänster och snabbt vrida det rätt fram. Det gick rätt bra. Sen var det höger..
Då gick det inte lika bra. Han provad flera gånger. Jag fick lägga mig ner och
ha huvudet hängandes utanför britsen och då blev jag jätteyr. Då skulle han
göra samma sak igen. Han provade och jag har jättesvårt att fokusera blicken
när jag ska vrida huvudet åt höger.
Kristallsjuka – Diagnos 2. Jag har inte "akut kristallsjuka"
då man inte kan kliva upp ur sängen eller röra sig utan att kräkas utan en
annan kristallsjuka. Jag har fått övningar för att få kristallerna att rulla
tillbaka..
Stress är en stor del av att tinnitusen stegrar för när jag
biter ihop käkarna som jag gör så är det själva volymknappen, ju mer jag biter,
desto högre tjut. Jag har pratat mycket med min chef och har fått eget rum där jag kan koncentrera mig på mina
egna ljud..
Jag fick komma till en specialist i Stockholm på Stockholms privata hörselklinik där han konstaterade Menieres och sen var jag på en röntgen på Medicinsk röntgen vid Hötorget. Jag har fått svar på röntgen och jag har ingen tumör! SKÖNT!
Hur det gick hos Dr. Sandström på Stockholms privata hörselklinik kan ni läsa i mitt tidigare inlägg.
söndag 8 februari 2015
HSP och diagnos Menieres-sjukdom
I slutet av November så tog jag kontakt med Specialisläkarhuset för att kolla mina öron. Jag har jobbig tinnitus, yrsel, tryck i örat, ljudkänslig och vansinnigt trött. Jag träffade en väldigt duktig läkare som hjäpt mig enormt mycket.
Jag var hos honom två gånger och fick då diagnos Tinnitus grad 3, kristallsjuka på höger öra plus att han trodde att jag har Menieres-sjukdom. Han skickade remiss till en specialist i Stockholm och röntgen av innerörat. Före jul var min chef med till läkaren för att prata om min arbetsmiljö och läkaren, Ulf, rekommenderade eget rum. Det har jag fått nu och jösses så skönt det är.
I onsdags var jag till Stockholm för att först träffa specialisten. Dr. Sandström på Stockholms privata hörselklinik. När jag kom in till honom så läste han min journal och sen lutade han sig tillbaka och sa: "Du är en person som lägger märke till detaljer i din omgivning, du ser saker andra ofta missar och du lägger det på minnet, du har en förmåga att känna känslor som dina i din närhet. Om någon mår dåligt psykiskt mår du också väldigt dåligt. Du kan inte se en bild på någon som är skadad för då sitter den bilden fast i dina tankar. Du är ofta ängslig och orolig och bearbetar händelser i det tysta länge. Du har svårt att släppa händelser och ser ofta tillbaka." Efter ett tag så kände jag att han var läskig. Jag ville nästan kliva upp och gå därifrån. Då säger han: "Nu undrar du hur jag kan säga det här." "Jaaa.. säger jag lite nervöst. "Jo det är så att du är en av några utvalda. Du är inte som alla andra. Du är en HSP." Vad är en HSP?
Då berättar han följande:
Jag kan ge dig diagnosen Menieres-sjukdom genom att läsa din journal och se resultatet av ditt hörseltest, men jag ska göra fler undersökningar också. Jag har forskat i Menieres länge och har sett ett samband mellan Menieres-patienter och HSP-personer. HSP är Highly sensitive person - på svenska Den högkänsliga människan. Det finns en forskare i USA som heter Elaine N. Aron som forskat om HSP och vi tillsammans har sett sambandet. Han berättade massor om hur Menieres fungerar, vad som är galet i örat och han berättade massor om HSP. Jag fick göra ett test där han klart och tydligt såg att jag är en HSP. Jag behövde inte göra testet för att förstå att jag är HSP när jag hörde vad han hade att berätta. Han frågade om jag varit med om något traumatiskt i samband med att jag fick trycket i örat. Jag berättade om Tures förlossning och att han inte levde när han kom ut och att jag har och haft väldigt jobbigt att bearbeta det. Jag har inte bearbetat klart känner jag, men det vet jag nu att det även har att göra med att jag är HSP. Han sa att en sån sak, att vara så nära att förlora ett barn, att gå igenom sån känslomässig stress, är en orsak till att min Menieres bröt ut.
