När Arvid låter för mycket...

...så är det skönt med hörselkåpor :)

God fortsättning

God fortsättning önskar familjen Hed/Melin

Ture tar sig framåt

Ture den lille filuren har kommit på att han kan förflytta sig, och han gör det också men det tar lite tid.

Nu i jul så studerade vi honom när han ville komma fram till Conrads bil.

Han drar benen undersig, lyfter på rumpan, skjuter ifrån, landar på näsan, och drar sig framåt med händerna.

Skitunge :)

 

 

Nu har jag fått till det här med bilder igen och jag blir SÅ GLAD, lite mera fix innan bilderna kommer på bloggen men de kommer dit iallafall!
Det kommer mera inom en snar framtid!

Nyår

På nyårsafton var vi hemma i Tunbyn tillsammans med Jonas, Lina, Ossian och Olivia.
Vi lagade trerätters; vitlöksbröd med räkor och avokado till förrätt, rotsaksgratäng med älgstek och kantarellsås till varmrätt och grädde/turkisk yoghurt med bär till efterrätt. Barnen lekte jättebra hela kvällen och vid 20:30 sov Edvin, Arvid och Olivia. Ossian somnade en stund senare men Ture den lille filuren var vaken till 23:50.
Strax efter tolvslaget så åkte familjen Hed hem och vi gick upp och la oss.

En mysig nyårsafton i lagom tempo :-)

Edvins rygg

För några månader sedan så började Edvin klaga på att han hade ont i ryggen.
Efter att han klagat ett tag och pekat på samma ställe varje gång så tog vi kontakt med vår vårdcentral. Vi har bytt vårdcentral till Sidsjö Vårdcentral och det är en privat, nyöppnad och mycket bra vårdcentral.
Vi fick tid redan dagen efter, 4 december. Vi började bli väldigt oroliga eftersom han visat flera gånger och sagt det flera gånger. Jag trodde ju det värsta såklart.
Vår läkare, Fredrik, sa direkt att en 2,5-åring inte ska ha ont i ryggen. Han undersökte Edvin och sa att ryggraden eventuellt är lite sne men det var svårt att säga eftersom Edvin var svår att undersöka, han ville inte så hamn hängde i Jakobs famn. Fredrik ville ta prover på honom för att utesluta någon typ av infektion + att han skickade en remiss till röntgen.
Vi fick sätta embla-plåster och komma tillbaka några timmar senare.
Edvin var otroligt duktig när de tog blodproverna. Han satt och kollade på sin arm, tårarna rann men han sa inget. De tog 2 rör ur den lille armen och han belönades med vindruvor, en bil och en studsboll. Vår tappre lille kille. Arvid tittade på och var nog väldigt glad att han slapp. Han fick också vindruvor och en bil.
En vecka senare fick vi svar på proverna och de var helt normala. En STOR sten lossnade för oss då. Jag hade tänkt det absolut värsta - cancer!
Vi kom på röntgen veckan efter och där fick vi vänta länge... Det verkade som att det var många gamla tanter som varit ute och promenerat på de hala vägbanorna.
När det var vår tur så var det bara Edvin och Jakob som fick gå in, jag, Arvid och Ture fick stanna utanför.
Edvin blev rädd och hängde sig fast runt halsen på Jakob. Han fick bända loss honom och tvinga honom ner på bristen. Arvid hörde att Edvin blev ledsen och blev så orolig. Tvillingarnas starka känslor för varandra visade sig där och då. Efter ett tag så hörde vi hur Edvin lugnade ner sig och då blev Arvid också lugn.
De kom ut och vi fick åka hem. Några dagar senare så träffade vi Fredrik igen och fick veta att Edvin har skolios.
23 januari ska vi på första besöket på ortopedmottagningen. Han kommer få gå dit regelbundet för att hålla koll på hur ryggen växer.
Det känns skönt att han kommer få gå dit och just nu har vi ganska mycket funderingar och många frågor att ställa till den läkaren.

Jag hoppas att han inte kommer att lida så mycket av det, har han otur så kommer han ha ont mer eller mindre hela sitt liv....

