Dagen för ett år sedan

Vi har inte skrivit om själva förlossningen tidigare men nu kommer det:

Vi hade ett inbokat läkarbesök kl. 08:00 på förlossningen och detkändes väldigt spännande och lite skrämmande när vi åkte in mot stan.

På morgonen så fick jag en liten liten blödning och hade haft förvärkar ett par veckor innan.

När vi kom in så fick vi sitta och vänta en stund och vi blev mer och mer nervösa.

09:35 kollade de CTG och gjorde en undersökning. Allt var bra på CTG och jag var öppen ca 1,5 cm.

09:45 skrevs vi in på förlossningen och då började vår resa mot föräldraskapet.

Vi installerade oss i vårt rum och jag fick fina "kläder". Kl. 10:30 så satte de en såkallad BARD, en konstig ballong som ska hjälpa till att öppnas mera. Efter 1 timme så kom den rackarn ut själv när jag gick och kissade. Jag blev lite orolig att det blev fel men det var precis så det skulle bli, att den skulle komma ut av sig själv för då hade jag öppnat mig tillräckligt för nästa igångsättningshjälp.

11:50 så tog de hinnorna så att vattnet gick.

13:35 så fick jag lite längre värkar med 3-4 minuters intervall

14:47 så var det 2-4 minuters intervall och öppen 4 cm

Hela tiden var det CTG koll och även ultraljud lite då och då. Både Edvin och Arvid såg ut att må bra.

17:44 hade värkarna dragit på mera men de var fortfarande fullt hanterbara och i min journal står det att jag ser opåverkad ut. Ja det kändes faktiskt så också. Hela tiden så väntade jag på att det skulle bli värre..

Jag fick värkstimulerande-dropp från eftermiddagen och de ökade på lite då och då.

18:20 så ökade värkarna mera och jag valde att stå upp mycket. När jag stod upp så kunde jag hänga mot RA-bordet och trampa med fötterna genom värkarna, det kändes bra för mig.

18:45 så tog jag lite lustgas för första gången 40% lustgas och 60% syrgas. Jag var ju såklart rädd att må illa så jag började lugnt.. efter drygt en timme så höjde de till 50/50%.

Jag tyckte att det var läskigt att försvinna så och jag kände att jag blev påverkad av lustgasen. Jag tycker om att ha lite kontroll och det tappade jag då. Jakob bad dem att sätta EDA kl 20:15 och 20:40 kom det in en herre som för det första försökte hälsa på mig mitt i en värk och dessutom så stod det "VIKARIE" på hans bricka.. Han verkade lite förvirrad och frågade hela tiden BM och Uska hur de brukade göra här.. TUR att jag var påverkad av lustgasen, jag orkade liksom inte reagera. :)

21:06 så verkade EDA:n och jag kunde sätta mig upp och äta lite. Jag fick pölsa till lunch och det är bland det vidrigaste jag vet i matväg så jag åt en halv potatis till lunch, bra uppladdning. Men jag drack desto mera nyponsoppa :)

När nattpersonalen kom så visade det sig att vår underbara tvilling-informations-barnmorska (långt ord) jobbade och då kom hon såklart in till oss, med sig hade hon en läkare som heter Lena, underbar människa hon också.

Vid 22 tiden så började mina krystvärkar, jag krystade, krystade och krystade men ingenting hände. Det enda som hände var att Edvin helt plötsligt "drog sig tillbaka" De kände inte hans huvud lika bra längre. De märkte att Arvid var påverkad av förlossningen och vid 23:30 så bestämdes snitt.

00:06 så snittades jag och efter många om och men så kom Edvin ut kl. 00:10 och Arvid 00:12, Arvid fick tas med sugklocka ur snittet.

I min journal står det: "Epiduralen har ej fullgod effekt men pat vägrar att sövas varför jag måste fortsätta trots smärta. Kan därför inte inspektera inre genitalia som vi brukar"

Jag hade 38:6 i temp och mådde inte så bra när killarna kommit ut men efter lite vila så blev det bättre. De kallade det för "arbets-temp".

Jakob fick följa med killarna till avd 45 där de fick lite hjälp.

Klockan 02:00 skjutsade de mig ÄNTLIGEN till avd 45 där jag fick träffa mina älskade killar, alla tre. När jag kom så satt Jakob med Arvid i famnen och Edvin låg på värmebädd. Edvin fick komma och ligga på mitt bröst, den känslan... den känslan går inte att beskriva med ord!