Efter att jag var hos Dr. Sandström så var jag på Medicinsk röntgen på Hötorget för en MR av innerörat. Det gick hur bra som helst och jag får svar nästa gang jag träffar min läkare Ulf på Specialistläkarhuset.
För att förstå vad Menieres är så kan jag kortfattat berätta:
Menieres sjukdom är en kronisk sjukdom i innerörat som ger yrselattacker i kombination med hörselnedsättning och öronsus. Det finns uppskattningar på att 4 promille av världens befolkning skulle lida av Menieres sjukdom. I Sverige tror man att det finns 40 000 människor som lider av sjukdomen. Orsaken är ännu oklar men tros vara en ökning av vätsketrycket i innerörat - alltså en slags svullnadsreaktion. Sjukdomen har en psykosomatisk koppling, det vill säga att symptomen ofta, men inte alltid, kan kopplas till perioder av psykisk stress och oro. Framförallt känslomässig stress tycks kunna provocera fram Meniere attacker. För att läsa mer klicka på länken: Menieres
För att förstå mer av HSP så kommer en kortfattad beskrivning:
Highly sensitive person, eller HSP, åsyftar ett eventuellt medfött karaktärsdrag. En högkänslig person/HSP kan sägas ha ett känsligare nervsystem. Karaktärsdraget definieras som en utförligare bearbetning av sinnesintryck än genomsnittspersonen, alternativt att HSPersoner i allmänhet tar in mer information och fler nyanser från sin omgivning än andra gör, och därför har mer sensoriskt material att bearbeta, alternativt har nedsatt förmåga att sortera sinnesintryck, jämför autism. För att läsa mer så kan ni kolla på Högkänslighet
Jag har köpt en bok som han rekommenderade, Den högkänsliga människan av Elaine N. Aron. Han bad mig läsa den och sa även att min man, min chef, mina föräldrar och andra i min närhet skulle må bra av att läsa den. Att få en förståelse för mitt beteende.
Jag känner igen mig så tydligt i beskrivning av högkänslighet, förutom att de kan uppfattas som osociala. För det är jag inte men jag kan villigt erkänna att jag tycker det är vansinnigt skönt när våra besökare åker hem och jag får vila skallen! :) Jag förstår nu varför jag ofta känt mig annorlunda. Jag har ofta fått höra att jag är "så känslig" att jag "aldrig kan släppa saker" att jag "alltid är så rädd och orolig". Även ordet "mesig" har ju dykt upp. Jag har svårt att släppa, jag har svårt att inte lida med andra. Jag är rädd. Nu vet jag! Jag är HSP!
Jag var hos honom två gånger och fick då diagnos Tinnitus grad 3, kristallsjuka på höger öra plus att han trodde att jag har Menieres-sjukdom. Han skickade remiss till en specialist i Stockholm och röntgen av innerörat. Före jul var min chef med till läkaren för att prata om min arbetsmiljö och läkaren, Ulf, rekommenderade eget rum. Det har jag fått nu och jösses så skönt det är.
I onsdags var jag till Stockholm för att först träffa specialisten. Dr. Sandström på Stockholms privata hörselklinik. När jag kom in till honom så läste han min journal och sen lutade han sig tillbaka och sa: "Du är en person som lägger märke till detaljer i din omgivning, du ser saker andra ofta missar och du lägger det på minnet, du har en förmåga att känna känslor som dina i din närhet. Om någon mår dåligt psykiskt mår du också väldigt dåligt. Du kan inte se en bild på någon som är skadad för då sitter den bilden fast i dina tankar. Du är ofta ängslig och orolig och bearbetar händelser i det tysta länge. Du har svårt att släppa händelser och ser ofta tillbaka." Efter ett tag så kände jag att han var läskig. Jag ville nästan kliva upp och gå därifrån. Då säger han: "Nu undrar du hur jag kan säga det här." "Jaaa.. säger jag lite nervöst. "Jo det är så att du är en av några utvalda. Du är inte som alla andra. Du är en HSP." Vad är en HSP?