Jönköping tur och retur

Fredag 21 december klockan 09:00 satt hela familjen i bilen med all packning och resan började..
Den långa resan till Jönköping.
Det var ganska moddigt fram till Gävle och redan i Söderhamn stannade vid första gången för att amma Ture.
Det gick ganska sakta fram till Uppsala och grabbarna var ganska less.
Vid körde in till Josef och Hanna i Bromma för ett matstopp. Vi körde efter GPS men det var vägombyggnader som gjorde att vi fick åka omvägar. När vi kom fram var grabbarna trötta och less så de åt ingen lunch. När vid satt oss i bilen så blev de hungriga. Som tur var så hade vid bananer och mackor i bilen. Vi körde på en stund men sen var det dags för matstopp för Ture igen.
Grabbarna kollade lite på film men de blev snabbt rastlösa igen. De ville bara kliva ur bilen sa de och Edvin kröp ur sitt bälte flera gånger.
Två timmar innan Jönköping så strejkade Edvin. Han skrek, grinade, sa att han hade ont i magen, kröp ur bältet och var allmänt less. Arvid somnade men Ture blev stressad och ledsen han också. Vi fick stanna till så att Jakob kunde prata med Edvin och jag ammade Ture. Japp, då var vid på vägen igen och Edvin fortsatte att skrika. Strax innan Huskvarna så ville Edvin ha mjölk. Som tur var så hade vid det i kylväskan. Han fick en mugg, drack upp och somnade. Klockan 21:30 svängde vid in på parkeringen på Grästorp - äntligen framme. Resan som brukar ta 8 timmar tog 12,5 timme och vid hade bara ett stopp på max 1,5 timme.

När det var dags för hemresa så testade vid en annan taktik. Vi packade bilen på kvällen, fixade fikat och la oss i tid.
04:00 ringde väckarklockan!
Alla tre barnen vaknade så jag ammade Ture, värmde välling, kokade kaffe, packade ner fikat och packade in oss i bilen.
04:30 var vi på E4 påväg mot Sundsvall.
Storbarnen åt välling och somnade, Ture somnade direkt.
När vi stannade i Södertälje för att tanka så vaknade Edvin och Ture. Ture fick lite mat och Edvin fick kolla på Pippi.
08:30 var vi framme i Märsta hos Marie och Magnus och då vaknade Arvid. Hos Marie och Magnus väntade en härlig frukost.
Vi stannade till 11:30 och ganska snart somnade alla tre barnen igen. I Söderhamn vaknade Edvin. Han fick kolla lite på film och åt lite digistive-kex. I Iggesund vaknade Ture men han fick hålla ut till vi kom till mormor. Klockan 14 ungefär så parkerade vi hos min mamma och där väntade en god middag.
Vi åt mat och barnen fick leka lite och fick julklappar. 16:30 åkte vi vidare mot Sundsvall!
Den här resan tog också många timmar men vi hade två ordentliga stopp på vägen.

Hemresan var en dröm mot resan ner.

Lulapson

Igår var den stora dagen, lulapson! När grabbarna vaknade så gick vi ner för att kolla om tomten varit här under natten. Jo då, han hade hittat farmor och farfars skorsten och lagt klappar vid kaminen. En varsin klapp till alla barnen.
Vi samlades som vanligt på morgonen med tända ljus, sång och Jonas läste julevangeliet, allt enligt tradition. Vid 11 var det dags för julbön i kyrkan.
Edvin och Arvid var jätteduktiga och satt tyst och snällt med sin pappa.
När vi kom tillbaka till Grästorp så klädde vi våra barn för lite pulkåkning. Calle och Björn följde också med.
Det var skönt att få vara ute en stund och få friskluft.
När vi kom in så var det dags för julmat. Det var Jonas, Kerstin, Johanna, Björn, Casper, Conrad, Calle, Jakob, jag, Edvin, Arvid, Jocke, Nico, Jennie, Josef, Hanna och Joel. Casey som är nyopererad vilade uppe, Ture och Lucas sov i varsin vagn.
Vi åt gott och direkt efter maten var det dags för julklappar. Tomten kom och hade med sig en varsin Bamse-pyjamas till E & A. De blev så glada!
Som vanligt var det väldigt mycket julklappar och ett enda stort kaos :)
Efter att vi delat ut julklapparna så var det tyvärr dags för Jocke, Nico och Lucas att åka till Nicos familj och Josef och Hanna åkte till Hannas familj. Vi andra fikade de traditionella smultronen och hallonen och sen var det full lek för kusinerna en stund. Alla barnen var väldigt trötta så vid 6-tiden åkte Erlen-familjen hem.
Vips, så var den dagen över...

Som vanligt jättemysigt att träffas allihopa men det blir väldigt stimmigt och vi är ganska trötta när kvällen kommer.