Kl. 04:00 var vi rätt hungriga och Jakob var väldigt trött så vi fick åka tillbaka till förlossningssalen där vi fick fika och vila. Jakob somnade sittandes i en väldigt obekväm fåtölj men jag hade så svårt att sova, jag hade ett konstigt rus i hela kroppen :)

På morgonkvisten somnade jag till en timme i alla fall.

Kl. 10 var det duschning av mamman och sedan åkte vi till grabbarna på avd. 45.

Kl. 18:30 den 28 maj så flyttade lilla familjen över till hotellet och ganska snart var mormor Gunlög och morbror Jonas på besök :)

När jag läser i barnens journaler så står det i Edvins "Tagen, ventileras några enstaka gånger med neopuff, därefter cpap ca 5-7 minuter" I Arvids står det "Ventileras på mask indragningar gruntningar cpap via neopuff några minuter"

Här kommer några bilder från dagen:

jag hemma innan vi åkte in, rätt liten mage va?!

nu har värkarna startat..

...och nu lite värre.

pappan på väg till operation och sedan den stolta pappan med lilla Edvin i famnen

EDVIN 3125 g och 50 cm

ARVID 3605 g och 55 cm

Nyblivna morsan äter frukost, oduschad och har 39° feber

Småtrollen

Det här var inget jag gjorde speciellt många gånger. MYCKET svårt att få till..

Nu är de 1 år och världens sötaste killar!!

Bästa bästa Berith!!

Edvin och Arvid är fantastiskt duktiga att somna på kvällen. Vi går upp med båda, lägger dem i sängen och de äter sin välling. Oftast så sover de nästan när de äter upp det sista och det är så lätt att lägga dem. MEN efter ett tag, 45 min ungefär, så vaknar oftast Edvin först och det går inte att få honom att somna om uppe i sängen och är han där för länge och gråter så vaknar Arvid rätt snart.. I och för sig så vaknar Arvid oftast ändå. Jaha, då sitter vi där med två vakna skruttar som har så svårt att somna om.

Det går ju rätt bra ändå när vi är hemma båda två men när någon av oss är ensam hemma är det lite svårare.

I måndags var Jakob och tränade och jag var hemma med dem. Kvällen blev precis som jag skrivit innan och det slutade med att jag fick ringa till vår granne Berith. På två minuter så var hon hos oss och var med Edvin medan jag gick upp och la Arvid igen. När jag kom ner så satt Edvin i Beriths knä och de läste lite saga. Han mådde som en prins!

Efter att Jakob kom hem så fick Berith gå hem till sig igen :)

Tisdag, min riddag, så var Jakob ensam hemma. Det var samma visa för honom. Men ett samtal och 2 minuter bort finns ju bästa bästa Berith! Så hon gick över och hjälpte Jakob tills jag kom hem.

Nu i kväll, onsdag, så har Jakob match. Läggningen har gått precis lika bra som vanligt och nu sitter jag bara och väntar på att de ska vakna, men då ringer jag Berith.

Hon har redan varit här ikväll, hon ville att de skulle få träffa henne när de inte var trötta och ledsna. Berith var med när jag la dem så hon vet hur det går till tills det är deras tur att vara barnvakt på riktigt.

Hela familjen Johansson är fantastiska!

Igår på dagen så var Jakob på möte på sitt jobb, mötet var efter lunch så jag flexade ut och var med mina småkillar. Jag ringde Elin dagen innan och bjöd in mig på lunch. Det blev ett spontanbesök och det var så mysigt. Edvin och Arvid har inte träffat Greta och Ivar på länge så det var på tiden. Idag har William, Emanuel och Fredrik varit här hos mina killar. Nu är det bara Astrid och Linnéa kvar att träffa, vi hoppas det blir snart! :)

Nu ska jag kurera min onda hals och hoppas att jag känner mig helt frisk i morgon..

Längesen vi bloggade

Pappan i huset har verkligen legat av sig när det gäller bloggningen. Det är nog så att vi haft mycket att göra. Våren är här och med det kommer alla härliga utesysslor.

Jag har i alla fall lagt upp två inlägg nu om besök och Jönköpingsresan och här kommer en liten uppdatering om våra små älsklingar!

Snart fyller de 1 år och nog har de blivit stora allt.