Då berättar han följande:
Jag kan ge dig diagnosen Menieres-sjukdom genom att läsa din journal och se resultatet av ditt hörseltest, men jag ska göra fler undersökningar också. Jag har forskat i Menieres länge och har sett ett samband mellan Menieres-patienter och HSP-personer. HSP är Highly sensitive person - på svenska Den högkänsliga människan. Det finns en forskare i USA som heter Elaine N. Aron som forskat om HSP och vi tillsammans har sett sambandet. Han berättade massor om hur Menieres fungerar, vad som är galet i örat och han berättade massor om HSP. Jag fick göra ett test där han klart och tydligt såg att jag är en HSP. Jag behövde inte göra testet för att förstå att jag är HSP när jag hörde vad han hade att berätta. Han frågade om jag varit med om något traumatiskt i samband med att jag fick trycket i örat. Jag berättade om Tures förlossning och att han inte levde när han kom ut och att jag har och haft väldigt jobbigt att bearbeta det. Jag har inte bearbetat klart känner jag, men det vet jag nu att det även har att göra med att jag är HSP. Han sa att en sån sak, att vara så nära att förlora ett barn, att gå igenom sån känslomässig stress, är en orsak till att min Menieres bröt ut.
Efter att jag var hos Dr. Sandström så var jag på Medicinsk röntgen på Hötorget för en MR av innerörat. Det gick hur bra som helst och jag får svar nästa gang jag träffar min läkare Ulf på Specialistläkarhuset.
För att förstå vad Menieres är så kan jag kortfattat berätta:
Menieres sjukdom är en kronisk sjukdom i innerörat som ger yrselattacker i kombination med hörselnedsättning och öronsus. Det finns uppskattningar på att 4 promille av världens befolkning skulle lida av Menieres sjukdom. I Sverige tror man att det finns 40 000 människor som lider av sjukdomen. Orsaken är ännu oklar men tros vara en ökning av vätsketrycket i innerörat - alltså en slags svullnadsreaktion. Sjukdomen har en psykosomatisk koppling, det vill säga att symptomen ofta, men inte alltid, kan kopplas till perioder av psykisk stress och oro. Framförallt känslomässig stress tycks kunna provocera fram Meniere attacker. För att läsa mer klicka på länken: Menieres
För att förstå mer av HSP så kommer en kortfattad beskrivning:
Highly sensitive person, eller HSP, åsyftar ett eventuellt medfött karaktärsdrag. En högkänslig person/HSP kan sägas ha ett känsligare nervsystem. Karaktärsdraget definieras som en utförligare bearbetning av sinnesintryck än genomsnittspersonen, alternativt att HSPersoner i allmänhet tar in mer information och fler nyanser från sin omgivning än andra gör, och därför har mer sensoriskt material att bearbeta, alternativt har nedsatt förmåga att sortera sinnesintryck, jämför autism. För att läsa mer så kan ni kolla på Högkänslighet
Jag har köpt en bok som han rekommenderade, Den högkänsliga människan av Elaine N. Aron. Han bad mig läsa den och sa även att min man, min chef, mina föräldrar och andra i min närhet skulle må bra av att läsa den. Att få en förståelse för mitt beteende.
Jag känner igen mig så tydligt i beskrivning av högkänslighet, förutom att de kan uppfattas som osociala. För det är jag inte men jag kan villigt erkänna att jag tycker det är vansinnigt skönt när våra besökare åker hem och jag får vila skallen! :) Jag förstår nu varför jag ofta känt mig annorlunda. Jag har ofta fått höra att jag är "så känslig" att jag "aldrig kan släppa saker" att jag "alltid är så rädd och orolig". Även ordet "mesig" har ju dykt upp. Jag har svårt att släppa, jag har svårt att inte lida med andra. Jag är rädd. Nu vet jag! Jag är HSP!
fredag 2 januari 2015
Jul och nyår
I år valde vi att fira jul hemma. Vi brukar åka ner till Jönköping men nu kände vi att det är dags att skapa egna traditioner. Vi blir bara fler och fler i Jönköping och det blir ganska stökigt men ändå mysigt. I år firade vi med Jönköpingsfamiljen via skype.
Fredag innan jul gick Jakob och barnen på ledighet men jag jobbade måndag och halva tisdag också. På tisdag kväll kom morfar förbi med julklappar.
Kvällen innan så kokade vi gröt och ställde ut till tomten på altanen. Han fick även en macka och en pepparkaka. Vi tände en ljuslykta också så att han skulle hitta. På julaftons morgon så klev vi upp tillsammans, tände ljus och en brasa. Vi kollade på altanen och såg att tomten varit där och ätit upp det vi ställt ut och i barnens fotöljer låg en varsin klapp. Vi satte oss tillsammans och läste ur Barnens Bibel och sjöng Nu tändas innan vi åt julfrukost. Vi klädde oss och gick till Johanssons med klappar och önskade God Jul. Det blev en mysig förmiddag tillsammans med våra fina vänner. Barnen fick varsin Batman-dräkt och de såg riktigt läskiga ut.
Vi gick hem och fixade lunch/middag. Det var så mysigt att vara bara vi, vi åt gott och satt ganska länge tillsammans. Vi hade fått till ett väldigt gott julbord. Efter det så var det Kalle Anka och sen... sen kom tomten. Det var en väldigt tokig tomte som lät som Anders sa Edvin men han hade en så konstig näsa så han trodde inte det var han ändå. Vi fortsatte julklappsutdelningen och barnen lekte med sina klappar. De var vakna rätt länge på kvällen men utan gnäll. De satt och ritade länge och vi hade så mysigt.
På juldagen så kom Johanssons förbi med en klapp till mig och Jakob. Vi fick biobiljetter och till det förstklassig barnvakt. Jonas, Lina, Ossian, Olivia och mamma kom vid lunch och då var vi ute och åkte pulka en stund. Vi åt middag tillsammans och hade julklappsutdelning. Mysigt!
Vi har bara varit hemma och tagit det lugnt, förutom att jag och Jakob åkte till Birsta en dag och beställde en ny säng åt oss. De hade halvapriset på Kungsängen så vi slog till. Vi köpte en kontinentalsäng i 210x200. Vi längtar så efter en stor säng nu. Det händer ju att vi sover fler än två i vår säng... Sen ett år tillbaka har vi sovit i gästrummet i en 160-säng och det är rätt trångt. Nu är renoveringen av vårt sovrum igång efter en tid av renoveringströtthet. Idag är det tänkt att vi ska köpa tapeter - inte lätt!
Nyår stannade vi hemma och med kort varsel dök Britta upp. Vi åt god mat, pratade, myste och bara mådde gott. Jag och Britta gick över en sväng till Johanssons och badade en stund. Jag och Jakob har ett nyårslöfte. Vi ska komma ihåg tre viktiga dagar (förutom barnens födelsedagar) vår dag då vi blev tillsammans, vår förlovningdag och vår bröllopsdag! Det kommer bli en utmaning för oss. När vi sa det så kom vi på att vi glömde förlovningsdagen 1 december.
Jag och Arvid har en släng av ögoninflammation och är förkylda och i natt hade Ture lite jobbigt med astman. Vi har haft en lugn och skön ledighet och än har vi några dagar kvar. 7 januari är det dags för jobb och dagis igen. Edvin och Arvid har fått böcker där de tränar att läsa, skriva och räkna och de är så duktiga. De har även målat jättemycket och de utvecklas så mycket. Ture målar också men han har lite svårt att måla innanför.. :)
Nu kom världens bästa Agnes som ska vara med barnen medan vi åker till Kvissleby för tapetinköp.
Fredag innan jul gick Jakob och barnen på ledighet men jag jobbade måndag och halva tisdag också. På tisdag kväll kom morfar förbi med julklappar.
Kvällen innan så kokade vi gröt och ställde ut till tomten på altanen. Han fick även en macka och en pepparkaka. Vi tände en ljuslykta också så att han skulle hitta. På julaftons morgon så klev vi upp tillsammans, tände ljus och en brasa. Vi kollade på altanen och såg att tomten varit där och ätit upp det vi ställt ut och i barnens fotöljer låg en varsin klapp. Vi satte oss tillsammans och läste ur Barnens Bibel och sjöng Nu tändas innan vi åt julfrukost. Vi klädde oss och gick till Johanssons med klappar och önskade God Jul. Det blev en mysig förmiddag tillsammans med våra fina vänner. Barnen fick varsin Batman-dräkt och de såg riktigt läskiga ut.