• Edvin har tagit tre steg men han är inte helt intresserad av att gå.
• Arvid står gärna men släpper inte taget.
• De kryper runt överallt i en rasande fart.
• Vi har fått barnsäkra ALLA lådor och skåp
• Både Edvin och Arvid har börjat att pussas, när man ber om en puss såfår man oftast en och de kommer väldigt ofta själva och ger oss pussar. Det är vansinnigt mysigt!!
• Arvid vill äta sin välling själv i sängen när han ska sova
• De skrattar och busar så mycket medvetet med varandra
• Edvin gör rörelser till Imse Vimse Spindel
• De äter stor-pojke-mat själva
• De älskar att vara ute, Arvid blir galen om han inte får vara ute och gunga. Han kan sitta hur länge som helst
• De är världens sötaste killar

Helgen som var hade vi en hemma helg, det var verkligen jättemysigt. På lördagen var vi ute hela dagen. Vi började att elda förra årets ris och löv, vi fick bort rättmycket från vår rishög men det finns kvar och när Jakob sedan klippte alla träd och buskar så fick ju en nästan lika stor hög igen. Det var kallt men ändå skönt att vara ute. Edvin och Arvid fick vara med familjen Johansson ett par timmar så att vi kunde jobba tillsammans. Det var så mysigt att kunna vara ute och jobba i trädgården tillsammans, även om vi jobbade så fick vi tid tillsammans och jag ÄLSKAR att vara tillsammans med min älskade Jakob.

På söndagen hade vi lite picnic ute på gräsmattan. Vår första picnic tillsammans, det var så mysigt. Vi fikade kaffe och grabbarna fick majskrokar. De verkade tycka att det var så mysigt att sitta på filten med mamma och pappa och fika.

Arvid och Edvin i sina fina solhattar som de fått av farmor.

Jönköping tur och retur

Jakob, Edvin och Arvid började sin resa mot Jönköping söndag 17 april. De stannade i Storvreta hos Johan, Marie och Melker. Världens bästa farfar Jonas tog tåget upp till Södertälje där de hämtade upp honom för att få lite hjälp i bilen på väg till Jönköping. Arvid accepterade inte farfar när han var trött så farfar fick köra och pappa satt bak. Grabbarna skötte sig jättebra under resan. Väl framme så fick kusinerna äntligen träffas igen. Casper hade längtat så länge. Det var väldigt tomt här hemma för mig men jag visste ju att de hade det så bra så det gick.. De fick vara med farmor, farfar, kusinerna, farbror Joel, faster Johanna och Björn.

På torsdag morgon 05:08 gick mitt tåg till Jönköping. Jag hade inga som helst problem att kliva upp 03:30 när jag visste vad som väntade. Resan ner flöt på utan förseningar och när jag kom fram till Jönköping så mötte Josef mig vid tåget och strax därefter kom mina tre älsklingar. Edvin hade fått feber på natten och när han vaknade i bilen så såg vi att hans högra öga var helt igen-geggat - ögoninflammation och över 39° feber i några dagar.

Arvid blev jätteglad när han såg mig hoppa in i bilen. Jag och Josef skulle gå in och köpa sallad på ett ställe och när jag klev ur så började Arvid att gråta så jag fick ta med mig honom :)

Veckan i Jönköping var helt underbar. Vi träffad familj och vänner, vi njöt av det vackra vädret, vi åt god mat, vi tittade på fotboll, vi var i Stadsparken med Jenny-Ann och hennes familj.. ja vi hade det helt enkelt underbart bra. Jobbiga läggningar och nätter men härliga dagar.

Här kommer ett gäng bilder:

Faster Jennie, Arvid, Edvin, Conrad, Faster Johanna med kusin Calle i magen och Casper

Grabbarna myser och busar i farmor och farfars soffa

När vi åkte hem så tog vi god tid på oss och hade några inplanerade stopp på vägen. Vi började efter ca 30 minuter med ett stopp hos Jakobs morfar Boo i Gränna. Gränna är fantastiskt fint. Vi har bestämt oss för att åka dit i sommar och även åka över till Visingsö. Vi har bokat middag med morfar Boo på någon härlig restaurang.

Efter att vi stannat till hos honom så körde vi mot Enhörna, Södertälje, där vi blev bjudna på lunch hos min vän Lena och lilla Oliver. Det var så mysigt att få träffas, även om det bara blev en kort stund. Vi åkte sedan vidare norrut och stannade till på GävleBro. Där fick grabbarna lite frukt och fick komma ur stolarna en stund. Efter GävleBro började de bli väldigt less men pappa underhöll i baksätet, ibland tjöt de av skratt men när pappa inte orkade busa så blev de snabbt less. Vi beställde middag hos mormor i Hudik. Det var tur, vi hade inte fixat en timme till i bilen. Grabbarna fick mat, pyjamas och framför allt leka lite och krypa runt. När vi satte oss i bilen för de sista milen så åt de välling och somnade. Helt otroligt vad de var duktiga, att åka 70 mil på en och samma dag när man har spring/kryp i benen är inte helt enkelt, men de klarade det! :)

Familjen Ledstedt/Nilsson på besök.