Vi gick hem och fixade lunch/middag. Det var så mysigt att vara bara vi, vi åt gott och satt ganska länge tillsammans. Vi hade fått till ett väldigt gott julbord. Efter det så var det Kalle Anka och sen... sen kom tomten. Det var en väldigt tokig tomte som lät som Anders sa Edvin men han hade en så konstig näsa så han trodde inte det var han ändå. Vi fortsatte julklappsutdelningen och barnen lekte med sina klappar. De var vakna rätt länge på kvällen men utan gnäll. De satt och ritade länge och vi hade så mysigt.
På juldagen så kom Johanssons förbi med en klapp till mig och Jakob. Vi fick biobiljetter och till det förstklassig barnvakt. Jonas, Lina, Ossian, Olivia och mamma kom vid lunch och då var vi ute och åkte pulka en stund. Vi åt middag tillsammans och hade julklappsutdelning. Mysigt!
Vi har bara varit hemma och tagit det lugnt, förutom att jag och Jakob åkte till Birsta en dag och beställde en ny säng åt oss. De hade halvapriset på Kungsängen så vi slog till. Vi köpte en kontinentalsäng i 210x200. Vi längtar så efter en stor säng nu. Det händer ju att vi sover fler än två i vår säng... Sen ett år tillbaka har vi sovit i gästrummet i en 160-säng och det är rätt trångt. Nu är renoveringen av vårt sovrum igång efter en tid av renoveringströtthet. Idag är det tänkt att vi ska köpa tapeter - inte lätt!
Nyår stannade vi hemma och med kort varsel dök Britta upp. Vi åt god mat, pratade, myste och bara mådde gott. Jag och Britta gick över en sväng till Johanssons och badade en stund. Jag och Jakob har ett nyårslöfte. Vi ska komma ihåg tre viktiga dagar (förutom barnens födelsedagar) vår dag då vi blev tillsammans, vår förlovningdag och vår bröllopsdag! Det kommer bli en utmaning för oss. När vi sa det så kom vi på att vi glömde förlovningsdagen 1 december.
Jag och Arvid har en släng av ögoninflammation och är förkylda och i natt hade Ture lite jobbigt med astman. Vi har haft en lugn och skön ledighet och än har vi några dagar kvar. 7 januari är det dags för jobb och dagis igen. Edvin och Arvid har fått böcker där de tränar att läsa, skriva och räkna och de är så duktiga. De har även målat jättemycket och de utvecklas så mycket. Ture målar också men han har lite svårt att måla innanför.. :)
Nu kom världens bästa Agnes som ska vara med barnen medan vi åker till Kvissleby för tapetinköp.
lördag 1 november 2014
Längesen jag bloggade
Jag har helt tappat suget för att blogga och la ner det helt efter möhippan. Mycket har hänt sen dess:
Vi skulle vara 88 stycken på middagen/festen och det var endast ett par som inte kunde komma. Rätt bra ändå med tanke på att nästan alla har barn och man vet ju aldrig när de väljer att bli sjuka..
Efter vårt bröllop så jobbade vi veckan efter och var sedan lediga på fredagen, 6 juni. Vi var på stan och tittade på allt firande av Svenska flaggans dag tillsammans med Jonas, Lina, Ossian och Olivia.
Den dagen fick Ture feber och hade det även på lördagen. Jag, Jakob, Jonas och Lina åkte till Gävle för att vara med på Johan och Maries bröllop. Även den dagen var helt fantastisk och de fick t.o.m vackert väder. Jätteroligt att träffa hela gänget igen och hinna med att prata med dom.
Mormor Gunlög var barnvakt till våra små och inhalerade Ture regelbundet. När vi kom hem på söndagen hade han hög feber igen och var rätt trång i luftrören.
På kvällen valde vi att åka in på akuten med honom för att få hjälp med inhalationerna. Det hjälpte liksom inte hur mycket vi än gav honom. När vi kom in hade han 40,5 i temp och var väldigt medtagen. Vi fick inte åka hem, vi blev inlagda på Barnkliniken och blev kvar en vecka.
Han hade jobbigt med astman och dessutom dubbelsidig öroninflammation. På onsdagen fick vi permis och skulle få sova hemma inatt och hoppas på att han skulle börja äta och dricka när han var i hemmiljö. Det gjorde han inte och blev sämre i astman så på torsdag morgon åkte jag och Ture tillbaka. Inlagd igen och mycket sämre. De bytte antibiotika eftersom att det inte vände för honom utan blev sämre. Den natten fick vi komma på lungröntgen och det visade sig att Ture hade lunginflammation också. Han var som en liten trasa som bara kändes mindre och mindre. På lördagen började det vända och på söndagen fick vi äntligen åka hem och blev då utskrivna.
Under tiden vi var inlagda så hade även Edvin och Arvid hög feber och var riktigt risiga. Efter två vändor på VC så fick även Arvid antibiotika. Två veckor senare var vi på banan igen.
Utan all hjälp hemma av Agnes, Anna och mormor hade det varit tufft och utan Elin och Åsa hade min sjukhusvistelse varit hemsk.
På min födelsedag kom Edvin, Arvid och Jakob upp på sjukhuset med en present. Den dagen var Ture väldigt dålig och på bilden till vänster ligger han inlindad i en kall och blöt handduk för att få ner febern.
Vi hade vår bröllopsresa framför oss och det behövde vi verkligen. Vi fick helt fantastiska dagar tillsammans i Prag med vackert väder och värdefull tid tillsammans. Mormor höll ställningarna hemma med lite hjälp av Johanssons. Det de inte berättade var att barnen, jag tror det var Arvid igen, var sjuka. Det visade sig vara en öroninflammation igen.
Vi fick till en tvillingträff i Indal hos Elin, Krister, Iris, Greta och Ivar också. Vi badade, åt mat, busade, lekte och åt glass :) En supermysig dag med ett superhärlig gäng. Nu ska en av familjerna förflytta sig till USA 6 månader. Det är Christina, Fredrik William och Emanuel. Christina ska forska under några månader och resten av familjen hänger på. Spännande!
Semestern startade vi en lördag morgon kl. 4 med att köra söderut. Vi stannade första gången i Stockholm hos Josef och Hanna och fick även träffa Jennie och Casey. Sedan åkte vi vidare till Jönköping där vi stannade och åt middag hos farmor och farfar för att sen på kvällen köra den sista biten till Halmstad. När vi närmade oss Halmstad, efter nästan 90 mil i bil, så sa Arvid: Vilken härlig dag! Det är till att vara positiv :)
I Halmstad väntade Erlén-kusinerna och Lukas. Barnen var vakna till 12 den natten och spelade fotboll mest hela tiden. Dagen efter åkte Erléns hem igen men vi hade fantastiska dagar i Halmstad tillsammans med Jocke, Nico och Lukas.
Vi åkte till Borås djurpark tillsammans med Helena, Andreas och Elvin. En supermysig dag som både vuxna och barn uppskattade och även en heldag på Astrid Lindgrens värld med Johanna, Björn, Casper, Conrad och Calle. Helt underbart.
Hela sommaren badade vi och det gick till och med att ligga i vattnet länge här nere i älven.
Nu är jobbet igång igen och med det även VAB. Barnen har varit förkylda och haft feber och ont i halsen i flera omgångar och nu är det tydligen dags igen. Edvin har "krupp-hostat" en längre tid nu och får av det ont i halsen, Arvid hostar på nätterna och klagar ibland på halsont och Ture har astma och är snorig. Vi har ändå klarat oss rätt bra.
Både jag och Jakob hade ett löpmål i år. Jag hade Tjejmilen och Jakob Ume halvmara. Jag åkte tillsammans med Elin och Åsa till Stockholm och hade en mysig helg men jag var väldigt missnöjd med mitt lopp. Jakbo åkte upp till Ledstedt tillsammans med Jonas och hade en mysig helg men han var väldigt nöjd med sitt lopp. Skönt för honom...
Efter det så har både jag och Jakob tappat lite suget för löpningen. Det känns liksom tomt efter att vi gjort det vi hade som mål. Jag har kommit igång med mina pass på EGO iallafall och Jakob kör lite löpning ibland. Han ska komma igång och köra styrka hemma igen också så kommer nog suget tillbaka snart igen.
Nu tror jag att jag kommer igång med bloggande igen, kanske, men inte så ofta som förr kanske.