När Jakob fyllde år fick han ett presentkort av mig och grabbarna. Tillsammans med det presentkortet fanns även två biljetter till en konsert med Danko Jones, och för att han skulle slippa gå själv på konserten så hade jag kontaktat Johan och Maria. De nappade direkt på att komma ner och hälsa på oss.

De kom ner fredagen 15 april och stannade till söndagen. Vi hade en helt underbar helg tillsammans med familjen. När grabbarna stack på konsert så stannade jag, Maria och alla fyra barnen hemma och hade myskväll. Vi stoppade ner alla barnen i sina sängar och sedan satt vi nere i soffan och pratade, pratade och pratade :) En helt underbar kväll.

Johan och Jakob hade det jättebra på konserten och verkade må bra av lite tid bara de två.

På fredagen var jag och Maria ut till Birsta en sväng. Vi hade lite att uträtta. Grabbarna och barnen var hemma och busade i stället. Vi var ute tillsammans allihopa och gungade, hoppade i vattenpölar och utforskade tomten. Vi hoppas verkligen att vi kommer att ses snart igen.

När de åkt hem på söndagen så kom Jonas, Lina och Ossian förbi en sväng. De ville träffa oss (grabbarna antar jag) innan påsk.

De åkte hem och vi packade bilen. Jakob, Edvin och Arvid åkte nämligen söderut på eftermiddagen. Kvar på gårdsuppfarten stod mamman och grät floder... Innan de åkte knäpptes det här fotot:

Kanske inte ett perfekt foto men massor av kärlek

Världens härligaste tvillinggäng

Att bli tvillingförälder är i sig en stor gåva men på köpet har vi även fått fantastiska vänner. Vårt tvillinggäng betyder så mycket för oss och vi hoppas verkligen att barnen också kommer att hålla kontakten när de växer upp. Det är ju rätt roligt att de är födda så nära varandra.

Edvin och Arvid 26 maj, William och Emauel 30 maj, Greta och Ivar 1 juni och två månader senare, 26 juli, kom Astrid och Linnéa. För oss känns det som att vi funnit vänner för livet.

Det finns en fantastisk fotograf i Sundsvall, Carina Vallin, som har fotat alla åtta i tvillingskaran. Det var lite lätt kaos men hon fick till det. Här är ett smakprov på det:

Foto Carina Vallin

Sittandes längst bak är Astrid och Linnéa (eller Linnéa och Astrid. Den lille busen som kikar fram till vänster om Edvin är Ivar, sen är det Arvid. Längst fram har vi Edvin, sedan Greta, Emanuel och William

Två små steg..

Idag har Edvin tagit sina första två små stapplande steg.

Han står länge, det syns hur han laddar. Tar ett steg, återfår balansen och tar sedan ett steg till. Men sen sätter han sig på rumpan.

Arvid har fokuserat på att lära sig klappa händer och nu sitter det! När man säger "kan du klappa händerna" så klappar han. När man säger "kan du vinka" så vinkar han och han är sjukt nöjd!

Jag, mamman, har varit hemma idag. Igår hade jag feber, ont i kroppen och vansinnigt ont i nacke och huvud. Men idag är jag bra igen. Bara nacken och huvudet som spökat men nu känner jag mig helt återställd.

Det är ju egentligen ingen överraskning att jag får ont i nacken när våren dyker upp, jag slarvar med att skydda nacken och tror att det är varmare än det faktiskt är. Då mår min nacke inte speciellt bra. Men nu ska jag se till att hålla den varm och skydda från blåsten.

Idag har jag vilat och verkligen tagit det lugnt. Jag har umgåtts med min familj också, vi gick ut en sväng så att grabbarna fick gunga och det älskar dom. Arvid gråter när vi går därifrån.

När vi ändå var ute så gick vi över till Johanssons och sa hej. Där var det fulla stugan fast det var mitt på blanka dan´. Anton och en klasskompis till honom var hemma, Anna var hemma och Berith var hemma. Vi gick in en stund och drack en kopp kaffe och barnen fick charma familjen lite..det är inte speciellt svårt när det gäller Edvin och Arvid.

Anna och hennes Emil ska flytta in till stan till en lägenhet så där planeras det för fullt. Tråkigt att inte ha henne 1 minut bort men 15 minuter funkar väl det också. Om jag känner Anna rätt så kommer hon vara hemma i Tunbyn lite då och då... :)