- vi har gift oss
- vi har varit på Johan o Maries bröllop
- vi har varit inlagda på barnmottagningen med Ture
- vi har varit på bröllopsresa
- vi har haft en helt fantastisk semester och sommar
- vi har börjat jobba igen
- vi är hemma för VAB lite då och då
- barnen utvecklas i en rasande fart
- jag har sprungit Tjejmilen
- Jakob har sprungit Ume halvmaran
- jag har varit på Yasuragi med Lena, Marie och Jenny-Ann
- m.m
Vi skulle vara 88 stycken på middagen/festen och det var endast ett par som inte kunde komma. Rätt bra ändå med tanke på att nästan alla har barn och man vet ju aldrig när de väljer att bli sjuka..
Efter vårt bröllop så jobbade vi veckan efter och var sedan lediga på fredagen, 6 juni. Vi var på stan och tittade på allt firande av Svenska flaggans dag tillsammans med Jonas, Lina, Ossian och Olivia.
Den dagen fick Ture feber och hade det även på lördagen. Jag, Jakob, Jonas och Lina åkte till Gävle för att vara med på Johan och Maries bröllop. Även den dagen var helt fantastisk och de fick t.o.m vackert väder. Jätteroligt att träffa hela gänget igen och hinna med att prata med dom.
Mormor Gunlög var barnvakt till våra små och inhalerade Ture regelbundet. När vi kom hem på söndagen hade han hög feber igen och var rätt trång i luftrören.
På kvällen valde vi att åka in på akuten med honom för att få hjälp med inhalationerna. Det hjälpte liksom inte hur mycket vi än gav honom. När vi kom in hade han 40,5 i temp och var väldigt medtagen. Vi fick inte åka hem, vi blev inlagda på Barnkliniken och blev kvar en vecka.
Han hade jobbigt med astman och dessutom dubbelsidig öroninflammation. På onsdagen fick vi permis och skulle få sova hemma inatt och hoppas på att han skulle börja äta och dricka när han var i hemmiljö. Det gjorde han inte och blev sämre i astman så på torsdag morgon åkte jag och Ture tillbaka. Inlagd igen och mycket sämre. De bytte antibiotika eftersom att det inte vände för honom utan blev sämre. Den natten fick vi komma på lungröntgen och det visade sig att Ture hade lunginflammation också. Han var som en liten trasa som bara kändes mindre och mindre. På lördagen började det vända och på söndagen fick vi äntligen åka hem och blev då utskrivna.
Under tiden vi var inlagda så hade även Edvin och Arvid hög feber och var riktigt risiga. Efter två vändor på VC så fick även Arvid antibiotika. Två veckor senare var vi på banan igen.
Utan all hjälp hemma av Agnes, Anna och mormor hade det varit tufft och utan Elin och Åsa hade min sjukhusvistelse varit hemsk.
På min födelsedag kom Edvin, Arvid och Jakob upp på sjukhuset med en present. Den dagen var Ture väldigt dålig och på bilden till vänster ligger han inlindad i en kall och blöt handduk för att få ner febern.
Vi hade vår bröllopsresa framför oss och det behövde vi verkligen. Vi fick helt fantastiska dagar tillsammans i Prag med vackert väder och värdefull tid tillsammans. Mormor höll ställningarna hemma med lite hjälp av Johanssons. Det de inte berättade var att barnen, jag tror det var Arvid igen, var sjuka. Det visade sig vara en öroninflammation igen.
I Halmstad väntade Erlén-kusinerna och Lukas. Barnen var vakna till 12 den natten och spelade fotboll mest hela tiden. Dagen efter åkte Erléns hem igen men vi hade fantastiska dagar i Halmstad tillsammans med Jocke, Nico och Lukas.
Vi åkte till Borås djurpark tillsammans med Helena, Andreas och Elvin. En supermysig dag som både vuxna och barn uppskattade och även en heldag på Astrid Lindgrens värld med Johanna, Björn, Casper, Conrad och Calle. Helt underbart.
Hela sommaren badade vi och det gick till och med att ligga i vattnet länge här nere i älven.
Nu är jobbet igång igen och med det även VAB. Barnen har varit förkylda och haft feber och ont i halsen i flera omgångar och nu är det tydligen dags igen. Edvin har "krupp-hostat" en längre tid nu och får av det ont i halsen, Arvid hostar på nätterna och klagar ibland på halsont och Ture har astma och är snorig. Vi har ändå klarat oss rätt bra.
Både jag och Jakob hade ett löpmål i år. Jag hade Tjejmilen och Jakob Ume halvmara. Jag åkte tillsammans med Elin och Åsa till Stockholm och hade en mysig helg men jag var väldigt missnöjd med mitt lopp. Jakbo åkte upp till Ledstedt tillsammans med Jonas och hade en mysig helg men han var väldigt nöjd med sitt lopp. Skönt för honom...
Efter det så har både jag och Jakob tappat lite suget för löpningen. Det känns liksom tomt efter att vi gjort det vi hade som mål. Jag har kommit igång med mina pass på EGO iallafall och Jakob kör lite löpning ibland. Han ska komma igång och köra styrka hemma igen också så kommer nog suget tillbaka snart igen.
Nu tror jag att jag kommer igång med bloggande igen, kanske, men inte så ofta som förr kanske.
fredag 18 april 2014
Möhippa
Lördag 5 april var dagen här. Strax efter kl 8 knackade det på dörren och in i vår hall klev min sambo från tiden i Avesta in - Jenny-Ann! Jag blev så glad att jag började gråta o glömde Ture på skötbordet 😳. Jenny-Ann bor i Lagan i Småland och jag hade INTE räknat med henne. Efter henne smög Marie och Lena in.
Vi fick en stund tillsammans här hemma innan vi åkte vidare till Södra Berget. När vi kom upp på Södra så såg jag massor med folk inne i foajén och tänkte "nej, vad jobbigt att det är så mkt folk här nu när det är möhippa" men ut kom mina kompisar.. Helt galet! Det var Lina, Camilla, Britta, Sofia, Marlene, Linda, Johanna, Sandra B, Jenny S, Angelica, Malin U, Elin, Sandra H, Christina och Åsa. Mina fina vänner!
Det kom en kille och mötte oss, Petter tror jag att han heter, och han berättade att det fanns en äventyrsbana där på Södra o att han hört att jag är höjdrädd. Precis då bestämde jag mig för att, oavsett (nästan) vad jag skulle få göra - så skulle jag göra det!
Vi gick upp två våningar och upp för en "vindstrappa". Där trodde jag att jag skulle komma ut på taket men nej, det var en studio! 😃 Jag fick sjunga in "Kobbe tycker om mig", det var lite för högt, det var oförberett men det var SJUKT ROLIGT!
Efter det så åkte vi till Johannas jobb och där hade de dukat upp lunch och det serverades bubbel. Vi satt där en stund och pratade och jag njöt! Vilka underbara vänner jag har! Helt otroligt!
Efter det så gick vi ut i hamnparken och där blev jag utmanad. Jag fick göra burpees, plankan, jägarvila, balans och hopprep. Jag gick lite pengar efter varje utmaning och för de pengarna fick jag sedan köpa en outfit på Erikshjälpen.
När jag shoppat klart gick vi tillbaka till Johannas jobb och fikade lite och sen bar det iväg till Himlabadets relax! UNDERBART! Efter relaxen åkte vi till Vintertjärn och där hade det dukats upp en Italiensk buffé som var otroligt god! Vi åt, drack vin, surrade, skrattade och sjöng. Jag fick en utmaning till + ett quiz. De flesta sov kvar och det var verkligen supermysigt.
Hela dagen och kvällen var helt fantastisk! Att få umgås så med alla mina fina vänner är en gåva! Lyllo mig som har så fina och goa vänner!
tisdag 25 februari 2014
18-månaderskontroll o öronkoll
I torsdags var vi på BVC för koll av Edvins öron efter hans senaste öroninflammation o 18-månaders för Ture.
Edvin var först ut. Hanna, barnläkaren, såg att hans trumhinna buktar inåt o har skickat remiss för kontroll på öron. Om det fortfarande är så när han kommer dit så kommer han nog få rör i sitt högra öra. Han hör ju lite dåligt så det är förklaringen. Lillvännen, vi som trott att han låtsats att han inte hör.
Ture gick igenom o har blivit 81 cm lång o 11 kg tung. Sprutan reagerade han inte ens på o när hon klämde på magen så kunde han inte hålla sig för skratt. Han fick OK i rumpan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)